Stora slukar små

Under andra kvartalet i år inträffade ett trendbrott bland riskkapitalisterna. Fram till dess var det vanligaste sättet att avyttra ett portföljbolag (om det inte sattes i konkurs) att sälja vidare till en industriell aktör.

Från januari i år blev det ändring på den saken. Det vanligaste sättet att göra sig av med investeringar var att sälja till andra finansiella aktörer, visar statistik från Riskkapitalföreningen.

Börsutvecklingen har i princip gjort nyintroduktioner omöjliga och industriella aktörer har antingen inte råd med nyförvärv eller så avvaktar de tills de ekonomiska utsikterna ljusnar. Brummer & Partners Zodiakfond är i praktiken nedläggningshotad.

Riskkapitalbolag går inte i konkurs, även om läget i branschen är kärvt. I stället avstannar investeringsaktiviteten och bolaget sköter den portfölj som det redan har. Under tiden tar de förvaltningsavgift. Det här förhållandet har troligen en konserverande effekt på branschstrukturen eftersom de ekonomiska morötterna för ett förvaltningsbolag kan vara rätt små när det gäller att delta i en konsolidering av branschen.

De flesta är ändå överens om att det finns för många riskkapitalbolag på den svenska marknaden och att en del av dagens bolag inte kommer att få tag på nytt kapital framöver. I stället försöker en del aktörer sälja enstaka portföljbolag eller kanske hela portföljer. Antingen för att få in pengar till de övriga bolag man har investerat i, eller kanske som ett led i riskkapitalbolagets avveckling. Ett sådant exempel är Koi, som så sent som för två år sedan var börsaktuell. Nu har bolaget beslutat att avveckla sig självt och har följaktligen gjort sig av med halva portföljen. Resten är till salu.

– Vi har fått en hel del propåer om att köpa portföljer och överväger just nu ett förslag, säger Lars Öjefors, vd för Industrifonden, en av marknadens mest etablerade och erfarna aktörer och dessutom en av få som fortfarande investerar i såddföretag i någon större omfattning.

På konkurrenten IT Providers skrivbord landar också många förslag, men Åsa Sundberg, en av delägarna, är oftast skeptisk:

– Det finns en stark vilja att lägga ihop portföljer men det finns ingen enkel logik i det, man blir inte automatiskt bättre för att man har fler bolag att hantera. Det finns inte heller så mycket synergier, säger hon.

Det resonemanget förklarar varför nedgången i branschen har lett till så pass få fusioner. I stället tynar de bolag de som inte har gjort bra ifrån sig sakta bort.

Samtidigt tudelas marknaden både inom venture capital-marknaden och den kapitalmässigt större utköpsmarknaden. De som är finansiellt starka och har ett bra track record både överlever och kan välja och vraka när mindre bolag tvingas sälja eller helt avveckla.

– De större aktörerna har blivit väldigt stora (inom buy-out). Mellansegmentet, som vi befinner oss i, blir därmed mindre konkurrensutsatt. Men den stora utslagningen har skett inom start-up, där kommer bara en handfull av tidigare ett par hundra att överleva, säger Gabriel Urwitz, vd för Segulah och adjungerad professor vid Handelshögskolan med riskkapitalmarknaden som inriktning.

Samtidigt väljer etablerade aktörer i allt större utsträckning att minska risken genom att saminvestera med varandra. Många har alltid gjort det, men det blir en allt tydligare trend när marknaden är osäker. Inslaget av utländska firmor bland medinvesterarna har också ökat.

– Man behöver inte ensam bära den finansiella bördan och man får tillgång till ett större nätverk av kompetens och idéer, säger Björn Odlander, grundare av och vd för Health Cap.