Stormen från väster

Rädslan för en världsomfattande recession har börjat sprida sig igen. Men steget dit är mycket längre än man kan tro om man bara tittar på fallande börskurser och nöjer sig med att läsa rubriker om den annalkande lågkonjunkturen.

Inte ens i samband med oljekriserna under 1970-talet föll BNP i världen som helhet. Den lägsta tillväxten sedan 1970-talet hade vi efter oljekriserna, 1982 blev bottenåret och då växte världens BNP ändå med ungefär en procent. Att det skulle gå så illa den här gången verkar mycket osannolikt. Men trots dramatiken finns det faktiskt ännu så länge ingenting som tyder på att Sverige eller Europa skulle drabbas särskilt svårt. Det finns snarare anledning att vänta sig en ganska mild avmattning.

Naturlig dramatik

När det gäller USA är det en helt annan sak. Efter en både långvarig och stark högkonjunktur finns det stora obalanser att rätta till. Att omslaget har blivit mer dramatiskt är därför naturligt. Men trots det är det knappast någon större fara för världsekonomin som helhet.

Tro på ny ekonomi

Vad är det då som talar för att Europa skulle slippa lindrigare undan än USA? För det första ser det betydligt bättre ut hittills i Europa. Nedgången inom industrin är inte alls lika djup och hushållens förväntningar har inte alls dämpats lika mycket. Just nu pekar de flesta prognoser mot en tillväxt på 2,5-3 procent, det vill säga till och med litet högre än den långsiktiga trenden.

Men det främsta och mest uppenbara skälet till att USA bör drabbas värre än Europa är att USA har en så lång och stark högkonjunktur bakom sig. Både företag och hushåll har dragit på sig mycket större skulder än i Europa. Tron på en ny ekonomi innebar att många företag investerade som om den höga tillväxten skulle fortsätta i all evighet. När detta visade sig överdrivet optimistiskt var det många som upptäckte att de hade investerat för mycket. Den privata sektorns investeringar exklusive bostäder har ökat med i snitt tio procent per år i fasta priser sedan 1993. De senaste prognoserna pekar mot att investeringarna i USA i år i stort sett inte ökar alls.

I Europa har investeringarna inte alls ökat i samma takt. Det är mycket möjligt att detta är negativt på lång sikt. Men just nu innebär det att omslaget blir mindre dramatiskt här.

Krympande förmögenheter

Amerikanernas konsumtion har uppenbarligen också byggt på överdrivet positiva framtidsförväntningar. Förmögenheterna har blåsts upp av stigande börskurser som motiverades av en överdriven tro på den nya ekonomin. Nu har börserna fallit kraftigt och amerikanernas förmögenheter minskar markant (man får gå tillbaka till oljekrisen i mitten av 1970-talet för att finna en liknande minskning). Börsuppgången bidrog säkerligen också till att hushållen under 1990-talet vågade dra ner sitt sparande från åtta procent av inkomsterna i början av 1990-talet till noll under förra året. Risken är därför stor att hushållen nu plötsligt anser sig behöva öka sitt sparande rejält. Det kan slå hårt på tillväxten eftersom den privata konsumtionen motsvarar två tredjedelar av BNP.

Men det finns ingenting som säger att en amerikansk recession måste dra med sig resten av världen i en lika djup nedgång. Och det är ganska stor skillnad på hur känsliga olika regioner och länder är för en amerikansk nedgång. En amerikansk lågkonjunktur kan sprida sig via flera kanaler. Den mest uppenbara är förstås den direkta handeln. USA har ju ett gigantiskt underskott i handeln med omvärlden och när investeringar och privat konsumtion nu dämpas betyder det förstås att andra länders export till USA drabbas.

Asiens elektronikexport

Mexiko och Kanada hör av naturliga skäl till de länder som drabbas hårdast. Resten av Latinamerika är inte lika beroende av handeln med USA. Av den brasilianska exporten går visserligen så mycket som en fjärdedel till USA, men utrikeshandeln svarar för en så liten del av ekonomin att en amerikansk nedgång ändå inte skulle slå särskilt hårt mot jättelandet.

Asien hör till de områden som skulle drabbas hårt av en nedgång i den amerikanska importen. En stor del av handeln sker visserligen med andra asiatiska länder, men för exempelvis elektronikindustrin finns slutkunderna i hög grad i USA. Investmentbanken HSBC, som har försökt göra en gradering av olika regioners känslighet för en amerikansk nedgång, drar slutsatsen att Kanada, Mexiko och Asien exklusive Japan är de regioner som skulle drabbas hårdast av direkta handelseffekter. Europa hör till de regioner som inte skulle dabbas så hårt.

Världshandeln bromsas

En annan effekt av en svagare amerikansk konjunktur blir att världshandeln bromsas upp och att råvarupriserna faller. Det gynnar förstås regioner som framför allt konsumerar råvaror, som Europa. Vidare har Europa relativt liten handel med USA. Lägre inflation när råvarupriserna faller gynnar också Europa. Det är ju framför allt stigande oljepriser som drivit upp den europeiska inflationen över två procent. Nu blir det lättare för den europeiska centralbanken att sänka räntorna.

Ytterligare en multiplikatoreffekt är att börserna faller världen över. Den direkta effekten på hushållens förmögenheter bör bli mindre i Europa än i USA eftersom européerna inte äger aktier i samma utsträckning som amerikanerna.

Men den dramatiska nedgången för teknikaktier är förstås också ett tecken på att tillväxtutsikterna inom IT- och telekomsektorerna har försämrats. Och dessa branscher har dels stått för en viktig del av den amerikanska tillväxten; dels bidragit till att hålla inflationen nere genom snabbt ökande produktivitet och fallande priser. Eftersom teknikaktierna har fallit även i resten av världen är det ett oroande tecken. Men det är svårt att säga hur allvarliga dessa effekter kan bli. Sverige är förstås utsatt i detta avseende, men om man utgår från teknikaktiernas andel av BNP så är Europa, undantaget Storbritannien, som helhet betydligt mindre utsatt än USA.

Kapitalströmmarna

Den amerikanska konjunkturnedgången kan också få effekter via direktinvesteringar och kapitalflöden. För industriländerna handlar det om att inkomsterna av deras amerikanska tillgångar faller. Och det kan handla om ganska stora belopp. I Nederländerna svarade inkomsterna på amerikanska tillgångar för över två procent av BNP 1999. För så kallade tillväxtmarknader (främst Asien, Latinamerika och Östeuropa) handlar det mer om att inflödet av amerikanskt kapital till dessa länder kan minska.

Men kapitalströmmarna påverkar också valutakurserna och de spelar en nyckelroll för hur konjunkturnedgången i USA kommer att sprida sig. Om kapitalflödena till tillväxtmarknaderna börjar sina, kan det motverkas med fallande valutakurser. Asiens beroende av utländskt kapital har också minskat jämfört med läget vid Asienkrisens utbrott 1997-98.

Glädje över dollarn

Här i Europa ska vi kanske vara glada över att euron håller sig så svag och dollarn så stark ännu så länge. Det skyddar ju vår konkurrenskraft och minskar effekterna av nedgången i USA. Men det är egentligen konstigt att dollarn fortfarande är så stark. I takt med att de amerikanska utsikterna försämras mer än i omvärlden vore det naturligt om dollarn föll. Men omslaget kan komma plötsligt. Då gäller det att den europeiska centralbanken (ECB) snabbt anpassar sig genom att sänka räntorna. Det är inga tvivel om att utrymmet finns. Däremot kan man oroa sig för om ECB är tillräckligt snabbfotade.