Svenska vd-löner sackar – med rätta

Tele 2:s avgående vd Lars-Johan Jarnheimer, SEB:s Annika Falkengren och Skanskas förre vd Stuart Graham – den trion tjänade mest av cheferna för de allra största börsbolagen i fjol. Men inte i kronor och ören, utan jämfört med sina utländska konkurrenter.

Kommunikationskonsultbyrån Hallvarsson & Halvarsson har för andra gången tagit fram en rapport om svenska vd-löner i ett internationellt perspektiv. Undersökningen kan läsas som ett inlägg i debatten om höga chefsersättningar (även om pr-företagets representanter inte håller med om det).

När Hallvarsson & Halvarsson första gången jämförde vd-löner i svenska och internationella storbolag var det utifrån 2005 års ersättningsnivåer. En hel del har hänt sedan dess. Inte minst har de utländska vd-lönerna stuckit i väg. Om svenska vd:ar hade ett bra år i fjol så var det lysande för kollegorna i London, New York och Paris.

Därför halkar svenskarna efter. I den förra undersökningen tjänade en svensk storbolagschef i snitt 58 procent av vad vd:n i ett jämförbart utländskt bolag tjänade. Nu har siffran sjunkit till 40 procent (se tabell).

I regel är andelen rörlig lön mindre i Sverige och aktiebaserade incitamentsprogram är mindre vanliga. Eftersom dessa ofta kommer med fördröjning, blev utlänningarna i fjol rikligt belönade efter det lysande aktie- och vinståret 2006.

Michaël Berglund, grundare av chefsrekryteringsbyrån Michaël Berglund Executive Search, konstaterar att svenska vd:ar älskar att jämföra sin ersättning med sina internationella kollegor. Men det är irrelevant, hävdar han.

– Du behöver inte betala en internationellt konkurrenskraftig lön i Sverige. Du får ändå den vd du vill ha. Det är ett faktum. Det här är en marknad, som vilken som helst, säger Michaël Berglund.

Svenska vd:ar konkurrerar med varandra om jobben här hemma. Men det är ytterligt sällan en svensk vd, som bor i Sverige och arbetar för ett bolag med huvudkontor i landet, är aktuell för internationella toppuppdrag.

Dörren är låst från bägge håll. Lusten att flytta utomlands är liten hos svenskarna. Barnen går i skolan, maken eller hustrun har sin karriär, mamma och pappa blir allt äldre. Samtidigt är styrelserna i storbolag i andra länder skeptiska till att anställa en utländsk vd. Särskilt engelska och amerikanska företag.

– Ta vd:arna i den här undersökningen. Lyssna på deras engelska. Det är väldig skillnad mot dem som har språket som modersmål. Svenskarna bryter och finner inte de bästa orden i alla sammanhang, säger Michaël Berglund.

Hallvarsson & Halvarssons jämförelse kanske ska tas med en nypa salt. Exempelvis pensionsavsättningarna är inte inräknade i den totala ersättningen. I Sverige svarar dessa för en stor del av totalkostnaden för att hålla en vd på gott humör. I fjol var i snitt pensionsinbetalningarna för vd 48 procent av den totala ersättningen bland bolagen i undersökningen.

Men det finns också andra förklaringar till att svenskarna tjänar mindre. Våra börsjättar är ofta dvärgar med internationella mått mätt.

– Storleken trasslar till jämförelsen, medger Gabriel Thulin, partner på Hallvarsson & Halvarsson och en av dem som står bakom undersökningen.

Det har alltså inte varit helt lätt att hitta relevanta utländska företag att jämföra med. Men också med den faktorn inräknad är slutsatsen klar, hävdar han.

– Svenska vd:ar tjänar mindre än sina utländska kollegor, det tror jag ändå att man kan slå fast, säger Gabriel Thulin, och lutar sig, förutom sin egen undersökning, på en jämförelse från holländska kodkollegiet.

Sedan är naturligtvis urvalet av jämförelsebolag helt avgörande. Hans Stråberg, Electrolux vd, var i förra undersökningen en av bara två svenska topp-vd:ar som faktiskt tjänade mer än sina utländska konkurrenter. Den här gången är hans totala ersättning en skärv, 23 procent av vad de internationella kollegorna får. Ändå har hans totala lön ökat. Förklaringen är inte bara det internationella lönerallyt. Jämförelsebolagen är också utbytta.

Innan vitvarukoncernen knoppade av utomhusmaskinerna i Husqvarna jämfördes Hans Stråberg med vd:arna för mindre bolag än i dag. Nu jämförs han bland annat med giganterna General Electrics och Unilevers toppchefer. Och då blir naturligtvis resultatet annorlunda.

nullnullnullnull