Sverige borde kunna bättre

I början av nästa vecka ska flera tusen sjuksköterskor gå ut i strejk för högre löner. Kraven ligger högt, 14 procent för 2008 och 2009. Så mycket blir det nu inte. Alla politiker av tyngd är ense om att skattetrycket ska ner snarare än upp. Annat var det på 1960- och 1970-talen. Då ökade skatternas andel av BNP på två decennier från 27 till 50 procent. Då rådde också tidernas boom i den offentliga sektorn – fast pengarna gick mer till ökad kapacitet inom vård och utbildning än till högre löner.

Exemplet illustrerar något viktigt. Att ta för sig och flytta fram positionerna går lättare i grundartider. Det uttrycket härstammar från tyskans Gründerzeit, som betecknar de expansiva årtiondena i slutet av 1800-talet då det som var (och fortfarande är) Europas starkaste industrination byggdes upp. I en grundartid flyter kapitalet fritt. Det är också lätt att investera och snart sagt alla projekt antas ge god avkastning.

Vissa företag och branscher utnyttjar tillfällena bättre än andra, och detsamma kan sägas om nationer. Nog är det tankeväckande att de flesta svenska storföretag tog form under 1920-talet, då bilen, elektriciteten och telefonen signalerade en begynnande masskonsumtion av industrivaror. De bolagen är alltjämt stommen i svenskt näringsliv. Men hur ser det ut framöver? Utnyttjar Sverige alla de möjligheter som finns?

Ämnet var uppe till diskussion i går kväll när regeringens Globaliseringsråd gjorde halvtidsbokslut. Rådet ska avvecklas före valet 2010. En rätt given slutsats av dess analyser är emellertid att Sverige kan bättre.

I och för sig ska problemen inte överdrivas. Globaliseringen slår hårdare mot produktion i länder som USA, Italien och, numera, Östeuropa. Exportrådet må klaga över att vi förlorar marknadsandelar i Kina. Men det vore sensationellt om ett litet land som Sverige med få stora företag skulle klara att hålla jämna steg med en marknadstillväxt på 30 procent. Vår Kinaexport ökade åtta procent i fjol och det är knappast dåligt.

Mycket mer oroande är att Sverige har så få nya företag i branscher med högt förädlingsvärde. Miljöteknik är en framtidsbransch men med i dag obetydliga volymer. Telekom och it håller på att bli massvaror där lågt pris överskuggar nästan allt. Svaga ägare har schabblat bort en världsledande ställning inom läkemedel. Kul är däremot att långsiktiga ägare uträttar storverk inom en serviceorienterad sektor som snabbrörliga konsumentvaror (H&M och Ikea).

Långsiktiga ägare är ofta snabbrörliga. Det gäller oavsett bransch. Karlstadsföretaget Löfbergs Lila tar framgångsrikt för sig av ett växande segment genom att enbart sälja så kallat rättvisemärkt kaffe. Vd Peter Holm varnar dock för att bolagets försprång kan vara uppätet inom två tre år. Så det gäller – och så har det alltid varit – att hela tiden söka upp nya nischer, produkter och kunder.

Missar man att förnya snabbt nog, kan tillväxtmarknader ha övergått i stagnation. Ett tecken på det, apropå temat export, är att Sydkorea kommit ner mot europeisk takt i BNP-tillväxten (fem procent 2007) medan närbelägna Kina växer mer än dubbelt så snabbt. Fast det tog koreanerna 50 år av industrialisering för att nå dit. Kineserna befinner sig in en mycket tidigare utvecklingsfas.

Den fasen ger hög efterfrågan på klassiska svenska exportprodukter ett tag till. Inom något decennium går dock investeringsvaruboomen mot sitt slut. Då vill det till att vi utnyttjat de goda tiderna för att bygga nytt.