Sveriges okända handlarkungar

Du hittar dem inte på Stockholms innekrogar. Inte heller hos Ferrarihandlaren eller i väntrummet till någon av investmentbankernas corpavdelningar kring Stureplan i Stockholm. Nej, ägarna bakom många av Sveriges största detaljhandelskedjor är fullt upptagna med att fortsätta expandera familjeföretaget. Något behov av, eller någon längtan till, börsen är svår att spåra.

Och landets privata handelsföretag växer så det knakar. Att den privatägda affärsmodellen är beprövad visar inte minst exemplen med möbeljätten Ikea och klädföretaget Hennes & Mauritz som nyligen öppnade sin tusende butik. Båda kedjorna är familjeimperier som på ungefär 50 år vuxit till världsföretag av rang.

Den köpfest som svenskarna ägnat sig åt de senaste åren har gjort att detaljhandeln är hetare än någonsin. År 2003 omsatte svensk detaljhandel drygt 400 miljarder kronor, enligt siffror från Handelns utredningsinstitut (HUI) och utvecklingen visar inga tecken på att mattas. Handeln, särskilt sällanköpshandeln, pekas i en färsk rapport från HUI ut som den bransch som växer snabbast de närmaste åren.

De flesta av de svenska detaljhandelskedjorna är antingen familjeägda eller ägs tillsammans av fristående handlare som också är ägare till sina butiker. Exempel på sådana så kallade frivilliga kedjor är Ica, Mio och Expert.

Familjeägda
Men många av de största är familjeägda och de hör dessutom till vinnarna på de senaste årens snabba konsolidering och omstrukturering av detaljhandeln. Ett talande exempel är Runsven-gruppen som omsätter närmare tre miljarder kronor, mer än både Clas Ohlson och Mekonomen.

Bolaget är mest är känt för att driva Överskottsbolaget, en snabbväxande kedja med 55 butiker runt om i Sverige och är ett paradexempel på handelsbolag som gynnats av trenden mot bilburna inköp i städernas utkanter.

Bolagets vd Jonas Svensson och hans tre systrar (som alla jobbar i firman) är också typiska representanter för handlarhusen utanför Stockholm. För de privata handlarimperierna är, med några undantag som handelshuset Ax:son Johnson, nästan undantagslöst landsortsfenomen. Hetast tycks det vara i Östergötland och västra Sverige. I det förra landskapet återfinns inte bara Runsven-gruppen (som hör hemma i Skänninge) utan också Biltema (Linköping) sportbutikskedjan Stadium (Norrköping) och Sveriges största privata bilhandlareföretag Tage Rejmes (Norrköping).

I halländska Varberg finns både guldimperiet Albrekts Guld (Guldfynd, Albrekts Guld, Hallbergs) och skoimperiet AMM Holding med verksamhet i 30 länder. Lite längre norrut ligger Siba och IA Hedin Bil i Göteborg och Ge-Kås i Ullared.

Norden nästa
Flera kedjor har snart nått vägs ände i Sverige. Åtminstone vad gäller expansion i större orter. De finns överallt. Då är det expansion i övriga Norden som gäller och en sådan har redan påbörjats av företag som skoimperiet AMM (Nilson, Din Sko, Radical Sports m.m.) Onoff och Siba. Och den utvecklingen är nödvändig.

Konkurrensen hårdnar hela tiden från nordiska konkurrenter och internationella kedjor som Lidl och Zara. Norska (numera brittiskt ägda) El-Giganten knep på bara tio år förstaplatsen bland Sveriges elektronikhandlare vilket visar på hur fort det kan gå. Norska Dressmanns exempellösa tillväxt är ett annat exempel. Samtidigt skvallrar Onoffs förluster i Finland och AMM:s fiasko i Tyskland om farorna.

Men faktum är att de familjeägda handlarimperierna verkar klara omställningen bäst av alla företagsformer. Frivilligkedjor lider ofta av en tungrodd organisation och problem med att snabbt kunna flytta tyngdpunkt och fokus. Dessutom är de ofta starkast på mindre orter och har inte kunnat dra samma nytta av trenden mot större, mer varuhusliknande butiker inom både sällanköpshandel och dagligvaror. Bedömare tror därför att den formen av detaljhandelskedjor sjunger på sista versen:

– De kommer sannolikt att få svårt att hävda sig i framtiden och man ser, tycker jag, att de ersätts av mer renodlade franchisemodeller eller köps upp, säger Rolf Karp, detaljhandelsanalytiker hos Öhman Fondkommission.

När nu nästa generation av stora handelsföretag håller på att växa till sig vill också riskkapitalisterna och börsen vara med på ett hörn – i den mån de får. Att riskkapitalister är inne i detaljhandel är förvisso inget nytt och det finns både lyckade exempel som Segulahs investering i Handskmakar’n och inte fullt så lyckade som Industri Kapitals i Guldfynd. På senare tid verkar dock både intresset och aktiviteten ha tilltagit. Skyhöga börsvärderingar av bolag som Clas Ohlson, Mekonomen och H&M eldar förstås på intresset.

Finansmannen Fredrik Lundberg gick 2001 in med 200 miljoner kronor för att köpa 20 procent i Stadium, en sport- och fritidskedja, som drivits upp av bröderna Eklöf i Norrköping. Sjätte AP-fonden har samtidigt köpt 90 procent av Mekonomenkonkurrenten Meca och hoppas ta bolaget till börsen nästa år. Fonden har också köpt 60 procent i Stadiums konkurrent Sportex. Riskkapitalisten Priveq har samtidigt investerat i Hemtex medan branschkollegan 3i satsat på fortsatt expansion av Teknikmagasinet.

– Detaljhandel är definitivt en intressant bransch för oss. Strukturomvandling i kombination med skalbarhet i koncepten gör det attraktivt, säger Erling Gustavsson, vd på Sjätte AP-fonden.

Riskkapitalisterna shoppar
På nordisk nivå köpte Industri Kapital för någon månad sedan 80 procent av ett livsmedelimperium, Ekstrem Lavpris, i Norge med en omsättning på 3,2 miljarder kronor. EQT köpte 2001 norska trädgårdsmästarkedjan Plantasjen med en omsättning på cirka 1,5 miljarder kronor.

Men Affärsvärldens genomgång av de privatägda handlarimperierna visar att riskkapitalisternas kärlek till handelsföretagen mycket sällan är besvarad. Familjeimperierna skyddar sina sfärer med stiftelser, hembudsavtal och snäva ägarkretsar om så behövs. Och de som ventilerar planer på att gå till börsen kan räknas på ena handens fingrar. Tvärtom har radiohandlare, bilhandlare, livsmedelshandlare och skokungar det gemensamt att de vill jobba långsiktigt vilket upplevs som svårare på börsen.

– En av de största fördelarna vi har är att kunna jobba väldigt långsiktigt och det tror jag är extra viktigt i handeln, säger Hans Westin, grundare och ägare av elektronik- och vitvarukedjan Onoff.

Själv håller han på att få ordning på Onoffs expansion i Finland som varit kostsam och han pekar på den som ett exempel på när en börsnotering sannolikt hade varit i vägen.

Något riktigt behov av kapital finns heller knappast bland de familjeägda handlarna. Det genererar de själva. Kassaflödet är för det mesta väldigt starkt, upp till dubbla vinsten före skatt, och ägarna har över lag varit väldigt restriktiva med att ta ut pengar från bolagen. De har lagts på hög. I flera fall, som Siba och Bergendahl, finns det också fastigheter i ett parallellt bolag som stärker stabiliteten.

Det finns få skäl till börsnotering, ett kan vara ett generationsskifte när någon vill sälja sina aktier eller det inte finns några intresserade barn att lämna över till.

De företag som ändå har gått till börsen har sällan lyckats särskilt bra. Misslyckanden eller börsfiaskon som Lindex, RnB, JC, Wedins och Handskmakarn lyfts gärna fram som exempel på hur det kan gå.

Några lysande undantag finns förstås. H&M och Clas Ohlson har båda stabila och höga vinstmarginaler och har därmed belönats rikligt. Värderingen för dessa ligger minst dubbelt upp jämfört med vad som gäller vid sidan av börsen.

—

12 megatrender för framtidens detaljhandel.

1. Köpcentrum utanför städerna
Trenden mot externa köpcentrum visar inga tecken på att mattas. Tvärtom. Det gynnar redan stora kedjor som har lättare att få plats i nya köpcentrum. Konsekvensen är att små butiker får svårare att överleva. Och det gäller i alla branscher – från matbutiker till sportaffärer.

2. Handlarstyrda kedjor försvinner
Butikskedjor med gemensamägda inköpsorganisationer som möbelkedjan Mio och radiokedjan
Expert är på tillbakagång. De är inte tillräckligt snabbfotade utan förlorar mark till familjeimperierna eller internationella multisar.

3. Lågpris lever
Diversevaruhusen Rusta, budgetsnabbköpen Lidl, Willys och Netto, Ge-Kås i Ullared och klädkedjan Dressmann är alla exempel på samma sak. Lågpris går hem i Sverige. I allt snabbare takt.

4. Butiker blir grossister
Större och större butiker och kedjor gör att dessa börjar uppträda som grossister. Det betyder skalfördelar och lägre priser. Effektivare logistik och transportsystem gör till exempel att diversevaruhuskedjan Rusta är sin egen grossist.

5. Finbutikerna blir fler
Inte bara lågpris gynnas. Fler och fler vägrar handla på överskottslager och då gynnas också finbutikerna i centrala delar av städerna.

6. Sällanköp gynnas
Byggvaruhus och sällanköpsvaror gynnas av hemmafixartrenden. Men konsumenterna har inte mer pengar för det och förlorarna är livsmedelsbutiker och klädbutiker.

7. E-handeln växer
E-handeln är fortfarande mycket liten vid sidan av den vanliga handeln. Men e-handeln växer, och därmed också direktimporten från andra länder.
Därmed pressas svenska handlare från fler håll än tidigare. Effekten? Ännu lägre priser.

8. Internationella jättar rycker närmare?
Strukturaffärerna fortsätter och redan stora kedjor blir bara större. Carrefour finns redan i Norge. Wal-Mart kan köpa en nordisk butikskedja. Lidl växer i hela Norden. Nederländska Ahold har majoriteten i Ica. Bauhaus är i Sverige.

9. ?och nordiska går utomlands
Samtidigt vill nordiska kedjor som Ica, Clas Ohlson och Biltema växa utomlands, i Norden, Ryssland och Polen och Tyskland. Och nordiska grannar, som klädkedjan Dressmann och trädgårdsvaruhusen Plantasjen, båda från Norge, rullar ut sina koncept över Norden.

10. Shopping som livsstil
Shopping brukar sägas vara amerikaners största fritidsnöje. Dit har svenskarna en bit kvar men vi har börjat vandra den vägen. The Personal Shopper – shoppingkonsulten – har gjort debut på arbetsmarknaden.

11. Egna märkesvaror vinner terräng?
Livsmedelskedjornas egna märkesvaror ökar marknadsandelarna. Tyska Lidl säljer nästan bara egna märkesvaror. Ica och Willys introducerar nya produkter varje vecka. Trenden kommer att hålla i sig. Andelarna egna märkesvaror i dagligvarukedjorna i Danmark är över 30 procent, i Sverige är siffran drygt 11 procent.
Inspiration kommer från andra branscher. Andra butikskedjor, som Biltema, Ikea och H&M har nästan 100 procent egna märkesvaror.

12. ?vilket pressar industrin
Egna märkesvaror betyder lägre priser och också att industrins lönsamhet hotas. Hygienföretaget SCA får tillverka färre egna högmarginalvaror och i stället sälja lågmarginalprodukter med Icas namn på. Varor från matjätten Nestlé, liksom från de nordiska småspelarna Sardus och Cloetta kommer att få svårare att behålla sina platser i hyllorna.

Källa: Axfood, HUI, Retail Institute Scandinavia samt Affärsvärlden