Tolv frågor: vd Thomas Berglund

Ni kallar er ett paneuropeiskt företag. Vad betyder det?

– Vi ska bli det. Capio finns i Sverige, Norge, Tyskland och Frankrike. Tidigare var vi ju i flera länder.

I er årsredovisning står det att ni ska växa på befintliga marknader. Ingenting om att etablera er i nya länder?

– Det är naturligt att vi fortsätter växa i områden där vi redan är etablerade.

Är ni i fler länder om fem år? USA? Asien?

– Absolut i fler länder men vi håller oss till Europa i första hand.

Tillväxtambitioner?

– 4–5 procents organisk tillväxt per år och ungefär lika mycket förvärvad tillväxt.

Varför sker er börsnotering just nu?

– Huvudskälet är att firman börjar bli färdig. Det har varit ett långt omstruktureringsjobb. Det är dags för företaget att ta ett nytt steg. Vi behöver få lång­siktiga ägare och det är bra att få ett börsbolags tillgång till pengar när vi ska expandera. Sedan ökar transparensen i vår information, och marknaden är ju också intresserad av nyintroduktioner.

Är det taktiskt riktigt att gå till börsen just när Vänsterpartiet och regeringen håller på att förhandla om vinster i välfärden?

– Det är att missuppfatta situationen. Civilministern har sagt fem till tio gånger i intervjuer att långsiktiga seriösa företag som jobbar med kvalitet har ingenting att frukta. Vi har tagit Ardalan Shekarabi på orden och utgår ifrån att han menar vad han säger och det är jag alldeles säker på att han gör.

Hur motiverar du priset, 48,5 kronor per aktie?

– Det behöver jag inte göra. Det är huvudägarnas sak.

Bolaget köptes ut från börsen för 17 miljarder kronor för tio år sedan. Nu säljs det ut för 7 miljarder?

– Mellanskillnaden förklaras med att verksamheterna i England och Spanien såldes ut. I dag omsätter de tillsammans 800–900 miljoner euro.

En politisk risk är att betalarna med ett penndrag sänker ersättningsnivåerna. I vintras sänkte landstinget i Stockholm ersättningen med 5 procent. Det kan hända igen?

– Då blir det i förlängningen ingen som producerar. Då får även politikerna anpassa sig eller vänja sig vid att vara utan alternativen. Vårdens resurser är begränsade och vi jobbar hela tiden med kvalitet och produktivitet.

Vad tycker du om svensk sjukvård?

– Överlag bra men det finns två centrala problem. Det är köerna, som är inbyggda i systemet, och det är brist på kontinuitet för de svårast sjuka.

Ni gör ”tidsstudier” på era anställda?

– Det visar sig att på St Göran, som är ett effektivt akutsjukhus, använder vårdpersonalen cirka 20 procent av tiden till direkt patientarbete. 40 procent går till att rapportera, skriva journaler, administrera läkemedel med mera. Det är naturligtvis inte bra. Även om det är bättre än på andra sjukhus. Mer tid måste gå till patienten.

Har ni inga läkare som sitter i receptionen snarare än ­träffar patienter?

– Absolut inte.