Traditionsenlig skattesänkning

Mitt under moderaternas partistämma och partiledarskifte är detfaktiskt socialdemokraterna som dominerar debatten omskattesänkningar med en lång rad förslag. Det är fråga omskattesänkningar på två skilda nivåer.Samtidigt som socialdemokraterna har kommit överens medvänsterpartiet och miljöpartiet om budgetpropositionen för år2000 har en särskild arbetsgrupp inom partiet, som tillsattes av1997 års partikongress, lagt fram ett mer långsiktigt program. Iförslaget till budget för nästa år har man talat om tiomiljarder kronor eller något mera, i riktlinjerna för några årframåt verkar det handla om minst 50 miljarder, ellermotsvarande 2-3 procent av BNP.Egentligen vet man förstås inte hur stora skattesänkningar detkan bli fråga om. De ska ju vara avhängiga av storleken påbudgetöverskottet, som i sin tur beror på den ekonomiskatillväxten. Samtidigt har dock den offentliga utgiftsökningenbromsats upp kraftigt, så att utgifterna sjunker i förhållandetill skatteunderlaget. Även vid högst måttlig ekonomisk tillväxtkommer därför överskotten att växa framöver.Det är bara vid en ny dramatisk kris i ekonomin som budgeten kanförsämras. Merita-Nordbanken spår i sin senastekonjunkturprognos att överskottet i budgeten, utöver budgetmåletpå 2 procent av BNP, kommer att bli hela 90-95 miljarder framtill 2002.

Inga kapitalskattesänkningar

Arbetsgruppen föreslår skattesänkningar på en lång rad områden,dock inte för kapital eller kapitalinkomster. Det är just därsom många ekonomer förutspår att den internationellakonkurrensen om ett allt rörligare kapital ändå kommer atttvinga fram sänkningar. Gruppen för ett kortfattat resonemang omdetta. De finner inte skatterna på företagsvinster och ägandehögre i Sverige än i andra EU-länder.Men det påståendet kan man nog diskutera. Att de formellaskattesatserna på kapital i många länder är högre än i Sverigeär långt ifrån hela sanningen. OECD ser det t.ex. som ettproblem att vårt skattesystem favoriserar utländskt ägande avaktier i svenska företag.När det gäller beskattningen av arbete resonerar gruppen däremotpå samma sätt som OECD:s ekonomer och andra som varnar för atthöga marginaleffekter kan avhålla folk från att arbeta, framförallt att öka sin arbetstid. S-gruppen ser dock detta, någotmärkligt, som ett problem mest för låg och medelinkomsttagare.Det är tydligt att gruppen riktar sig främst motvänsteranhängare i sin argumentation. Begreppet välfärd användsnärmast synonymt med skattefinansierad. Man får inte sänkaskatterna så att välfärden hotas.

Knepig vänsterprofil

Efter valnederlaget har ju socialdemokraterna lagt om sinpolitik till en tydlig vänsterprofil, vilket skapar en delproblem när man samtidigt är inriktad på att sänka skatterna.Sänkning av skatten för låginkomsttagare stämmer dock medslagordet jobb och rättvisa.Gruppen föreslår dock också att brytpunkten, där den statligaskatten inträder, höjs och att den dessutom i framtiden skaräknas upp med löneökningarna. Detta är väl det mestkontroversiella inslaget för vänsteropinionen isocialdemokraternas skatteprogram. Ett annat inslag för attmotverka marginaleffekter är engångstaxan för barnomsorg.Nackdelen med det senare är att ökade offentliga utgifter istället leder till höjda marginaleffekter någon annanstans.Både i förhandlingarna om nästa års budget och i skattegruppensförslag föreslås höjda energi- och miljöskatter. Problemet härär att man måste göra undantag för de största skatteobjektentill följd av den internationella konkurrensen.

Undantag för storförbrukare

De områden där man verkligen kunde få effekt i form av minskadenergiförbrukning slipper skatt medan hushållen, som har svårtatt anpassa sig, får bära hela bördan. För jordbruket föreslåsrent av sänkt skatt, till industrins nivå. Den så kalladeskatteväxlingen kan låta bra i teorin, men fungerar knappast iverkligheten. Det blir i hög grad fråga om att byta namn påbeskattningen av hushållen.Skattegruppen föreslår också en del förändringar för företagen.En sänkning av bolagsskatten sägs främst gynna små ochmedelstora företag samtidigt som den gör Sverige merkonkurrenskraftigt som investeringsland. Man föreslår ocksåförlängning av tiden för avsättning till periodiseringsfond, ipraktiken också det en sänkning av bolagsskatten, samt detvanliga med förenkling för småföretagare.

Det stora skattedilemmat

Men, heter det, förändringarna får inte ge möjlighet till ökadosund skatteplanering. Just det. Problemet är att skilja mellanägarens lön, som beskattas med upp till 56,5 procent påmarginalen plus arbetsgivaravgifter, och avkastning på detnedlagda kapitalet, som beskattas med 30 procent. Detta problemlåter sig inte lösas så enkelt, och är kanske den egentligaanledningen till att en del politiker anses prata mer än dehandlar.Sänkningen av bolagsskatten var den stora överraskningen iarbetsgruppens förslag. Men egentligen är detta en så gammalsocialdemokratisk skattepolitik att den nästan blivit förlegad.Att den nu dammas av är väl ett tecken på den plötsligt påkomnavänstervridningen efter fjolårets valförlust.

Ägarna, inte företagen

En tradition i socialdemokratisk skattepolitik sedan 1930-taletvar att man skulle beskatta ägarna, men inte företagen. Dennaprincip försvann egentligen med skattereformen. Då skulle intelängre kapitalet låsas in, utan tvärtom stimuleras att flyttadit där det behövs bäst och där avkastningen är högst. Man skanu inte se en försiktig sänkning av bolagsskatten som enåtergång till gamla principer, utan möjligen som en ersättningför att socialdemokraterna i dagens påtvingade vänsterklimatinte vågar röra den individuella kapitalbeskattningen.Det är säkert en klok åtgärd att sänka bolagsskatten, inte baraför att idén verkar vara hämtad från en artikel i Affärsvärldeni våras (nr 10). Bolagsskatten är en kvarleva från en epok därdet av praktiska skäl huvudsakligen var företag och fastighetersom beskattades.Huvudsyftet med alla skatter är att minska hushållenskonsumtion, så att utrymme skapas för de offentliga utgifterna.Bolagsskatten är bara en konstig omväg att beskatta hushållen,som via bolagsskatten får högre priser och lägre löner.Företagens avkastningsnivå, efter skatt, är bestämd avinternationella förhållanden.En sänkning av bolagsskatten skulle på kort sikt ökaavkastningsnivån och stimulera till både ökade investeringar ochlokalisering av företag i landet. För övrigt är andra länder ifärd med att sänka sina bolagsskatter, vilket ändå tvingar ossatt följa.På längre sikt kommer avkastningsnivån att anpassas till deninternationella normen och lägre bolagsskatt omvandlas tillhushållsinkomster, som ju är högre beskattade änföretagsvinster. Redan på kort sikt är det för övrigt troligtatt skatteinkomsterna ökar, liksom de gjorde i samband medskattereformen.I själva verket har statens inkomster av bolagsskattenfördubblats sedan skatten sänktes från mer än 50 till, nu, 28procent (medan en mängd avdrag togs bort). Skälet är bland annatatt storföretagen väljer att ta hem en större del av sinavinster i Sverige, kanske också att det blivit mindre lönsamtatt skatteplanera.

Kostar ingenting

Det kostar därför antagligen ingenting, särskilt inte på längresikt, att sänka bolagsskatten. En del motstånd från borgerligthåll tycks bero på att man anser att en bolagsskattesänkningskulle stjäla utrymme för en, som en del anser, viktigaresänkning av den individuella kapitalbeskattningen. Men någonsådan konflikt finns knappast.Däremot minskar behovet att sänka dubbelbeskattningen på aktier.Men i så fall krävs väl en mer rejäl sänkning av bolagsskattenän någon procentenhet per år.

BILDTEXT: Nu är det skattesänkningar som gäller för regeringen Persson.