Tryggare kan ingen vara

Har du också funderat över hur det ser ut i huvudet på en fondförvaltare? Läser man fondrapporterna för 2001 och 2002 får man intrycket av att det för alla (utom de patologiskt pessimistiska Baisse-nissarna) var ohyggligt svårt att tajma den fasansfulla nedgången på aktiemarknaden.

Och när vi nu börjar bläddra i förvaltarnas berättelser för 2003 måste slutsatsen bli att de flesta fonder (utom de som sköts av de renodlade optimisterna, de så kallade Hausse-puttarna) har haft stora problem även med att pricka in uppgången.

Även då börsen varken går upp eller ned är det är en ogynnsam typ av marknad för de självutnämnda “Best and Brightest” på den svenska finansmarknaden. Det framgår om man skärskådar fondernas utveckling under dessa perioder.
Det förefaller alltså likgiltigt vem man anförtror sina surt förvärvade. Men det är det inte. Det finns faktiskt kategorier av förvaltare som är tryggare att anlita, eftersom de göra mindre skada än andra. Här är listan på dem:

* Den internationella typen.
Du ser honom på Arlandapendeln (som han tar för att tjäna in litet tid åt fonden) på väg till förstaklassflyget (som visserligen är dyrt, men bekvämt, så att han kan jobba på väg till destinationen). Känns igen på att han i regel är klädd i mörkrutig kavaj och bär på en portfölj märkt “Ankara Stock Exchange” eller någonting annat exotiskt.

Den internationelle förvaltaren är påläst och kan göra lärda jämförelser mellan till exempel den implicita riskpremien på Nasdaq, norska torskterminer och den koreanska långräntan. Dess värre kan få andra göra det, varför specialiteten inte lönar sig särskilt väl.
Fungerar bäst: När han är i luften och inte kan göra lika många dåliga affärer som förvaltarna på kontoret.

* Bolagsspecialisten är du och tjenis med ledningarna i alla sina portföljbolag. Han vet oftast mer om företagen än de och är i allmänhet en av de mest kunniga på marknaden när det gäller nyheter om företagen. Samtidigt har han svårt att sälja aktier i de bolag han äger.

– Det kanske leder till fnurra på tråden med finanschefer som håller ett öga på ägarstatistiken, som han säger.

Fungerar bäst: När han är på företagsbesök.

* Analytikernas bästa vän har som motto att alltid lyssna på vad marknaden tycker om bolagen. Detta innebär många och långa luncher på trevliga restauranger. Hans arbete tvingar honom också att låta sig bjudas på bakelser av väna receptionister hos fondkommissionärerna. Inte sällan är han tvungen att pröva på lerduveskytte på uppländska herrgårdar eller köra bilrally i de djupa Värmlandsskogarna.

Alla dessa olägenheter tar han med jämnmod, eftersom han på så sätt “lär känna motparterna litet bättre”.

Fungerar bäst: För det mesta, eftersom han nästan alltid har antingen någonting i munnen, en ratt i händerna eller hörselskydd på öronen som hindrar honom från att göra affärer.

* Den sluge tillbringar all sin tid på kontoret med att fundera ut listiga strategier för investeringar. Ser samband av typen “Marknaden går alltid upp när Djurgården tar SM-guld för andra gången i rad”. Är också bra på att omsätta sambanden i handelsstrategier som gör sig extremt väl på de overheadbilder som visas vid placerarträffar. Tenderar dock att vara mycket indexnära i sina placeringar eftersom han inte prioriterar att lära känna aktiemäklare som kan utföra hans affärer.

Fungerar bäst: Vid handelsstopp.

* Debattören uttalar sig vitt och brett i medierna om sin syn på etik och löner i företagen. På grund av tidsbrist har han inte lärt känna sina egna datasystem för handel och ställer därför i regel inte till någon större skada.

Fungerar bäst: I tv-kanalernas morgonsoffor.