Tysk matjätte på offensiven i Sverige

När Thonny Bergquist, näringslivschef i Botkyrka kommun söder om Stockholm, strax före jul fick ett oväntat telefonsamtal från företaget Lidl Sverige KB var han en av tiotals kolleger som bolaget under kort tid nalkats i samma ärende, att köpa tomter för detaljhandel. Frågan till Bergquist gällde om två markområden, ett vid E4:an och ett annat vid stambanan vid Tumba centrum, var till salu för att bygga butiker i storleksordningen 1.200 kvadratmeter.

»De tomter de har föreslagit är inte aktuella för den här etableringen«, kommenterar Thonny Bergquist nu i april.

Förtrupp rekognoscerar

Tyskarna låter sig inte nedslås av det. Från huvudkontoret i Solna har en liten förtrupp med chefen René Lindholm i spetsen undersökt var i landet det går att bygga affärer och lager. De lyckades nu i månadsskiftet mars-april köpa ett 15 fotbollsplaner stort område i ett industriområde nära Halmstad. Där ska Lidl bygga ett lager för distribution i södra Sverige. Enligt bolagets egna uppgifter får cirka 400 personer jobb i lagret.

Satsningen är djärv. Arbetsstyrkan motsvarar ungefär antalet anställda på Icas centrallager i Västerås. I de allmänna spekulationerna kring en eventuell nyetablering i landet av en utländsk matjätte har det hetat att en sådan antagligen skulle komma att köpa en existerande butikskedja, ungefär som Ahold gjorde när bolaget övertog halva Ica.

Det har allmänt förmodats vara nära nog omöjligt att slå sig in eftersom de tre etablerade blocken, utom Ica också Axfood-gruppen och kooperationen, kontrollerar grossisterna. Men Lidl gör tvärtom och startar från grunden. Så har bolaget gjort i flera andra länder. Först grossistverksamhet och sedan butiker.

Ska bolaget verka även i Sveriges mest befolkningstäta del, Mälardalen, krävs troligen ytterligare ett storlager i till exempel Västerås eller Enköping.

Hemlighetsmakeri

Det tyska företaget är ytterst förteget och svarar, till exempel, inte på Affärsvärldens frågor om expansionsplanerna i Sverige. Det sägs inte »gynna konsumenterna«.

Bedömare anger omsättningen till 150 miljarder kronor, varav två tredjedelar i Tyskland (1999). Kedjan kontrolleras från staden Neckarsulm i södra Tyskland av en stiftelse som startats av familjen kring grundaren Dieter Schwarz. Med en förmögenhet på motsvarande 40 miljarder kronor är han en av Tysklands rikaste män.

Kedjan har både små butiker och stora hypermarknader och startades så sent som 1973. Den verkar i ett tiotal europeiska länder och har över 3.000 butiker, nästan dubbelt så många som Ica-gruppen.

Företaget, som gjort sig känt som lågprisföretag, har vuxit till Tysklands näst största livsmedelsföretag efter Aldi. Etablerar sig Lidl på allvar i Sverige, en process som borde ta flera år inte minst på grund av det strikta svenska kommunala regelverket kring nyetableringar, är det en unik händelse.

Svensk dagligvaruhandel, som vant sig vid tre konkurrenter med tre fjärdedelar av marknaden skulle då plötsligt få en fjärde. Det blir en ny situation, utom i södra Sverige där företaget Bergendahls redan spelar rollen av fjärde block.

»Etableringen kommer att ta några år«

För konsumenterna är ett nytt dagligvaruföretag rimligen något av det bästa som kan hända. För de etablerade handlarna i Sverige blir det tuffare, även om de naturligtvis får anpassa sig.

»Lågprissegmentet har haft det motigt i Sverige. Axfood är marknadsledande med (kedjan) Willys och vi tänker naturligtvis inte stillasittande se på utan följer marknaden och kan göra motdrag. Etableringen kommer rimligen att ta några år. De söker bra platser men det gör ju alla.«, säger Bodil Eriksson, informationschef vid börsnoterade Axfood.