TYSKLANDS BUDGET: Kohl i hörnet

Förbundskansler Helmut Kohl återvänder från toppmötet iAmsterdam till krismöten av en helt annan dignitet – den tyskabudgeten skall EMU-trimmas.

Mycket står på spel i de tyska budgetförhandlingarna. Kohlkopplade häromdagen sin politiska existens, som han uttrycktesaken, till att den gemensamma valutan införs som planerat den 1januari 1999.

I klartext innebär detta att Kohl avgår och nyval utlyses omTyskland inte klarar konvergenskriterierna eller om man av andraskäl tvingas skjuta på starten av euron.

Liksom i Storbritannien och Frankrike skulle det i sådana falltroligen bli socialdemokraterna som tog över även i Tyskland ikoalition med miljöpartiet.

Ett annat krisscenario är att regeringskoalitionen i Bonn stuparpå budgetstriden och liberalernas kategoriska nej tillskattehöjningar. Liberalerna låter öppet förstå att man hellrelämnar koalitionen än att vika sig för finansminister TheodorWaigel som vill höja bensinskatten och minska skatteavdragen. Ensådan rakryggad hållning skulle ge FDP minst det dubblarösttalet i nästa val, tror man i partiledningen.

När det kommer till kritan är det tveksamt om liberalernaverkligen vågar kasta sig ut i det kalla vattnet. Men man kaninte vara säker på saken. Det skulle inte vara första gången somFDP stjälper en regering. Senast skedde detta 1982 dåliberalerna lämnade samarbetet med socialdemokraterna ochhjälpte Kohl till makten.

Kohl och Waigel är alltså piskade att få ihop de 30 miljarder D–mark som fattas i år och de uppåt 40 miljarder som saknas inästa års budget utan skattehöjningar. Waigel har från toppmöteti Amsterdam aviserat tuffa budgetförhandlingar och fortsattasparpaket. Men faktum är att finansministerns manöverutrymme ärstarkt begränsat. Alla större ingrepp i de dyrbara välfärds- ochsocialförsäkringssystemen kommer omedelbart att stoppas avsocialdemokraterna SPD som har majoritet i förbundsrådet,parlamentets delstatskammare. Ett år före de allmänna valen harSPD absolut ingen anledning att hjälpa regeringen. En annanmöjlighet är att sälja ut det tyska familjesilvret.Finansminister Waigel vill exempelvis göra sig av med andelarvärda 23 miljarder D-mark i före detta statliga tele-bolagetDeutsche Telekom. Det talas även om en utförsäljning avstatsägda fastigheter till ett värde av fem miljarder D-marksamt en lång rad mindre affä-rer som omfattar allt frånmotorvägsrestauranger till statens hotell för utländskastatsgäster.

I praktiken finns det dock snäva gränser för regeringensprivatiseringsplaner. Bland annat har man lovat de småaktiespararna som köpte aktier när Telekom privatiserades förraåret att inte sälja ut fler aktier på börsen förrän tidigast å2000.

Finansminister Waigel har med sitt eviga tre procent betyder 3,0och inget annat helt enkelt målat in Tyskland i ett hörn. Nugäller för Kohl att sakta men säkert inleda en reträtt.Problemet är att de tyska väljarna – efter flera års dagligadoser av Waigels stabilitetspredikan – tror att euron barakommer att bli lika stark som D-marken om konvergenskriteriernauppfylls till punkt och pricka.