Uppror mot finanslönerna

– Om man som analytiker kan sitta och plocka hem 25 miljoner är det något fel på branschen. Det är helt orimligt. Man ska jämföra med de största börsbolagens chefer som tjänar runt 10 miljoner”, säger Christer Elmehagen, VD på AMF Pension som är en av börsens största ägare med 186 miljarder i förvaltat kapital vid halvårskiftet.

Som Affärsvärlden skrev igår blev 2001 ett rekordår vad gäller löner och bonusar på Stockholms mäklarfirmor. Sju personer på Carnegie och Enskilda tjänade tillsammans närmare 175 Mkr, och de 30 högst betalda kammade i snitt hem 12 Mkr.

– Att man jobbar i en bransch där det snurrar runt mycket pengar kan inte ursäkta den här typen av nivåer, det finns inte på banan. Det är som om man skulle börja jämföra med börsbolagens omsättning och ta det för intäkt att hämta hem enorma summor pengar, säger Christer Elmehagen. – Man får också fråga sig vilka som i slutändan betalar det här, och det är ju fond och pensionsspararna som fått ett rejält avbräck i sina tillgångar, ofta med ganska tveksam hjälp.

Även Folksam är kritisk till bonusfesten.

– Jag tycker att det är anmärkningsvärt höga nivåer. Bara för att det finns sådana här ersättningar i utlandet behöver man inte importera det till Sverige, säger Håkan Johansson, kapitalförvaltningschef på Folksam som med 100 miljarder i portföljen är kund till flera av de stora firmorna.

– Det här är en tydlig indikation på att det finns ett stort förhandlingsutrymme när det gäller courtage och förvaltningsavgifter. Kostnadskontrollen är uppenbart dålig om man kan betala sådana här löner.

Folksam är även aktieägare i SEB.

– Det ser ytterst märkligt ut att man i vissa delar av banken kan betala ut sådana här höga ersättningar.

-Det är direkt stötande mot bakgrund av hur kunderna har drabbats av under de här åren, säger Lars Milberg, ombudsman på Aktiespararna.

-Jag kan inte se att det finns några prestationer under vare sig 2000, 2001 eller 2002 som ens i närheten motiverar såna här nivåer.

– Det är dags att införa resultabaserade ersättningar som är relaterade till det mervärde man faktiskt tillför kunden, inte bara baserat på transaktionernas värde, säger Lars Milberg.

På fackförbundet Metall, som har en stor aktieportfölj, väcker miljonlönerna ont blod.

– Det är helt obegripliga tal i vilket börsläge som helst, men särskilt mot bakgrund av den dåliga utvecklingen på senare år. Man kan konstatera att det inte står i proportion till några lysande prestationer i alla fall, säger Håkan Arnelid, ekonomichef.

– Jag är lika upprörd som alla andra att man i dessa tider kan plocka ut sådana löner”, säger Björn Brandt, administrativ chef på Stiftelsen för strategisk forskning som har flera miljarder placerade på börsen.

Archibald Hamilton, tidigare storägare i Ericsson och med ett minus på över 1 miljard kanske den privatperson som förlorat mest på de senaste årens börsras, är också upprörd.

– Jag fattar ingenting, det står inte i proportion till någonting. De här killarna är inte värda dessa löner, de har tappat all kontakt med verkligheten, säger han.

– Har man dragit in pengar på trading har man säkert gjort ett bra jobb för företaget, men man ska inte glömma att firmor som exempelvis Carnegie bidragit till att sänka hela marknaden”, säger han.