Usel tajming för Stenas rekordbygge

På Samsung Heavy Industries nära 800 fotbollsplaner stora område på den natursköna sydkoreanska ön Geoje i södra delen av landet ligger resterna från gårdagens snöoväder här och där kvar utmed vägarna genom landskapet. Längst inne i en fjordliknande vik, omgiven av branta berg, är varvet med sina fem torrdockor skyddat från sensommarens tropiska stormar.

På det enorma varvet ligger rörkonstruktioner, överbyggnader och fartygssektioner likt väldiga legobitar och väntar på att fogas samman till färdiga fartyg. Geoje-varvet med sina 35 000 anställda stoltserar med ett tiotal stora bockkranar, där de största lyfter närmare 1 000 ton. ­Varvet spottar också ut fler nybyggen än någonsin, 70 fartyg om året, mer än ett i veckan.

En av Samsung Heavy Industries kunder är den svenska rederigruppen Stena, som i augusti 2005 beställde ett första oljeborrfartyg av det gigantiska koreanska konglomeratet som svarar för 22 procent av landets BNP. Stenas investering uppgick enligt årsredovisningen till 600 miljoner dollar (då motsvarande cirka 4,4 miljarder kronor), den dittills ”största enskilda fartygsinvesteringen” i Stena-koncernens historia.

Sedan dess har Stena beställt totalt fyra olje­borrfartyg av Samsung. Alla är levererade. Nu senast tillkom också två till hälften nedsänkbara riggar. Dessa ska leveras under nästa år. Sammantaget har Stena beställt oljeprospekteringsutrustning för 4,7 miljarder dollar (ca 30 miljarder kronor) av Samsung.

Hela 43 procent av Stenagruppens investeringar under de senaste tio åren har hamnat inom det nya affärssegmentet. Fram till nu har investeringarna varit lyckosamma. Det visar Affärsvärldens genomgång av de senaste årens räkenskaper.

Drilling har under tioårsperioden stått för måttliga 22 procent av försäljningen inom Stena AB, men för hela 48 procent av rörelsevinsten. De senaste fem åren, när investeringarna har nått stadigt högre nivåer, har varit de bästa någonsin för affärsområdet. Under femårsperioden 2009 till 2013 stod Drilling för 62 procent av koncernens rörelsevinst. När Göteborgsgruppens verksamhet inom frakt- och färjesjöfart har seglat med förluster eller små vinster har Drilling räddat resultatet.

Nu ser det emellertid ut som om familjen Olssons vinstmaskin står inför problem. Det nedtryckta oljepriset gör att oljebolag världen över drar ner på sina investeringsplaner. Det påverkar i sin tur efterfrågan av de plattformar för olje- och gasprospektering som Stena Drilling opererar – och i förlängningen också på nybeställningarna av oljeborrfartyg.

Antalet beställningar på oljeborrfartyg och oljeborriggar har redan fallit till nivåer som inte har synts till sedan bottenåret 2009. Fram till november förra året hade sju oljeborranläggningar beställts runt om i världen, att jämföra med 16 under år 2013 och 46 under år 2012 (se tabell).

Priserna på att hyra oljeborrfartyg har samtidigt sjunkit. Oljebolagen tar nu cirka 450 000 dollar per dag för en typisk rigg, enligt branschuppgifter. Det är 100 000 dollar lägre än före prisfallet på olja.

Effekterna av det fallande oljepriset märks tydligt i börskurserna på de noterade riggbolagen runt om i världen, de flesta av dem konkurrenter till Stenas drilling-verksamhet. Jättarna på marknaden är bolag som schweiziska Transocean, brittisk­amerikanska Ensco och norska Seadrill. Alla tre har fallit kraftigt på börsen under fjolåret. Branschettan Transocean tappade två tredjedelar av sitt marknadsvärde. Och i januari i år har kursen fallit ytterligare 15 procent. Konkurrenterna i branschen har under det senaste året noterat kursfall på mellan 35 och 64 procent (se tabell, sidan 30).

Varken moderbolaget Stena AB eller ­Stena Drilling är börsnoterade.

Stena Drilling har samtidigt gjort egna dyrköpta erfarenheter. Inte minst gäller det prislappen för det senast producerade och levererade oljeborrfartyget, kallat Stena Icemax, en isförstärkt oljeletare som är tänkt att klara sig många månader ute till havs, och arbeta på borrdjup mer än 3 500 meter. Ordervärdet på detta senaste ­nybygge landade på hela 1,25 miljarder ­dollar, ­motsvarande över nio miljarder kronor. Det är alltså dubbelt så mycket som Stena tidigare betalat för ett motsvarande normalt prospekteringsfartyg. Beställningen är Sveriges enskilt dyraste fartygsbygge genom tiderna.

Bakgrunden till den exklusiva beställningen var att Stena hoppades att oljebolagen på allvar skulle börja leta efter olja och gas även i arktiska områden.

– 25 procent av världens oljeresurser bedöms finnas i dessa områden. Vi tror därför starkt på vårt fartyg som är speciellt fram­taget för att klara de tuffa kraven i dessa extra känsliga farvatten, sa Stena AB:s vd Dan Sten Olsson till Dagens Industri vid tiden för leveransen för två år sedan.

Bolagets plan var – och är – att kunna ta mer betalt, upp till 800 000 dollar per dag, enligt Stenas beräkningar. Men när intresset för att hyra in fartyget till polartrakterna har varit marginellt har fartyget i stället tillbringat sina första två år i den tropiska Mexikanska golfen. Där har intäkterna också varit lägre, i storleksordningen 400 000 till 500 000 dollar per dag, motsvarande hyran för en standardrigg.

Stena betalade dyrt för Icemax-fartyget också i ett annat avseende. Beställningen lades i maj 2008, bara månader innan världens finansmarknader havererade. Varv världen över dignade under beställningar och kunde ta bra betalt. I dag skulle Stena fått motsvarande fartyg för 800 miljoner dollar, enligt redarkällor, alltså en tredjedel billigare. Stenas ägare, familjen Olsson, har alltså tappat i runda slängar 3 miljarder kronor sedan fartyget levererades för tre år sedan.

Stena Drillings vd Tom Welo avböjer att kommentera affären. Erik Lewenhaupt, presstalesperson vid Stenagruppen, skriver i ett mejl till Affärsvärlden:

– För Stena Drilling är de flesta enheter täckta på längre kontrakt så prisfallet har en begränsad omedelbar effekt. På sikt är det dock såklart något vi får ta med i våra beräkningar då ett utdraget prisfall kommer få oljebolag att se över sina budgetar för exploration.

Andra källor inom offshorebranschen pekar emellertid ut några orsaker till att vare sig Stenas moderna polarklassade oljeborrfartyg eller konkurrenternas motsvarigheter får uppdrag i Norra ishavet.

• Prospekteringsrederierna är för tidigt ute. Det finns fortfarande oljetillgångar utanför de arktiska områdena, som är lättare att bearbeta.

• Oljekatastrofen i Mexikanska golfen i april 2010 försenade borrningar i arktiska områden. Motståndet mot att borra efter olja i Arktis är sedan tidigare stort, inte minst inom miljörörelsen, och få oljebolag är beredda att riskera den badwill som en oljeläcka i det känsliga arktiska ekosystemet kan orsaka.

• Ryssland är det enda land som på allvar har borrat efter olja i Norra Ishavet. Alla sådana projekt ligger nu på is. De sanktioner som västländerna har infört mot Ryssland efter Krimkrisen och med anledning av kriget i östra Ukraina inkluderar bland annat service och utrustning till borrprojekt.

Några omedelbara ekonomiska problem drabbar knappast Stena i år. Alla borriggar och fartyg, så när som på en snart 40-årig rigg, Stena Clyde, är uthyrda under året. Men om det låga oljepriser består kan Stena få problem med att hyra ut de två oljeriggar som bolaget har beställt av Geoje-varvet i Korea och som väntas levereras under nästa år. Kostnaden för dessa två är samman­taget 1,6 miljarder dollar, motsvarande cirka 12 miljarder kronor.