Vägen till toppen

Västeråsaren Maria Granberg, 29, har förberett sitt livs expedition i fem år. Nästa år hoppas hon bli fjärde svenska kvinna någonsin att ta sig till toppen av Mount Everest.

”Hur gör jag för att ta mig upp på Mount Everest? Vad behöver jag veta?” De frågorna ställde hon sig när hon kontaktade äventyraren och bergsklättraren Annelie Pompe och andra svenskar som lyckats bestiga världens högsta berg.

Maria Granberg är en före detta tävlingssimmare som 2010 åkte till Östafrika för att volontärarbeta. Hon hade då ingen erfarenhet av vare sig bergsvandring eller klättring, inte ens i de svenska fjällen. Första berget hon besteg var Kilimanjaro. När hon reste hem till Sverige hade hon redan börjat leka med tanken på att ta sig upp på det 8 848 meter höga Mount Everest.

– Jag la upp en femårsplan på allt jag behövde lära mig. Jag läste böcker, började gå kurser i klättring och kontaktade folk som varit uppe på Mount Everest. Jag ville lite maniskt lära mig allt, säger hon.

Äventyraren Fredrik Sträng har erfarenhet från tolv expeditioner på berg vars topp når över 8 000 meters höjd, däribland just Mount Everest. Han var med under de dramatiska dagarna på K2 i augusti 2008, när elva bergsbestigare miste livet. Han har sedan dess återvänt till K2 som en del i en internationell forskningsexpedition – bland annat med forskare från universiteten i Uppsala och Umeå – som studerat beslutsfattande i extrema miljöer.

Sträng har gjort jämförelsen att Mount Everest är som en grön pist i jämförelse med K2, som är den svarta. Men grundliga förberedelser är alltid A och O när det handlar om expeditioner på hög höjd med riskfaktorer som laviner, sten- och isras, extrem kyla och hårda vindar.

– Utmaningen förutsätter att man är i sitt livs toppform, både fysiskt och mentalt. Andra framgångsfaktorer är att ha en tydlig och fungerande beredskapsplan, den bästa väderrapporteringen och den bästa utrustningen, har han sagt.

En person med gedigen bergsklättrarbakgrund behöver ett par år för att förbereda en Mount Everest-expedition. En nybörjare likt Maria Granberg får plussa på ännu fler år. Det handlar inte bara om att bygga upp sig fysiskt, utan om att samla erfarenheter från andra krävande expeditioner på hög höjd.

Maria Granberg har klättrat på 7 000 meters höjd på Lenintoppen på gränsen mellan Kirgizistan och Tadzjikistan och hon har på 25 dagar avverkat tre toppar i Himalaya på mellan 6 200 och 6 400 meters höjd. I Nepal bodde hon i tält i över en månads tid och acklimatiserade sig både till höjden och den karga tillvaron med nudlar och frystorkad mat.

Det senaste halvåret har hon haft en träningsdos på 35–40 timmar i veckan, lika mycket som Charlotte Kalla ligger på under sina hårdaste träningsperioder. Hon springer mycket, inte bara långdistanspass utan även maxpulsintervaller för att öka lungkapaciteten. Att träna upp förmågan att hantera utmattning är också viktigt.

Bland annat vandrar hon regelbundet långa distanser med packning eller tränar kondition och styrka i flera timmar i sträck utan att ha sovit på ett par dygn.

– Jag har även varit utan mat i ett dygn och sedan cyklat i fem timmar med extra vikter på kroppen.

Alla som vill bestiga Mount Everest behöver ett klättertillstånd, oavsett om topp­försöket sker från den nepalesiska sidan eller den kinesiska, från Tibet. Maria Granberg har tagit hjälp av samma sherpa, Chhiring Dorje, som Annelie Pompe hade sällskap med när hon nådde toppen. Tillstånd, logistik och proviant kostar Granberg 30 000 dollar. Totalt ingår fyra klättrare och tre sherpas i den internationella expeditionen.

Det pågår diskussioner om att skärpa kraven på dem som vill upp på toppen av Mount Everest.

– Det är ett kommersiellt berg i dag. Utmaningen lockar inte sällan folk som har pengar, men inte nödvändigtvis kunnandet och fysiken. Jag har sett personer som tänkt ta sig upp men som inte vet hur man tar på ett par stegjärn och inte kan rephantering.

Gemensamt för dessa är att de försöker ta sig an Mount Everest från sydsidan, vilket är ett bidragande skäl till att Maria Granberg valt den svårare norra Tibetsidan, med färre klättrare.

I mars reser hon till Himalaya och någon gång mellan 23 maj och 8 juni, då väderförhållandena brukar vara optimala, hoppas hon bli den fjärde svenska kvinnan på toppen av Mount Everest.

– Det är mycket som spelar in för att det ska lyckas, men det du kan kontrollera är din egen kunskap om klättring och laviner och dina fysiska och mentala förberedelser. Resten är upp till berget.

Av: Sofia Stridsman

Svenskarna som bestigit Everest

25 svenskar har hittills lyckats nå toppen av världens högsta berg.

De är Mikael Reutersvärd, Oscar Kihlborg (1990), Lars Cronlund (1991), Göran Kropp (1996, 1999), Renata Chlumska, Tina Sjögren, Thomas Sjögren (1999), Magnus Flock, Mattias Karlsson (2005), Johan Frankelius, Fredrik Sträng, Martin Letzter, Olof Sundström, Tomas Olsson (2006), Johan Ernst Nilson (2007), Peter Adolfsson (2010), Robin Trygg, ­Annelie Pompe, Raul Helander (2011), Petter Hidén, Lars Sandelius, Jakob Lindqvist, Alexander Riddermark (2012). Thomas Strömstedt och Torbjörn Hällström (2013). Källor: NE, Wikipedia.