Vårpropositionen: Åsbrinks skrytvals

Vårpropositionen ger å ena sidan intryck av skrytvals införvalet, baserad på väl lättsinniga prognoser för svensk ekonomiunder de närmaste tre åren. Å andra sidan är det egentligenfråga om en stram budget, utan några egentliga utgiftsökningaroch med växande överskott.

BNP ökar kraftigt under tre år framåt och drar med sigsysselsättningen, så att arbetslöshetsmålet infrias, något sånär, år 2000. Det enda som utvecklas sämre än i KI:s prognosnyligen är produktiviteten. Men det är en förutsättning för attsysselsättningen skall öka tillräckligt snabbt – vid lägreproduktivitet krävs det mer arbetskraft för att åstadkomma sammatillväxt. Den delen av prognosen är knappast trovärdig.

TILLRÄTTALAGD PROGNOSDessutom antar regeringen orealistiskt låga löneökningar (vilketväl i sin tur delvis förklarar varför företagen inte antasrationalisera så hårt utan i stället nyanställer). Samtidigt somsysselsättningen ökar snabbare än i andra prognoser kommerlöneglidningen nästan att upphöra. Så blir det knappast. Det härluktar som en politiskt tillrättalagd prognos, vilketlyckligtvis hör till undantagen.

Men samtidigt som regeringen skryter med framtida ökadsysselsättning och med mer pengar till främst vård, omsorg ochskola innebär propositionen egentligen inte alls en valbudget imeningen av expansiv politik med ökade utgifter och sänktaskatter.

Tvärtom blir budgetarna för de kommande tre åren meraåtstramande än vad regeringen räknade med i budgetpropositioneni september i fjol och överskotten betydligt större än enligtden tidigare planeringen. Detta bör åtminstone tillfredsställafinansmarknaden. Att den alltför optimistiska prognosen ävenpåverkar budgetsaldot får effekt först på några års sikt. Menockså KI:s mer försiktiga bedömning innebär att överskottenväxer kraftigt.

I år väntas ett budgetöverskott på 0,8 procent av BNP, medanplaneringen innebar balans. Det medför att staten i praktikendrar in 15 miljarder extra i köpkraft från allmänheten och ännumer under de följande åren.

Regeringen satsar mer pengar på främst kommunerna, som får 4miljarder extra i statsbidrag från och med i år, utöver tidigareutlovade 16 miljarder. I övrigt ökas utgifterna på flera områden,som utbildning, miljövård, samarbetsbistånd inom Östersjöområdetoch höjda pensioner.

UTGIFTSTAK LIGGER FASTDärtill sker inte obetydliga skattesänkningar. Sänkningen avtobaksskatten betyder omkring två miljarder på helårsbas i ökadköpkraft. Taxeringsvärdena skall inte räknas upp, vilket medförlägre fastighetsskatt än annars. Värnskatten ersätts nästa årmed en skatt som är mera riktad mot verkliga höginkomsttagare(från 32.500 kronor i månaden), vilket uppges innebära att enmiljon löntagare får lägre marginalskatt.

Men utgiftsökningarna är egentligen omfördelningar inom dengamla ramen. Utgiftstaken för 1998, 1999 och 2000 ligger fast.Däremot räknar man nu med att utgiftsökningarna inom vissadelområden blir lägre än vad man trodde i budgeten. Det beror isin tur på många olika faktorer, som lägre födelsetal, lägreinflation, lägre arbetslöshet och kanske också oriktiga kalkylerfrån början.

Ett belysande exempel är att basbeloppet för pensionerna skahöjas under de kommande två åren. Men samtidigt drar den lägreinflationen ned basbeloppet så att pensionerna inte alls höjs inominella belopp (däremot räknat i köpkraft).

BUDGETERINGSMARGINALJust i år höjs ändå de totala offentliga utgifterna med 2,7miljarder kronor, i förhållande till budgetpropositionen iseptember. Pengarna tas från den så kalladebudgeteringsmarginalen, som kanske främst är avsedd föroförutsedda utgifter. I gengäld höjs budgeteringsmarginalen med4 miljarder för de båda följande åren.

Därför blir de offentliga utgifterna något lägre under dekommande tre åren än tidigare. Samtidigt vet man ju inte hur detgår med budgeteringsmarginalen i fortsättningen. Den har juvisat sig ge ett utrymme för utgiftshöjningar, om än begränsat.Den nya ordningen med treåriga utgiftstak medför attskatteinkomsterna inte får samma betydelse för utgiftsnivån.Skatteintäkterna väntas i år stiga med nästan 10 miljarder merän tidigare beräknat, till följd av bättre tillväxt. Det ärdetta som förklarar varför budgetöverskottet ökar trots attutgifterna just i år blir något större än tidigare beräknat. Mankan fråga sig varför regeringen räknar med att löneökningarnablir så låga framöver och att löneglidningen nästan upphör, mensamtidigt stramar åt budgeten. Med en lättare finanspolitik, iform av skattesänkningar, skulle ju sysselsättningen öka ännusnabbare, tillräckligt snabbt för att man inte skulle behövalägga tillrätta prognoserna. Finansministerns motiveringar tillöverskotten är helt enkelt inte trovärdiga. Han säger tillexempel att vi skall rusta för framtiden då antalet äldre kommeratt öka och att en hög nivå på sparandet möjliggör en högreinvesteringsnivå.

RÄDSLA FÖR INFLATIONMen detta är ju samma sak som att säga att höga skatter iförhållande till utgiftsnivån är gynnsamma för investeringar ochtillväxt. Men någon sådan ekonomisk teori går inte att finna.Det verkliga skälet måste vara att regeringen, trots sinaprognoser, är rädd för att en alltför snabb tillväxt ocksåkommer att medföra högre lönekrav och ökad inflation (vilket manför övrigt nu räknar med i Norge, som ligger några år före oss ikonjunkturcykeln).

GLÄDJEKALKYLSamtidigt som regeringen nu stramar åt, trots att arbetslöshetenär så hög och trots låga inflationsförväntningar, finns ikalkylen ett beräkningstekniskt antagande som i praktikeninnebär att skatterna för hushållen sänks med 16,5 miljarder2000 och 32 miljarder 2001. Dessa skattesänkningar ligger delvisbakom den ljusa prognosen efterfrågan och tillväxt dessa år. Mendet är svårt att tro att svensk ekonomi kan ta sådan fart, ochfå så snabb ökning av sysselsättningen, som regeringen räknarmed, utan att också lönerna börjar stiga snabbare. Denlyckosamma bild som regeringen tecknar kräver enligt de flestabedömare strukturella förändringar som får arbetsmarknaden attfungera bättre.

BILDTEXT: När storfiskar”n talar om hur stora fiskar han fått…I vårpropositionen målar regeringen en alltför ljus bild av vadden hittills förda politiken kommer att innebära för framtiden.