Welcome to Sweden!

När kungaparets flygplan satte hjulen i marken i Bangkok den 25 mars ingick – som vanligt vid statsbesök – en delegation från svenska företag.

Men bland namn som Investor, Ericsson och Electrolux fanns också Bombardier Transportation och Metso Paper. Bakom kanadensiska Bombardier döljer sig tågtillverkning i Västerås. Finska Metso härbärgerar pappersmaskinskonstruktörer i Karlstad.

Att två av tio svenska företag på besök i Thailand visar sig vara utlandsägda är ett tecken i tiden. Två av tio är också de utlandsägda företagens andel av sysselsättningen i svenskt näringsliv. År 2000 sysselsatte utlandsbolagen en halv miljon svenskar eller 18 procent av arbetskraften i näringslivet, enligt Institutet för Tillväxtpolitiska Studier (ITPS). Men det finns andra siffror som är än intressantare. Utlandsföretagens andel av det samlade förädlingsvärdet var 21 procent och deras andel av FoU-utgifterna, respektive exportvärdet var 34, respektive 42 procent.

Många av de utlandsägda bolagen är välkända, som ABB, Astra Zeneca och Stora Enso. Andra håller en lägre profil, som oljetradingbolaget Interpera. Generellt är dock utlandsbolagen en genomintegrerad del av svensk ekonomi. Och en välmående sådan. Det märks runtom i Sverige, inte minst på vägarna där lastbilarna numera kör för Schenker och Danzas i stället för Bilspedition och ASG. I Stockholm har amerikanska handelskammaren hela 160 USA-företag som medlemmar. Söder om huvudstaden, i Tumba, bygger amerikanska Crane ut sedelpappersbruket med sikte på euromarknaden och i Södertälje plöjer Astra Zeneca ner miljard på miljard.

I maj publicerar investeringsfrämjarbyrån Invest in Sweden Agency (ISA) en ny rapport om de utlandsägda bolagen och deras investeringar. Syftet, berättar ISA-chefen Kai Hammerich, är att analysera om utlandsägda verksamheter i Sverige berörts mer eller mindre av lågkonjunkturen än i andra länder.

– När företag flyttar ut eller lägger ner tror många att det är ett svenskt fenomen. Så är det ju inte. Den här strukturomvandlingen sker över hela världen, säger Hammerich.

Utländska investeringar i Sverige går tillbaka till Hansatiden. Industrialiseringen i slutet av 1800-talet hade inte blivit av utan utländskt kapital och det är först under första världskriget som Sverige upphör att vara kapitalimportör. Under 50 år gick sedan trenden entydigt i den andra riktningen, det vill säga svenska bolag erövrade världen. De utländska investeringarna här hemma var obetydliga, och blev än mindre efter att Marcus Wallenberg köpt tillbaka kontrollen av L.M. Ericsson i början av 1960-talet. 1990 var Sverige tillsammans med Japan det industriland som hade störst obalans mellan stora utgående investeringar och små inkommande investeringar.

Under 1990-talet har internationaliseringen gått fort. En utflyttningsdebatt sköt fart i slutet av decenniet i takt med att flera huvudkontor försvann ur landet. I boken “Huvudkontoren flyttar ut” (2001) anser Pontus Braunerhjelm på Studieförbundet Näringsliv och Samhälle att affärs- och investeringsbeslut styrs av närmiljön och att bolagen tenderar att värna de verksamheter som ligger närmast huvudkontoret. Även andra larmrapporter publicerades av näringslivets organisationer. De uppmärksammades storligen i framför allt Dagens Industri under dåvarande chefredaktören Hasse Olsson. Motbilderna, som Affärsvärldens analys “Låt dem flytta” i början av 2001, var få.

Självfallet är det illa att svenska ägare diskrimineras skattemässigt. Det är också ställt utom tvivel att Sverige tappat en mängd kvalificerade arbetstillfällen till följd av att ledningsfunktioner flyttat ut ur landet. Bolag som Esab, Pharmacia och Svedala har inte mycket mer än produktion kvar i landet. I studien “Vem ska äga Sverige?” beräknade professor Lars Jonung att 8 000 jobb skulle gå förlorade i landet bara under 2002 till följd av huvudkontorsflytten.

Flyttdebatten blev också en fråga i valrörelsen. Där fick Göran Persson borgerlig kritik – med all rätt – för det höga skattetrycket och för regleringar i ekonomin men fick också klä skott för företagsflytten. På den senare punkten kunde regeringen försvara sig med goda argument. Ett av dem var att Saab Automobile inte hade existerat utan General Motors som tålmodig ägare.

Efter hand har allt fler börjat inse fördelarna med utländskt ägande. En faktor kan vara lågkonjunkturen. Ericsson har under helsvensk ledning skurit bort tiotusentals jobb. Men Josefine Larsson och Carl-Gustav Malmqvist, utredare på Metall, menar att utländska outsourcingföretag som SCI och Flextronics, inte agerat mindre ansvarsfullt än Ericsson.

Och de flesta utlandsbolag kännetecknas av mycket god stabilitet eller av expansion. Ferdinando Beccalli, Europachef på General Electric, berättade vid ett Stockholmsbesök nyligen att koncernen vill växa snabbt i Europa. GE har över 2 000 anställda i Sverige. GE:s betydelse för svenskt näringsliv framgick av att 700 företrädare för svenska och utländska leverantörer och flera hundra studenter flockades till ett seminarium under GE-dagen i Globen i Stockholm i februari.

– Utlandsägda företag betalar högre löner och mer i skatt än inhemska företag. Det är ett generellt mönster, säger Torbjörn Fredriksson, analytiker vid FN:s handelsorgan Unctad i Genève.

Storbritannien har lång erfarenhet av internationella investeringar. Det brittiska näringslivet genomgick en helrenovering under 1980- och 1990-talen, då många stora företag övergick i utländsk ägo. 1990 var 43 av världens 500 största företag brittiska. 1997 var antalet nere i 34. Utan detta hade nytänkandet inom kvalitet, design, produktionsteknik och kostnadseffektivitet aldrig fått så snabbt fotfäste i landet, anser Michael Hughes, tidigare chefekonom på Barclays Capital i London. Utlandsinvesteringarna var en viktig orsak till att Storbritanniens BNP ökade snabbare än EU-genomsnittet åren 1993-2000 (2,7 procent per år i snitt mot 2,2 procent).

Plusfaktorerna väger alltså över när ett lands näringsliv internationaliseras. Det gäller med all sannolikhet även om utlandsägandet ökar något snabbare på grund av att inhemskt ägande straffbeskattas. Sverige må förlora på att en del huvudkontor flyttar ut. Men samtidigt gynnas ekonomin av att utländska företag bygger ut sina svenska rörelser.

Ett argument som fördes fram när flyttdebatten var som mest högröstad var att Sverige höll på att “sälja ut familjesilvret”, det vill säga att utlänningar gjorde substansklipp utan att ta långsiktigt ansvar. Men den bilden stämmer knappast. Det är naturligt i ett industriland med relativt blygsam tillväxt att de flesta investerare köper befintlig verksamhet snarare än att bygga upp ny.

Men enligt ITPS har så mycket som en femtedel av de utlandsägda företagen i Sverige kommit till genom nyetableringar. En sådan är Coca-Cola som byggde en ny stor anläggning i Haninge söder om Stockholm 1998 och nu sysselsätter 850 personer i landet.

– Om ett svenskt företag köper ett annat blir det oftast någon form av konsolidering. När ett utländskt bolag går in i Sverige gör man det för att expandera. Vilka företag är det som går utomlands? Jo, de bästa, säger Torbjörn Fredriksson.

På aggregerad nivå är fördelarna tydliga i form av utlandsbolagens förädlingsvärde och exportintensitet. Hur märks det då ute i verkligheten? Jo, bland annat på Klas Wåhlbergs kontor på Östra Ringvägen i Västerås. Wåhlberg är säljchef på Bombardier Transportation och arbetar med tågprojekt över hela världen. Sedan kanadensarna tog över verksamheten har hans team mycket större möjligheter att bearbeta marknaderna
eftersom Bombardier har global räckvidd. Andra exempel är mer kända, som Volvo Personvagnars framgångar inom Ford.

Ett mindre känt exempel är kemisektorn, som numera nästan helt är utlandsägd. Branschen ägs av holländska (Akzo), danska (Borealis), schweiziska (Heidelberger Cement) och saudiska (Corral Petroleum) investerare. Den är i gott skick och investerar fortlöpande. Även i skogsindustrin har de nya, i huvudsak finska, ägarna visat sig vara långsiktiga.

Naturligtvis finns det negativa erfarenheter, då utländska företag ger upp och drar sig ur efter några år. Ett sådant är tyska Continental som lade ner gummifabriken i Gislaved i fjol. Men förädlingsvärdet i Gislaved var lågt och strukturomvandling förekommer överallt. En av de faktorer som gör Sverige attraktivt som investeringsland är sannolikt att det är förhållandevis enkelt att lägga ner eller säga upp folk.Sveriges utlandsjättar
? Utlandsägda företag i Sverige rankade efter antal anställda.
Bolag, Land, Bransch, Anställda i Sverige 2000
1. Volvo Personvagn, USA, Bil, 19 680
2. ABB, Schweiz, Verkstad, 14 000*
3. AstraZeneca, Storbritannien, Läkemedel, 11 000*
4. Stora Enso, Finland, Skog, 10 856
5. ISS, Danmark, Service, 10 063

6. Saab Automobile, USA, Bil, 8 301
7. Flextronics, Singapore, Verkstad, 5 000
8. Akzo Nobel, Holland, Kemi, 4 700
9. Falck, Danmark, Bevakning, 4 500
10. Berendsen Textil, Storbritannien, Service, 4 458

11. Tietoenator, Finland, IT, 3 742
12. Schenker BTL, Tyskland, Transport, 3 596
13. Siemens, Tyskland, Elektronik, 3 536
14. IBM, USA, IT, 2 455
15. McDonald’s, USA, Restaurang, 2 200

16. Carlsberg, Danmark, Drycker, 2 200
17. Connex, Frankrike, Lokaltrafik, 2 105
18. Alstom, Frankrike, Verkstad, 2 095
19. Sema, Frankrike, IT, 2 088
20. General Electric, USA, Konglomerat, 2 000

21. Shell, Holland/Storbrit., Energi, 2 000
22. Unilever, Holland, Konsumentvar., 1 981
23. BT Industries, Japan, Verkstad, 1 776
24. Preem, Saudiarabien, Energi, 1 754
25. Norsk Hydro, Norge, Kemi, 1 500

26. ITT Flygt, USA, Verkstad, 1 478
27. American Express, USA, Resor, 1 358
28. Danisco, Danmark, Livsmedel, 1 173
29. Parker Hannifin, USA, Verkstad, 1 156
*2002

Att ranka utifrån antal anställda är det enda gångbara eftersom omsättnings- och resultattal inom koncerner inte har någon kontakt med den fysiska verkligheten. Listan är inte heltäckande. Flera bolag skulle kunna vara med på listan men är det inte till följd av att de inte särredovisar sina svenska organisationer. Och vad är ett utländskt bolag? Autoliv skulle kunna vara det eftersom utlandet äger mer än 50 procent av rösterna. Men koncernens ledning är svensk och därför har Affärsvärlden valt att inte ta med Autoliv. En annan faktor är att allt färre utländska bolag koncernredovisar sina svenska rörelser. Siffrorna har samlats in av Affärsvärlden vid en kartläggning av de 500 omsättningsmässigt största företagen i landet och avser i huvudsak år 2000. Sedan dess har flera utländska förvärv genomförts.