Krönika Pref-guide
Krönika: Guide till rätt preferensaktier
Warren Buffetts legendariske läromästare Benjamin Graham var inte nådig. I bibeln för värdeinvesterare, Security Analysis från 1934, så inleder han kapitlet om preferensaktier med meningen:
”Att den typiska preferensaktien är en oattraktiv investering kan knappast ifrågasättas.”
En tredjedel av de amerikanska börslistorna utgjordes av preferensaktier vid denna tid. Därefter blev preferensaktier utrotningshotade. Men sedan 2006 har dessa udda djur återintroducerats. Artens första exemplar i den svenska börsfaunan släppte Sagax ut 2006.
Vad är en preferensaktie?
En preferensaktie kan se ut på många sätt, och någon enhetlig definition saknas – annat än att de i något avseende ska ha företräde, eller ”preferens”, framför andra aktier i ett bolag.
Preferensen, eller fördelen, består oftast i att preferensaktien har första tjing på en viss förutbestämd årlig utdelning samt att preferensaktieägarna i händelse av konkurs eller likvidation har förtur till att få tillbaka ett visst belopp innan det kan bli något till övriga aktieägare.
Idén om preferens kan illustreras med bilden av en kö av finansiärer som alla har olika rätt till ett bolags kassaflöde. Långt fram i kön, med bäst rätt, hittar vi vanligtvis banker och andra fordringsägare med säkerheter och panter. Därefter kommer exempelvis leverantörer och andra oprioriterade fordringsägare.
Efter dem kanske det finns ägare till efterställda lån, alltså lån vars betalning prioriteras lägst av alla bolagets skulder. Längst bak står aktieägarna. Fördelen för aktieägarna är, å andra sidan, att när resten av kön fått sitt kan aktieägarna dela på resten, vare sig det handlar om ett korvöre eller en miljard kronor.
Preferensaktier är alltså ett sätt att bilda en ”kö i kön” längst bak bland fordringsägarna så att preferensaktieägarna står näst sist i den stora kön. Allra sist står fortsatt stamaktieägarna.
Preferensaktiernas sits är alltså problematisk, eftersom deras ägare dels står näst sist i kön, dels har en högst begränsad uppsida i investeringen – i dagsläget vanligtvis 6–9 procent per år. (Direktavkastningen styrs av att börskursen på preferensaktien rör sig upp och ned; själva utdelningen är konstant.)
Nu finns över 30 noterade preferensaktier och tusentals investerare älskar dem för den höga och stabila utdelningen. Hela listan finns på Börsplus Pref-guiden. Två saker gör preffar till riskabla investeringar.
1. Näst sist i kön om pengarna sinar
Alla ska ha betalt innan aktieägarna får sitt. Ofta är det frestande för stamaktieägarna att belåna verksamheten högt och med belåning räknar vi även preferensägarnas kapital. Kolumnen ”Belåning” i tabellen nedan visar hur mycket nettoskuld och preferenskapital utgör av det totala bolagsvärdet. (Beräknat som (Nettoskuld+preferenskapital)/Enterprise Value.) Att vi väljer bolagsvärde istället för bokförda värden förklaras av att börsen ofta ligger mer rätt än redovisade värden (Hej Eniro). Hög ”belåning” säger också mycket om svårigheten att göra en nyemission som skjuter in kapital ovanför preferenskapitalet.
2. Intressekonflikt med stamaktieägarna
Stamägarna styr bolagsstämman och tillsätter styrelsen och i tuffa tider kommer stamägare och styrelse att skruva åt penningflödet till preferensaktieägarna på samma sätt som de kan slopa den ordinarie stamaktieutdelningen. Även i goda tider kan stamägarna snuva preferensägarna. Finns det exempelvis något formellt hinder mot massiva aktieåterköp? Och exemplen Sdiptech och Hemfosa/Nyfosa visar ju att det går utmärkt för stamägarna att knoppa av stora delar av säkerhetsmassan trots att det är klart dåligt för preferensägarna. Kort sagt är preferensaktieägaren utlämnad till huvudägarens nåd och nycker snarare än till bindande avtal.
Pref-guiden
Börsplus har analyserat ett stort antal börsbolag med preffar och klart är att intresset från investerare är stort. Det gäller bara att inte gå vilse och köpa in sig i fel bolag eller fel huvudägare.
P.S. Vi bevakar D-aktier på samma sätt som preferensaktier. Det finns skillnader men dessa aktieslag är mer lika än olika. Och för den som är petig med denna sak kan det ju vara bra att veta att aktiebolagslagen ger full frihet åt aktiebolag att hitta på och namnge aktieslag nästan hur som helst. Det finns alltså inga ”regler” om hur gränsdragningen ska dras mellan olika aktieslag. Se även vår krönika om D-aktier nedan.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
