Krönika Svensk politik
All makt åt Magda – vår förtryckare
Begreppet ”finansiell repression” myntades 1973 i samband med tredje världens (taffliga) försök att via lagstiftning hantera sina statsskulder. Efter finanskrisen 2008 har finansiell repression använts för att beskriva länders försök att via lagstiftning hantera skuldproblematik utan att gå vägen via räntechocker och risk för djup lågkonjunktur.
I Sverige handlar det som sagt om bolånetak (klart), amorteringskrav (klart), skuldkvottak (på gång) och framöver kanske även sänkta ränteavdrag. Samtliga åtgärder syftar till samma sak – att hushåll inte ska låna för mycket pengar.
Det hela är rätt invecklat. Det raka sättet att minska konsumtionen av en produkt (i detta fall lån) är ju annars att höja priset (i detta fall räntan).
En normal ränta för Sverige borde vara summan av tillväxt och inflation, alltså drygt 4 procent, eller antagligen mer eftersom vi är mitt i en högkonjunktur.
Men få vågar ens tänka den tanken eftersom en ränta på 4 procent skulle medföra bolåneräntor på säg 5-6 procent vilket med dagens höga skuldsättning skulle knäcka väldigt många hushåll.
Nu är vi alltså i ett läge där priset/räntan är och förblir ultralåg samtidigt som man via finansiell repression försöker bromsa den skuldsättning som eldas på av ultralåga räntor och en dysfunktionell bostadspolitik.
Förra veckans krönika Stefan Ingves späder ut dina aktier i AB Sverige handlade om att Riksbankens superexpansiva penningpolitik leder till inflation i form av galopperande bostadspriser. Att denna bostadsprisinflation inte räknas in i den officiella KPI-siffran gör den inte mindre verklig.
Att Sverige vägrar höja räntan har också att göra med starka intresset att hålla valutan svag. Både arbetarrörelsen och exportindustrin föredrar den slappa vägen där en svag svensk krona blir ett sätt att slippa vässa sig i konkurrensen.
I detta sjuka läge är finansiell repression kanske det minst dåliga sättet att försöka krångla sig ur skuldfällan. KPI-inflationen hålls nere med fix och trix så att räntan (och kronan) kan hållas nere. Samtidigt kan finansminister Magdalena Andersson och Riksdagen på byråkratisk väg pressa tillbaka hushållens skuldsättning utan att knäcka bostadspriser och konsumtion. Det är inte vackert och det är inte riskfritt men det kan gå.
Kommentera artikeln
I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.
Grundreglerna är:
- Håll dig till ämnet
- Håll en respektfull god ton
Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.
