Ingves späder ut dina aktier i AB Sverige

Det är en nationalekonomisk doktrin att man inte kan jämföra ett lands ekonomi med hushållsekonomi. Bondförnuftet har dock alltid revolterat mot idén att stater, till skillnad från hushåll och företag, varaktigt kan spendera mer än de drar in. En ny forskningsrapport ger utmärkta argument för varför bondförnuftet återigen sannolikt har mer rätt än etablissemanget. Men det är tyvärr dåliga nyheter för värdet på dina pengar.
Ingves späder ut dina aktier i AB Sverige - 34364ed4-af00-4a0d-995f-037eabcb11d4fitcroph450q80upscaletruew800sc850d5160d4ca000c31ec3515a8e5b46ce520e48

“Vi för fram en konceptuell innovation, nämligen att ett lands valuta kan ses som snarlikt med ett företags aktier. Ett lands valuta ger en rätt till ett lands BNP precis som ett företags aktier ger en rätt till företagets fria kassaflöde”, är slutsatsen av forskningsrapporten The Capital Structure of Nations, skriven av Bolton/Huang och i somras utgiven av ansedda NBER.

Idén kan tyckas simpel men är ganska ny och författarnas argumentation är övertygande.

Ett företag kan finansiera sig på tre sätt – med egna kassaflöden, via lån och genom att trycka nya aktier.

På samma sätt kan länder finansiera sig på tre sätt – med egna kassaflöden (skatter), via lån och genom att trycka nya pengar (förutsatt att valutan saknar koppling till guld eller liknande).

Om börsbolag trycker nya aktier för att göra nya bra investeringar så är det värdeskapande och bra. På samma sätt är det för länder. Om de nytryckta pengarna används till investeringar som ökar landets välstånd så är det också bra.

Det finns dock fördelningsfrågor. En riktad nyemission till underkurs är ju dåligt även om pengarna används till något vettigt. Och när stater trycker nya pengar som går till snäva grupper så är det på liknande sätt en ”utspädning” av övriga medborgares pengar.

Och riktigt stora blir problemen när ”nyemissionen” av valuta eller aktier används för att täcka dagens konsumtion istället för att investeras i framtida välstånd.

Effekten är i båda fallen en klart värdeförstörande utspädning som dessutom maskerar att landet/företaget har kostnadsproblem som nog borde hanteras.

(Varför associerar jag till Västvärlden här?)

Det här är superrelevant för alla vi som inte förstått hur det kan vara friskt med ultra-låga räntor och monstruösa centralbanksköp av värdepapper. Enligt NBER-rapportens teorier borde det leda till inflation (utspädning på aktiespråk) eftersom floden av nya pengar inte använts till produktiva investeringar.

På Wall Street pratar man om ”bullshit earnings”, alltså fuskvinster som inte tar hänsyn till verkliga kostnader och utspädning. Konstigt nog värderas de flesta aktier ändå mer efter ”bullshit earnings” än efter hårda kassaflöden. Kanske är vår syn på pengar värde lika skev?

Med risk för att låta som en konspirationsteoretiker så kan det vara så att vi alla blivit lurade att lita på ”bullshit”-inflationsmått eftersom inget annat redovisas.

Offentliga inflationssiffror bygger på en rad oerhört subjektiva premisser som om de manipuleras ger helt andra resultat. Den otäckaste bristen är att skenande tillgångspriser (t.ex. bostäder) inte inkluderas i inflationsmåttet. Med ett bredare inflationsmått hade nog fler förstått hur snabbt Riksbanken har urholkat värdet på våra pengar.

Nästa veckas krönika tar vid där denna slutar. För frågan om inflation och pengars värde är en av vår tids största. Bullshit-mått kan funka oerhört länge. Men aldrig för evigt. Fundamenta hinner alltid ikapp.

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.

OBS: Ursprungsversionen av denna artikel finns på www.svd.se. I juli 2019 migrerades denna och ett tusental andra artiklar över från SvD till analystjänsten Börsplus och därefter (april 2020) till Affärsvärlden. I vissa fall har delar av dessa artiklar dessvärre inte följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla tabeller, bilder, formatering eller rutor med tilläggsinfo. Om du vill vara säker på att läsa en artikel med helt fullständig information bör du alltså söka rätt på ursprungsversionen på www.svd.se. Ett enkelt sätt att hitta dit är att via en sökmotor som Google söka på ”SvD Börsplus + [Bolag] och/eller [Rubrik]”.