Fångarna i nollsummespelet

Att nya decennier blivit ljusare än de förra beror till stor del på globaliseringen och frihandeln. I takt med att kapital, varor och tjänster rört sig allt smidigare över gränserna har såväl låg- och medelinkomstländer som rikare delar av världen upplevt stora ekonomiska och sociala förbättringar. Handel påverkar även annars helt isolerade diktaturer i rätt riktning. Spridningen av kunskap och ny innovativ teknik har underlättats. Marknader har öppnats och nya företag kunnat växa fram. Konkurrensen har skärpts, produktiviteten höjts, priserna drivits ner och köpkraften ökat. Världsfattigdomen har minskat. Ännu präglas inte all världshandel av level playing field i meningen helt lika villkor. Men framstegen har varit snabba för alla som varit en del av den expanderande frihandeln.

När tullar och handelskrig nu åter är på tapeten bygger det i grunden på den gamla felaktiga föreställningen att ekonomin är ett nollsummespel. Där den ena sidans vinst alltid är lika stor som den andra sidans förlust. Där kakan inte kan växa och därmed alla bli vinnare. Men nya barriärer för frihandeln gör i stället att alla över tid blir förlorare. I land efter land ser vi hur politiska vänster- och högerpopulister talar emot den liberalisering som skapat den utveckling som varit den kanske bästa hittills i mänsklighetens historia.