SHB gick från glad vinnare till sur medelmåtta

En klok person har sagt något i stil med att hemligheten bakom ett gott liv är att kunna:

”Blicka bakåt med tacksamhet, möta nuet med vänlighet och blicka mot framtiden med optimism.”

Tanken är väl att om man kan vara tacksam för det man har, behandla sin omgivning med vänlighet och ser en ljus framtid så är det rätt troligt att man både är en hygglig person och säkert också har skäl att må ganska bra.

Handelsbanken påminner Börsplus om denna livsvisdom. Men tyvärr på fel sätt. Banken verkar vara ett sorgligt exempel på en organisation som beter sig tvärtom mot idealet i citat ovan.

• Istället för tacksamhet så utstrålar Handelsbanken självbelåtenhet över sin egen roll och bitterhet över verkliga eller inbillade motståndares agerande.
• Istället för vänlighet så verkar Handelsbanken, att döma av avslöjanden i Dagens Industri, präglas av en på många håll rutten företagskultur. Många företagare kan också vittna om att Handelsbanken har ett rykte om att vara mer hänsynslös än andra banker mot låntagare med problem. Många företagare med några decenniers erfarenhet som Börsplus känner har en skräckhistoria på lager om hur Handelsbanken sviker kunder i nödens stund. Inget talar för att den mentaliteten är historia.
• Istället för optimism om framtiden agerar Handelsbanken som om digitaliseringen är mer problem än möjlighet. Förändringar som inte passar perfekt för kontorsrörelsen ses på med skepsis.

Vi har alltså en ovilja till självrannsakan, en dålig företagskultur, en ofta taskig attityd mot kunder med problem och en ”sist-på-bollen”-inställning till tekniskt drivna branschförändringar.

Är det här bara elakheter? Nej, det syns ganska tydligt i siffrorna att Handelsbanken gått från bäst i klassen till en sur medelmåtta. Grafiken nedan visar alla nordiska storbanker i nära sju år, från 2012 till senaste rapport 2018.

Mönstret är tyvärr dystert för Handelsbanken. Avkastning på eget kapital (ROE) sluttar svagt nedåt och ligger nu ligger i mellanklassen runt 12 procent medan övriga banker i flera fall gått om Handelsbanken.

Handelsbankens K/I-tal, som mäter kostnader per intäktskrona, ligger helt fast på cirka 50 procent (inräknat kreditförluster). Alla andra nordiska storbanker har kraftigt förbättrat sig under samma period och Handelsbanken har gått från delad förstaplats till en icke-hedrande fjärdeplats.

Tittar man på vinst per aktie, som alltså fångar in även tillväxt i intäkter, så den årliga ökningen modesta 2,3 procent för SHB sedan 2012. Motsvarande siffra för Swedbank är 7,7 procent.

Sveriges malligaste bank har alltså inte längre några skäl att slå sig för bröstet. Att man tappat nimbusen som stjärna är också dåligt för vinstutvecklingen. Den klassiska SHB-modellen var följande:

1. Hålla nere kostnader och löner.
2. Leverera högsta lönsamhet.
3. Sätta av en stor del av vinsten till personalstiftelsen Oktogonen
4. Låta personalen se sina andelar i Oktogonen öka i värde i snabb takt tack vare stigande SHB-börskurs och stora vinstavsättningar.
5. En stärkt företagskultur där banken kan säga nej till höga löneanspråk (punkt 1) med hänvisning till att personalen tjänar mer på Oktogonen (punkt 4).

Den goda cirkeln är nu bruten. Oktogonen är inte längre någon pengamaskin för personalen och skrytet om att man är bästa banken ekar tomt.

Stora saker behöver ändras om Handelsbanken ska komma ur sin självförvållade personlighetskris. Det är troligt att Handelsbankens nästa vd kommer gå hårt fram över avgående vd Anders Bouvin eftermäle. Det är nog väldigt orättvist. Bouvin har bara varit vd sedan 2016 och han är en produkt av en företagskultur som i dagsläget ytterst förvaltas av styrelseordförande Pär Boman. Frågan är om Boman vågar starta en kulturrevolution som riktar udden även mot de som bär det yttersta ansvaret?