Krönika: Två IPO-flaggor vecklas ut

IPO-guiden ger investerare en blixtsnabb koll på själva noteringen och alla basfakta kring den. Därutöver granskar IPO-guiden prospekt och liknande på jakt efter eventuella varningsflaggor eller annan viktig information om själva noteringen. Till skillnad från Affärsvärldens aktieanalyser som fokuserar på bolaget och aktievärderingen.

Vissa delar av IPO-guidens granskning leder givetvis ibland till invändningar eller befogade frågor. Av IPO-guidens totalt 24 så kallade flaggor är det särskilt vissa som kan behöva förtydligas eftersom de berör svåra men viktiga aspekter av en notering. Här belyser vi två flaggor. Under respektive rubrik finns först den generella motiveringen till flaggan och därefter ett resonemang om gränsdragning.

Udda val av rådgivare

IPO-bolag har oftast de rådgivare som är motiverat av deras storlek och kvalitet. Avvikelser från mönstret kan vara ett varningstecken. Farligast är när ingen rådgivare alls vill skylta med sitt namn.

Helst vill man ju se motsatsen, alltså en välrenommerad rådgivare som borgar med sitt rykte för att noteringsarbete och bolag håller god kvalitet.

När det inte anges någon rådgivare alls i noteringen så har Affärsvärlden fram till nu i brist på bättre istället satt in emissionsinstitutet i rollen som huvudrådgivare.

Detta har vi gjort trots vetskapen att rollen som emissionsinstitut ofta är helt begränsad till administrativa rutinuppgifter. Motivet har varit att det inte ska gå att ducka ansvar och att en dålig notering åtminstone måste kunna förknippas med någon.

Efter moget övervägande ändrar vi nu princip. Anges ingen finansiell rådgivare alls så anger inte heller IPO-guiden någon huvudrådgivare. Däremot väljer vi att dela ut dubbla varningsflaggor eftersom det ju är en väldigt dålig signal när ingen rådgivare vill förknippas med en notering.

Rabatterad emission tätt inpå IPO

Om ett bolag gjort en nyemission väldigt kort tid inför IPO till en värdering som är rejält mycket lägre så kräver det en förklaring. Har det hänt mycket i bolaget på kort tid är man kanske inte mogen för notering? Var det en kompisemission så vill man också veta varför. En variant av kompisemission är extra förmånliga optionsprogram.

Här finns många svåra gränsdragningar. Vad är ”tätt inpå”? Vad är ”rejält lägre värdering”? När kan förändringar i bolag eller omvärld motivera en stor värderingsskillnad? Inget av detta kan på ett rimligt sätt definieras i förväg med någon precision som fungerar för både små forskningsbolag och stora miljardbolag. (En liten intern ledstjärna kan dock vara att en emission till en rabatt som motsvarar en kortsiktig avkastning på mer än dubbla årliga avkastningskravet bör motiveras.)

En variant på gränsdragningsproblematik syns i den nu pågående noteringen av Fluoguide. Här har teckningsåtagare inför noteringen givit ett brygglån som vid notering omvandlas till aktier på villkor som är 20 procent bättre än teckningskursen. På sätt och vis är det här en ”rabatterad emission”. Men här ser vi det inte som en separat händelse utan som en integrerad del av själva noteringsprocessen. Vi ser alltså kostnaden för denna rabatt som en del av noteringskostnaden och det bidrar istället till att Fluoguide får en varningsflagga i kategorin Hög emissionskostnad.

Finns det någon generell lärdom? Ja, att IPO-guidens varningsflaggor inte alltid är entydiga och att det ofta krävs en samlad bedömning, inte sällan med högst subjektiva inslag. Men om något är viktigt så ska man inte avstå bara för att det är lite svårt.