La dolce vita

KRÖNIKA. ”Italien är förebilden! Här finns den rena populismen!” Orden är Steve Bannons. Han blev känd som arkitekten till Donald Trumps segerval, superkänd när han blev Vita husets chefsstrateg och megakänd när han fick sparken från Vita huset.

Högerpopulismens grand old man är nu på turné för att främja nationalism i Europa. Efter det italienska valet fortsatte han till fullsatta hus i Schweiz och sedan till Le Pen i Frankrike för att med orden ”Historien är på vår sida” repa mod i Front National. Där uppmanade han också företrädare för partiet att vara stolta när de ­kallades rasister.

Bannon har anledning att jubla. I Italien, där fascismen föddes, hörs åter stöveltramp på piazzorna. I det land vars landsmän för hundra år sedan skapade Little Italy i New York och för femtio år sedan bemannade svensk industri, blev löftet om massdeportation av hundratusentals invandrare det segrande vallöftet.

För bara fyra år sedan var Matteo Renzis unga, agila och reformvänliga italienska regering hoppet för Europas vänster. Nu avgick han med glåpord om självgodhet och verklighetsdistansering som eftermäle. Steven Bannon mös, precis som han gjorde när samma epitet slängdes mot Hillary Clinton i USA och mot Jonas Gahr Støre i Norge.

Att underminera ledarskap är ett av Bannons kraftfullaste verktyg. En annan är fejkade nyheter. Lögnerna i det italienska valet var många. Bilder på samordningsministern Maria Elena Boschi från en begravning efter en rasistattack påstods komma från maffialedaren Toto Riinas jordfästning. En nioårig muslimsk flicka påstods felaktigt ha hamnat på sjukhus efter att ha blivit angripen av sin 35-åriga ”make”. En påhittad opinionsmätning visade att femstjärnerörelsen var på väg att få 48 procent av rösterna. Och så vidare.

Fejkade nyheter fungerar. Nyligen publicerade forskare på MIT en stor studie som visar att ­lögner sprids betydligt fortare, djupare och längre än sanningar på Twitter.

Om ett halvår är det val i Sverige.

Med ett stort flyktingmottagande – och ändå hög tillväxt, full sysselsättning bland svenskfödda och fungerande välfärdssystem – utmanar vårt land populisternas världsbild. Att trycka tillbaka etablissemanget här är en våt dröm för Bannon och hans likar. Det syntes redan i det italienska valet: när Sverige nämndes drog troll och utländska bot-fabriker i gång stormar av hat, lögn och förvrängning.

Inför det italienska valet försökte de demokratiska krafterna slå tillbaka med källkritik i skolan, sociala medias egna initiativ och möjlighet att rapportera lögner på en publik portal. Det räckte uppenbarligen inte. Men det bör inte tas som intäkt för att ingenting kan göras i Sverige.

När demokratin utmanades av bred förnekelse av Förintelsen för 20 år sedan drogs ”Levande historia” i gång: projektet runt den bok, Om detta må du berätta…, som erbjöds föräldrar som underlag för en diskussion hemma vid köksbordet. Det blev en succé – miljontals föräldrar och barn visade sig vilja prata om värderingar, demokrati och människovärde.

Nu hotas demokratin på nytt, men av ­lögner, bottar och troll. Även det är ett ämne som människor behöver prata om, ha fakta kring och förstå. Det behövs en ny folkbildningskampanj – ”Levande framtid”.

Vi medelålders måste förstå skiftet från ansvarig utgivare till ansvarig mottagare i det vi läser och delar på nätet. Media måste sluta att ge utrymme åt ”olika sanningar”. Självklart ska olika uppfattningar synas, men det är skillnad mellan sanning och uppfattning. De sociala nätverken måste vara tillåtande mot åsikter, men blocka fejkade nyheter som utger sig för att komma från en betrodd källa.

Om ett halvår är det val. Och det tog mer än en vecka att få bort en hatlista över judar på Google.

Behövs mer

Självklart räcker inte en kampanj. Lärdomen från Macron ligger fast: det går att vinna över nationalistisk populism, men det kräver närvarande politiker som orkar formulera en kraftfull, balanserad och tydlig politisk motvision. Men en påminnelse om vad som dras i gång i moderna valrörelser nu för tiden kan i vart fall göra vår medvetenhet lite större och vårt ifråga­sättande lite mer sunt.