Silicon Valleys visionärer och makthavare

Mark Zuckerberg är en snabbtänkt och äppelkindad 33-åring som alltid tycks vara klädd i fritidskläder och som gillar att spela videospelet Civilization. Han är sannolikt en av de enskilda individer som kommer att ha störst inflytande på världen de kommande decennierna.

Mark Zuckerberg lämnade universitets­studierna vid 20 års ålder och kom till Silicon Valley med en färdig idé, ett socialt nätverk för ungdomar. Många har sett filmen The social network om datanörden ­Zuckerberg, de coola idrottskillarna Winklevoss och kamraterna som inte fick vara med och bli superrika.

Nu har 12–13 år gått och Mark Zuckerberg, som fortfarande ser ut som samma collegegrabb, träffar presidenter, ­ministrar och självaste påven. Hans nätverk Facebook ­används av fler människor än det finns kineser eller indier och hans datorer analyserar daglig datatrafik som ger djupare information om människors vanor och egenheter än vad någon organisation (eller din partner) tidigare ägt. Sådant vill annonsörer betala för. Och med varje annonskrona som går in försvinner ännu fler annonser i gamla media.

Det är inte första gången som fria media stöpts om. ­Tidningar, radio, tv och hemsidor. Men det nya med ”sociala media” är kanske möjligheten att stänga ögonen och öronen för allt som kan komma att stå i strid med de uppfattningar man ­redan har. Men även tidigare var nyhetsflödet uppdelat i olika kanaler.

Facebook, som hyllades i samband med den arabiska våren, har visat sig vara ett demokratiskt fenomen på gott och ont. En ung, oerhört rik man med stora visioner har fått ett oväntat dilemma. Steg för steg tvingas han bli mediemogul.

Zuckerberg har haft mentorer, den stormrike mecenaten Bill Gates och den innovative Steve Jobs. Båda 29 år äldre och erfarnare. Zuckerberg tar säkert också intryck av den 20 år äldre konkurrenten Jeff Bezos, precis som de 11 år äldre Larry Page och Sergey Brin.

Han tänker tävla med dem och alla andra hjältar i Silicon Valley eller Seattle om att lämna tydligast avtryck. Inget är som lokal konkurrens, dels när det gäller intensiteten, men också kunskapsutbytet. Silicon Valleys företagsledare riskerar att ställa till oro. Silicon Valley påminner inte så lite om Florens runt 1500 och London omkring 1800.

Bay Area och Seattle är två it-städer med 50 mil emellan, båda anlades under guldruschen i mitten av 1800-talet. Flyg­förbindelsen dem emellan kallas ”Nerd Bird” och fraktar ­ingenjörer som valt att bosätta sig i det lugnare och billigare Seattle för att arbeta i Silicon Valley. I Seattle finns Boeing, Microsoft och Amazon. Folk är oftare anställda.

Bay Area har Google, Apple, Facebook, Oracle, Intel, ­Yahoo och många andra.

Kvintetten Facebook, Microsoft, Apple, Amazon och ­Alphabet (Google) är världens fem mest omsusade och ­värderas alla i tusentals miljarder kronor. Zuckerberg bestämmer själv över sitt sociala nätverk plus ”apparna” Instagram, Whatsapp, Facebook Messenger och Facebook Groups. Med nyförvärvet Oculus tänker han bli en ledande spelare på ­virtual reality. Bland projekten ingår solpaneldrivna drönare som ska skicka och ta emot internetsignaler över glesbefolkade områden. Tillsammans med sin fru driver han en stiftelse för att hantera och bekämpa smittsamma sjukdomar. Frågan är vad han tänker göra på artificiell intelligens, AI, som är ”nästa stora sak”.

Silicon Valley har under åtta decennier formats av unga företagsgrundare som försökt ta vara på möjligheterna som uppstått när tekniken ständigt öppnat för nya affärsidéer. Det började med en av professor Frederic­k Termans klasser i entreprenörskap på 1930-talet med namn som Hewlett, Packard och Varian. Kamraterna Bill Hewlett och Dave Packard började påhejade av sin lärare att bygga ­”mätinstrumentens Cadillac” i ett garage. Begåvade ingenjörer flyttade till Palo Alto för att spela i den högsta ligan, i dag kommer 60 procent av skolljusen från utlandet.

År 1975 hade transistortekniken kommit så långt att man kunde packa kretskort med komponenter. Företaget Hewlett Packard lyckades ställa om helt och attackerade bransch­dominanten IBM med mindre datorer, skrivare och skärmar som kunde kopplas ihop i nätverk.

Det var då 20-åringarna Steve Jobs och Bill Gates, i Silicon Valley respektive Seattle, började konstruera små speldatorer och program tillsammans med olika tekniskt begåvade kamrater. Vad de hette spelar inte längre så stor roll.

Man kommer i framtiden att berätta om entreprenörer som försökte exploatera västra USA:s exponentiellt ­växande kunskapsnätverk, finansiella resurser och datakraft. Bara sedan 1993, då internet kom in i bilden, har datakraften förbättrats med mer än 50 000 procent(!). Inte så konstigt att unga företagare i brant inlärningskurva kan drabbas av hybris.

Den febriga diskussionen för tankarna till Thomas Alva Edison, Nikola Tesla, Alfred Nobel och Andrew Carnegie på 1800-talet. Det var en tid då författare fantiserade om ­Fantomen på Operan, Kapten Nemo och doktor Frankenstein. Skillnaden är att man den här gången agerar i ännu större skala. Tabellen intill demonstrerar detta. Använd den inte för aktiebedömningar, eftersom nyckeltalen visar hur det var för ett år sedan.

Särbegåvade och målmedvetna individer, snarare än organisationer, kan få övertag för en tid. Å ena sidan måste den ägare som vill hänga kvar satsa på olika projekt för att inte riskera allt, å andra sidan äventyras det fokus som möjliggjorde det första genombrottet. Den svåraste konkurrensen kommer från alla de nya talanger som är beredda att satsa allt på sitt enda kort. Några få av dem kommer att vinna stort. Sådana är sannolikhetens lagar. Men de enorma nätverkseffekterna för de stora företagen i Silicon Valley har hittills förändrat lagarna och gjort dem till oavsättliga ­makthavare. De har råd att lägga bud som ingen kan motstå för att skydda sitt framtida ledarskap. De har råd att äta sig in i bransch efter bransch.

Den naturliga friktionen och långsiktiga hotet står i stället medborgare och deras politiker för. Vem är beredd att släppa sina institutioner till globala fribytare. Det ena landet efter det andra inför begränsningar för nätverksamheter och skattemyndigheterna har börjat sina kniptångsrörelser. Hur ska man kompensera för informationssystem som kan fås att sprida propaganda och sortera bort fakta? Kan man låta dem härja fritt i vilka branscher som helst utan att de ­accepterar de regler som konkurrenterna lyder under? Men medborgarna har ju heller inte råd att undvara allt billigare och effektivare hjälpmedel.

Från 1994 satsade Bill Gates och hans företag Microsoft helhjärtat på internet. Det var när den amerikanska krigsmakten valt väg. Försvarsbeställningar har alltid drivit spetsforskningen. Microsoft blev världens främsta programvaruföretag, de flesta persondatorer innehöll operativ­systemet Windows, som använde mus och peksymboler. Den tekniken kom från Apple, som förvandlats till nischspelare när konkurrenten erbjöd sitt system åt alla mot licens. Microsoft bildade global standard, vilket snabbade på datoriseringen av världen.

Det var svårt då att se hur någon skulle kunna utmana Bill Gates. När det nya millenniet började var han kung, med ett bolag värt 42 gånger mer än det Apple som Steve Jobs först tvingats lämna, men nu återvänt till.

Steve Jobs framstod i sin tidiga karriär varken som ­datatekniker eller företagsledare. Han var en ganska rotlös och bohemisk yngling som blev intresserad av hur man ­paketerade och presenterade andras teknik för kunderna, närmast en designer. Men framgångar med filmbolaget ­Pixar stärkte självförtroendet. Företaget Apple blev efter hans återkomst en organisation utlämnad åt en enda persons intuition, ­vilket visade sig fungera. I rask följd lanserades produkterna Ipod, Iphone och Ipad, bärbara, eleganta och funktionella produkter för musik, telefoni och data, som omformade en rad branscher. Med Iphone år 2007 smälte telekommunikation och datateknik samman på ett för ­användaren attraktivt sätt.

Microsoft hade hindrats att bygga ihop internetverktygen och datorprogrammet av politiker, vilket öppnade för en ny konkurrent, Google. Det visade sig också att Windows inte riktigt var färdigt för smartphone, vilket överraskande nog nykomlingen Google var.

Den nye ledaren Apples svaghet var beroendet av produkten Iphone, som svarade för två tredjedelar av intäkterna. År 2016 började till slut försäljningen av Iphone att minska, en händelse som skakade underleverantörer i hela världen. ­Datorer och plattor minskade redan sedan tidigare i försäljning. Hoppet står nu till serviceverksamheten med App Store, Icloud, Apple Music och Apple TV, vilka växer med 24 procent om året. Apple har kapital att satsa på innehåll och en miljard apparater ute på marknaden. Men det behövs nog något exceptionellt om inte företaget ska ha passerat ­kulmen. Framtidssektorn artificiell intelligens, med röststyrda Siri, ser nämligen ut som ett getingbo.

Två nya entreprenörer, Sergey Brin och Larry Page, har tagit mer utrymme. De deltog båda 23 år i Stanfords doktorsprogram år 1994 och funderade på hur internets första portaler, med namn som Yahoo, Lycos och Infoseek, skulle kunna bli mer effektiva när det gällde att navigera bland ­världens information. Verksamhetsidén var en algoritm och en plan att kartlägga allt som fanns på nätet. Google väckte investerarnas intresse 1996 och fick ett stort startkapital med vilket de kunde anställa hundratals ingenjörer. De hade bättre system än andra, som kunde analysera hur sidor på internet var sammanlänkade för att skapa en hierarki och blixtsnabb sökning. Det tog sex år att komma på plus. Därefter började pengarna forsa in, och år 2010 redovisades intäkter på 200 miljarder kronor. Brin och Page hade perfekt tajmat de nya nätannonserna, precis som Zuckerberg. Google blev den dominerande sökmotorn på internet, med mer än halva den globala söktrafiken och ett mäktigt nytt annons- och ­nyhetsmedium. Microsoft svarade på attacken, men kunde inte komma ifatt.

Med sitt väldiga kassaflöde har Googles grundare kunnat göra den ena företagsaffären efter den andra, vilket resulterat i verksamheter som Android (det ledande mobiltelefon­systemet som används av en rad mobilföretag), Google Earth, Google Analytics, Youtube, Google Voice, Google Translate och Deep Mind. Företaget har gjort hundratalet små och stora företagsförvärv bara de tre senaste åren. Google är ledande på förarlösa bilsystem och satsar hårt på articifiell intelligens.

I dag, efter två decenniers verksamhet, är 44-årige Larry Page vd för det börsnoterade konglomeratet Alphabet. ­Någon affärsidé lika lukrativ som den första har ännu inte dykt upp. Alphabet må vara världens mest omstörtande ­företag, men pengarna kommer tillsvidare från vanlig ­annonsackvisition.

Med historiens facit på hand vet man att Jeff Bezos från Seattle 1994 inte valde ett alltför anspråksfullt namn för sitt bolag. Amazon, världens bredaste flod med otaliga bifloder, skulle hans företag likna. Bezos var 30 år när han startade Amazon (först under namnet Abrakadabra), den ende av dessa sex extremt dataintresserade personer som fullbordade sina studier och hann börja en finanskarriär innan intresset för nätföretag gjorde att han tog det riskabla språnget att bli grundare.

Amazon har nu hållit på i 23 år och introducerat handel på nätet med böcker, musik i alla former, film i alla former, programvara, spel, elektronikprodukter, kläder, möbler, mat, leksaker och smycken. Det är helt enkelt världens största näthandel, med jättelik logistikverksamhet på världens största marknader. I Sverige finns Amazon knappt ännu. Väldiga investeringar görs i Indien. I fjol stängde 4 000 butiker i USA e­fter många goda år, kanske dubbelt så många i år. Amazon driver denna omvälvning.

Företaget producerar och säljer läsplattan Kindle och den rostfria, röststyrda och cylindriska Echo, med vilken man kan gå ut på företagets intelligenta system Alexa, en allt duktigare hemassistent som kan beställa produkter från Amazon, uträtta sådant som man normalt kan med en smartphone och svara på frågor. Satsningen kom efter ett rejält miss­lyckande med en egen smartphone. Apple har ganska sent svarat med en assistent som samtidigt är en kvalitets­högtalare för musik.

Amazon är lönsamt, räknat i kassaflöde före investeringar, men företaget har alltid satsat i princip allt intjänat direkt på expansion. I en värld där tekniken förändras snabbt gäller det att muta in så mycket man hinner så länge det varar.

Som framgått är kundtrafiken avgörande för konkurrenterna Alphabet och Facebook. Alexa är Amazons försök att etablera ett eget system med kundinformation. Alexa växer genom att erbjuda olika tillverkare att integrera tekniken i sina hushållsapparater, ­bilar och annat. Eftersom all hårdvara kopplas till intelligensen i Alexa-nätet ökar sedan kvaliteten successivt utan att något behöver ändras.

Amazon var först med att investera tungt i molntjänster, där man erbjöd kunder och företag kapacitet på nätet. Företaget är genom dotterverksamheten AWS ledande i världen. Men i Silicon Valley kan ingen göra något utan att konkurrenterna vaknar. Apples Siri eller Google Now är mer kända i Sverige än Echo.

Framtiden handlar om artificiell intelligens, hävdar också Microsofts nye chef Satya Nadella. Som vanligt har Microsoft lång erfarenhet, molntjänsterna började redan 2008. I Kina har företagets röststyrda ­Xiaoice expanderat länge och på hemmamarknaden har Cortana lanserats.

Har Silicon Valleys visionärer ­utländska utmanare? Utan tvekan. De tre mest kända är japanske Masayoshi Son med sitt Softbank, kinesen Jack Ma med Alibaba och taiwanesen Terry Gou med Foxconn (Hon Hai). I börsvärde ligger de klassen under de fem, men i antal anställda är de större, ­vilket avspeglar att Asiens företag ­tidigare varit lego­tillverkare och licenstagare. Sydkoreas Samsung måste också räknas till de fullfjädrade utmanarna till Silicon Valley, precis som kinesiska Tencent.

Kunskap och hegemoni har alltid flyttat på sig. Hur länge Silicon Valley kan försvara sitt globala övertag kan ingen veta. Men att peka ut en trolig utmanare i geografin är inte så svårt. Vid Pärlfloden ligger Guangzhou (Kanton) som blev en av de första frizonerna, Hongkong som var brittisk kronkoloni och Shenzhen som grundades 1979 och nu är en av världens mest avancerade industristäder. Produkterna från Silicon Valley har tillverkats där. Mjukvara har stegvis ­kopierats och vidareutvecklats. Och när det gäller sociala media har Kina en avskild, men lika dynamisk marknad, rent tekniskt.

Är det rimligt att Google och Facebook tillsammans ­rakar hem två tredjedelar av annonsintäkterna på nätet? När förvandlas stora it-företag från att vara internets utvecklare och standardskapare till att bli utsugare och hot mot ­demokratin genom de väldiga hävstänger som stora automatiska ”monopolvinster” skapar? Det finns ingen ideologi eller historisk erfarenhet som kan ge ett entydigt svar på den frågan. Det ankommer på världens olika politiska maktcentra att successivt skapa motkrafter och nya regler. Drömmen om ett ”cyberspace” fritt från politiskt ingripande har aldrig varit något annat än en libertariansk utopi. Företagen i Silicon ­Valley och Seattle fortsätter att omskapa hela världens ekonomi och kommer därmed i fokus för alla ansvariga regeringar.

Den unge Zuckerberg kommer, om han får leva ett långt före­tagarliv, att få möta den ena omvälvande utmaningen efter den andra, inte bara från lokalkonkurrenter. Alla angripare kommer han nog inte att kunna hejda vid fästningens port.

Konkurrensen är som ogräs, ju mer den tuktas, desto ­segare blir den.

Av: Ronald Fagerfjäll

Läs kapitel 11 – Tysk miljö­revolution och kanske japansk här.

Tänkande maskiner

Drömmen om maskinen som kan tänka och strukturera problem är gammal bland ­matematiker. Fransmannen Blaise­ Pascal konstruerade en enkel maskin för sin far skattetjänstemannen på 1600-talet. Tysken Gottfried Wilhelm von Leibniz vidareutvecklade idéerna för en kalkylator som fanns på många kontor så sent som 1970. Fransmannen Joseph-Marie Jacquard uppfann hålkorten för vävteknik i mitten av 1800-talet, vilka sedan användes av amerikanen Herman Hollerith för kontorsmaskiner på 1920-talet. Däremellan kom det engelska geniet Charles Babbage, som aldrig blev klar med sitt storverk ”kalkylmaskinen” trots att han vid sin sida hade den begåvade Ada Lovelace, självaste Lord Byrons dotter.

Det elektroniska genom­brottet skedde efter andra världskriget år 1946 med datorn Eniac, ett värmeslösande monster med 18 000 radiorör som förpassade mekaniken till museum. Men arbetet att byta radiorör som hela tiden gick sönder blev nästan outhärdligt. Därför blev upptäckten av transistorn och utvecklingen av kretskorten så avgörande.

Matematikbegåvningen och datafilosofen Alan Turing gjorde stora insatser med kryptering under kriget och förutsade artificiell intelligens. Att kunskapens frukt är på gott och ont demonstrerades när han 1956 begick självmord ­genom att bita i ett förgiftat äpple. Han förföljdes av myndigheterna för sin homo- sexualitet. Det är detta äpple med bett som är företagslogo för Apple.

På 1960-talet började den riktiga dataåldern, då datamaskiner inte bara blev mycket snabbare utan också mindre, robustare och billigare. Stor­företaget IBM var inte ledande i den här utvecklingen, men lyckades på ett årtionde erövra 65 procent av datamarknaden i västvärlden. Avgörande för framgången var att företaget utvecklade programvara för sina kundföretag, som behövde sätta in datakraft på många olika områden. Utan ­sådan anpassad programvara var ju datorn en ointressant leksak.

I dag har IBM:s jättedator Watson förverkligat en del av drömmarna. Men som dator­företag är IBM en liten spelare.