Toppen är nådd

Under mina resor runt om i Sverige har jag under en tid fått frågan hur länge konjunkturen kan fortsätta att vara så här stark. Många företag har upplevt att efterfrågan varit mycket god. Sverige har haft en imponerande tillväxt de senare åren, vilket även stimulerat sysselsättningen som ökat starkt. Men frågan är berättigad. Jag räknar inte med någon nära förestående lågkonjunktur, men framöver väntas en betydande avmattning av tillväxten och det kommer att märkas.

Inte minst på hemmafronten börjar frågetecknen synas. Bostadsinvesteringarna har varit en mycket viktig drivkraft bakom den goda tillväxten och de bromsar nu in markant. Nordea räknar med att bostadsbyggandet minskar med 30 procent fram till år 2019. Omsvängningen i bostadsbyggandet innebär att förra årets positiva bidrag till den totala investeringsutvecklingen vänds till ett nästan lika stort negativt bidrag nästa år.

Det kommer att byggas även framöver, men omsvängningen är en viktig orsak till att de totala investeringarna stagnerar år 2019. Det finns också en risk för viss turbulens bland bostadsutvecklare som får svårt att klara sina åtaganden, då efterfrågan viker. Psykologin i detta skrämmer hushållen som väntas hålla allt hårdare i plånboken. Privat konsumtion, som motsvarar närmare hälften av BNP, bedöms bara växa med cirka 1,5 procent i år och nästa år, från att tidigare ha ökat med runt 2,5 procent per år. Vissa branscher inom detaljhandeln känner redan av detta samtidigt som de ska ta höjd för en strukturomvandling som innebär att konsumtionsmönstret blir alltmer digitalt.

Kommuner och landsting bidrar däremot positivt till tillväxten. Behoven är mycket stora i offentlig sektor, där allt från skolor till äldreomsorg behöver byggas ut och integrationen påskyndas. Detta ska ske samtidigt som andelen av befolkningen som står utanför arbetskraften ökar snabbt. Vi står inför en ålderspuckel där både andelen av befolkningen som är över 75 år, men också andelen som är under 20 år, ökar mycket snabbt de närmaste åren. Ska allt kompenseras via skattehöjningar lär det få betydande negativa effekter på sysselsättningen. På sikt riskerar det att dämpa BNP-tillväxten. Integrationen blir därmed än mer central, eftersom andelen inrikesfödda i arbetskraften nu minskar.

Exporten slår rekord, då den internationella efterfrågan är stark. Dessutom ökar världshandeln, trots varningssignaler om handelskrig. Trump-administrationen i USA spär på en redan stark konjunktur med ytterligare finanspolitiska stimulanser, samtidigt som penningpolitiken på många håll är fortsatt expansiv.

Den svaga kronan ger ytterligare stöd till exporten. Den blir en motvikt till den svagare efterfrågan på hemmamarknaden, men räcker inte för att hålla uppe tillväxten på de höga nivåer vi haft de senaste åren. Redan nästa år kryper BNP-tillväxten under 2 procent. Det är inte dåligt, men det är klart lägre än de 3–4 procent vi upplevt vissa kvartal.

Vi ser även tendenser till en avmattning i förväntningsindikatorerna hos våra viktigaste handelspartner. Till exempel har IFO, ett av de mest betydelsefulla konjunkturmåtten i Tyskland, nu sjunkit fem månader i rad. Även svenska data som inköpschefsindex och industrins orderingång indikerar liknande signaler, om än från höga nivåer. Exporten antas därmed öka något långsammare nästa år.

För att Sverige ska kastas in i en djupare lågkonjunktur behövs något mer. Sysselsättningen är historiskt hög och räntorna på extremt låga nivåer. Det talar för att bostadspriserna stabiliseras framöver. Ska efterfrågan vika mer påtagligt krävs sannolikt någon större global händelse som gör att vår omvärld beter sig annorlunda.

Chefsekonom på Nordea som skriver krönikor i Affärsvärlden var fjärde vecka.

PS.

Det är för sent att höja räntan. Riksbanken har väntat för länge. Bostadsmarknaden är under press och konjunkturen har peakat.