Pundig lösning på Brexit

(Tekniska problem gjorde att Börsplus veckokrönika inte kunde skickas i fredags och istället skickas måndagen den 4 juli.)

Ni har säkert redan läst spaltmeter om Brexit de senaste dagarna. Några av de vanligaste påståenden går i stil med följande:

”Marknaden hatar osäkerhet och politisk risk och nu kommer vi leva med hög politisk risk och osäkerhet i flera år framåt.”

”Konsekvenserna för Storbritannien är oöverblickbara och kostnaderna blir enorma.”

Innan ni litar på detta ska man veta två saker:

1. Som regel påstås detta av personer med starka politiska eller ekonomiska skäl att öka skräcken för Brexit. Det gäller aktörer från City of London via George Soros till hela EU-apparaten och alla Västeuropas etablerade partier. Deras egenintresse i frågan gör att man ska behålla sitt eget kritiska tänkande.

2. De flesta verkar ha missat att marknaden redan har prisat in i princip hela den troliga konsekvensen av en Brexit. Med undantag för enskilda sektorer så är nog dramatiken till stor del redan över. (Åtminstone för britterna, för EU kan Brexit bli startskottet för nästa runda EMU-kris men det är ju helt självförvållat.)

Är det galenskap att påstå att Brexit i princip redan är avklarat? Ja, det är så klart inte sant sett till de många långa år av förhandlingar och byråkrati som stundar när (eller om?) nästa brittiska premiärminister lämnar in en ”utträdesansökan” i enlighet med EU:s så kallade artikel 50 i Lissabonfördraget.

På finansmarknaden är dock Brexit i stor utsträckning redan inprisat på ett sätt som ganska realistiskt klargör både den ekonomiska kostnaden för Storbritannien och det stora värdet av att vara självstyrande och ha en egen valuta.

Det brittiska pundet hade i fredags fallit 7,4 procent mot euron och 8,8 procent mot dollarn sedan Brexitsidan vann förra veckans folkomröstning.

Låt oss avrunda och säga att britterna alltså har blivit 8 procent fattigare mätt som internationell köpkraft.

Samtidigt har brittiska exportvaror blivit 8 procent mer konkurrenskraftiga vilket innebär radikalt bättre marginaler för brittiska företag som säljer till utlandet.

En fullbordad Brexit innebär att Storbritannien måste handla med omvärlden inom ramen för WTO-regler istället för EU-regler.

Hur hemskt är det? Det är så handelsutbytet idag sker mellan EU och länder som USA, Japan, Indien, Kina och Australien. EU har inga särskilda handelsavtal med dessa länder och det har ju inte varit någon katastrof för endera part. I dagarna går EU och Kanada i land med ett handelsavtal som man kämpat med i sju svåra år. Effekten är att man, jämfört med WTO och nationella regler, får marginellt bättre handelsvillkor. Handel mellan länder som saknar handelsavtal sker i snitt till tariffer på 3–4 procent (i EU:s fall, snittet varierar beroende på handelsmixen).

Ovanligt höga tariffer betalar man för att exportera bilar (10 procent) och jordbruksprodukter (cirka 18 procent) men snittet är som sagt 3–4 procent.

Så i allra värsta fall kommer brittisk handel dras med en extrakostnad i nivå med detta. Värre blir det inte. Storbritannien är någorlunda självförsörjande på livsmedel och bilar nettoimporterar man.

Marknadens sätt att parera denna extrakostnad är att sänka pundet 8 procent vilket netto innebär att brittisk konkurrenskraft här och nu har stärkts kraftigt.

För utländska arbetsgivare och andra har löneläget i Storbritannien blivit 8 procent lägre och detta kan och bör man se som ett slags riskpåslag för den osäkerhet som råder om de exakta framtida villkoren.

Givetvis kommer många företag omlokalisera delar av sin verksamhet men med en rörlig valuta kommer effekterna pareras så att nettoeffekten knappast blir någon massflykt.

Slutsats: Britterna är cirka 8 procent fattigare men är mer fria att styra sitt eget öde.

Det är knappast någon katastrof vi talar om utan mer ett legitimt politiskt val som folket har gjort. Ungefär som svenska folkets val att ha generösa välfärdssystem, även fast det medför vissa extra kostnader.

För investerare blir slutsatsen att man inte behöver ligga sömnlös över Brexit. Ett utträde är i allt väsentligt inprisat och framtida eventuella börsras kommer sannolikt hänföras till makrofrågor som Kina, eurokris, krig, bredare lågkonjunktur och liknande.

Avslutningsvis en kort sammanfattning av veckans analysskörd:

BETSSON

Veckans stora kursslakt drabbade spelbolaget Betsson. Aktien har rasat handlöst efter att bolaget under tisdagen tvingades gå ut med en kraftig vinstvarning. Både magnituden på resultatmissen och att ledningen egentligen inte hade några tydliga svar på vad som gått fel har skapat en stor förtroendekris. Vi hade en neutral syn på aktien innan allt detta och tycker trots alla oklarheter att den kan vara en intressant chansning på dagens nivåer.

VOLVO

Lite oväntat var Volvo en av de största kursförlorarna när handeln startade på måndagen efter det oväntade Brexitbeskedet. Visst är England en viktig marknad för lastbilsjätten och visst smög ledningen lite fult ut nyheten om ökade kartellböter på midsommardagen. Men ändå. Valutan har gått rätt väg för det cykliska bolaget. Ledningens planer för att lyfta lönsamheten verkar vettiga. Värderingen är okej. Vi fortsätter att ha aktien på listan över cykliska favoriter.

INTELLECTA

Veckans tredje kurskollaps kom tyvärr i konsultbolaget Intellecta. Tyvärr för detta är en aktie vi trott på och även haft i Börsplus aktieportfölj. Bakgrunden till raset var att bolaget tvingades gå ut med en vinstvarning under fredagen. Att det är den amerikanska verksamheten inom affärsområdet Digital som hackar var extra dåliga nyheter. Vi byggde vårt case på att detta var något av ett dolt guldägg i koncernen. Aktien fick lämna Börsplus portfölj direkt och köprådet slopades.