”Alla bankers har eleganta portföljer”

Affärsmännen på restaurang Paper Moon längs Via Bagutta i Milano klädde sig oklanderligt. Jan Carl Adelswärd åt ofta lunch där när han bodde i staden 1989 och det blev en introduktionskurs i italiensk stil.

– Männen liknade Cary Grant och Marcello Mastroianni. De hade snygga passformer på kostymerna, genomtänkta färgskalor och välknutna slipsar. Skillnaden mot svenska affärsmän var enorm. Här insåg jag kläders förmåga att uttrycka identitet och den kraften är jag intresserad av än i dag.

Tre år tidigare hade Jan Carl Adelswärd fått en första inblick i den italienska kulturen, då han efter högstadiet på Alléskolan i Åtvidaberg kommit in på International Baccalaureate vid United World College i Duino, mellan Venedig och Trieste.

– Där studerade tvåhundra elever från sjuttio olika nationer. Jag trivdes så bra i skolan och i landet att jag stannade kvar ett år efter avslutad utbildning. Då bodde jag i en lägenhet i Milano och såg varenda match med fotbollslaget Milan.

Tillbaka i Sverige väntade militärtjänstgöring inom tolk­skolan på F20 i Uppsala, och hösten 1990 började Jan Carl Adelswärd på Handelshögskolan i Stockholm. Genom ett utbytesprogram med Università Commerciale Luigi Bocconi i Milano var han tillbaka i Italien under höstterminen 1993, och ett år senare tog han sin ekonomiexamen.

Samma år blev han antagen som trainee på ABB Financial Services, vilket året därpå ledde till anställning på Aros Fondkommission som finansanalytiker.

– Här fick jag bära kostym och känna mig vuxen. Men jag tyckte efter några år att allt med finansmarknaderna var ganska ytligt och kortsiktigt.

Han frågar sig fortfarande hur han egentligen kom in på det spåret.

– Jag tror att jag påverkades av den tidens melodi, då investment banking ansågs vara attraktivt.

Jan Carl Adelswärd kände sig vilsen och sökte råd hos sin mentor Göran Ennerfelt, koncernchef för Axel Johnson.

Samtalet ledde till att Göran Ennerfelt anställde Jan Carl Adelswärd för att starta ett nytt investmentbolag. Uppdraget var att investera i tillväxtbolag inom konsumentvaror och handel. De startade Novax 1998 och där fick Adelswärd stor handlingsfrihet. Efter några riktigt dåliga investeringar, bland annat i e-handelsbolaget Sumo som gick i konkurs, tog det fart.

– Vi var bland de första som såg potentialen i unga modeföretag och investerade i We och Filippa K. Här spelade mitt personliga intresse in, man ser lättare möjligheter inom verksamheter där hjärtat finns med.

Mode föll sig naturligt för honom.

– Jag är mer av en entreprenör och jag trivs i kreativa miljöer.

Novax var alltså delägare i Filippa K och när modeföretaget sökte ny vd 2007 fick Jan Carl Adelswärd jobbet.

– Jag trodde att jag hade hittat hem och att jag skulle leda ett entreprenörsprojekt. Men min roll var, lite tillspetsat, att utföra det som andra beslutade. Jag bestämde mig då för att bygga upp något på egen hand inom områden jag brinner för.

I dag driver Jan Carl Adel­swärd musikbolaget Lateral samt väskföretaget Baron.

Intresset för väskor väcktes 1994 då han praktiserade på investmentbanken Lazard Brothers i London.

– Alla bankers hade riktigt eleganta läderportföljer. Mina första egna väskor fick jag i present. Jag minns speciellt en Louis Vuitton i mörkgrönt Saffiano-läder som min svärfar gav mig när jag började på Axel Johnson. Den har jag fortfarande kvar.

När han själv väljer portfölj ser han till kvalitet i materialet.

– Det ska vara vegetabiliskt garvat läder. Sedan måste det finnas både stil och funktion. Utöver mitt eget märke gillar jag italienska Felisi och danska Mismo, de har en klassisk stil utan att kännas alltför konservativa.