ANALYS: Investmentbolag – Utgående modeller

Stockholmsbörsens investmentbolag har återigen hamnat under tungbeskjutning från aktiemarknaden. Ett antal maktbetonade affäreri fjol och i år har sänkt förtroendet för branschen som helhet.Det gäller exempelvis förre ordföranden och storägaren i Ratos,Sven Söderbergs kursmanipulationer för att stoppa en föreståendeinlösen av Ratosaktier. Vidare Custos och Industrivärdensförsäljning av A-aktier i Drott, liksom Investors hanterande avAstra-Zeneca-fusionen och Volvos ägarinhopp i Scania.Senaste exemplet står Handelsbankssfären för. Industrivärdensportföljbolag Aga sålde sina Industrivärdenaktier till JanWallanders och Tom Hedelius stiftelse. Samtidigt köpteIndustrivärden stiftelsens röststarka Ericssonaktier. Denaffären har rönt mycket skarp kritik och har retat upp mångainstitutionella investerare även, enligt uppgift tillAffärsvärlden, Inter Ikea, som är en av de större ägarna iIndustrivärden.

Störst rabatt i Ratos

Affärerna har bidragit till att den så kalladeinvestmentbolagsrabatten, det vill säga skillnaden mellaninvestmentbolagens börsvärde och deras nettoförmögenhet har ökatkraftigt. I topp ligger Ratos, vars rabatt i skrivande stund uppgår tillrunt 36 procent. Investor ligger strax under 30 procentoch Industrivärden på ca 25 procent. Det av Gustaf Douglaskontrollerade investmentbolaget Latour, vilket har varit dendrivande huvudägaren bakom börskometerna Securitas och AssaAbloy, handlas med en rabatt på runt 20 procent.De ägarmässigt närstående investmentbolagen Custos och Öresund,vilka bedriver omfattande inlösenprogram, har rabatter på 18respektive 15 procent. Till och med för Svolder, som investerari mindre och medelstora börsföretag och som traditionellt setthar handlats med en mycket låg rabatt och tidvis med en premie,har nu en rabatt på 12 procent.De stora och ökande rabatterna är en indikation på att något ärstrukturellt fel med investmentbolagen, att de inte riktigthåller måttet på dagens kapitalmarknad.Visserligen går det att hävda några närmast mekaniskaförklaringsteser till substansrabatternas utveckling. Mönstretär att investmentbolagens aktiekurser traditionellt svänger merän börsen, såväl när det går upp som när det går ner. Entolkning av detta är att investmentbolagen arbetar med en vissfinansiell hävstång och att placerarna i en fallande/stigandemarknad skriver fram den rådande utvecklingen. En annanförklaring är att investmentbolagen normalt är tröga vad detgäller omviktningen av sina innehav, varför marknaden säljerinvestmentbolagsaktier för att minska exponeringen mot ett visstföretag eller viss bransch.Men dessa förklaringar räcker inte. Under kursuppgången efterhöstens börsras har investmentbolagen i stället släpat efter ochsubstansrabatterna har ökat kraftigt.Det stora problemet med investmentbolagsrabatten är att den istort sett omöjliggör nyanskaffning av ägarkapital. Rabatternagör då att investmentbolagen gärna håller på sitt kapital ochinte delar ut mer än de behöver för att uppnå skattefrihet.Detta förhållande att bolagen gärna behåller en buffert tenderari sin tur att sänka deras avkastning.

Återköp intressant möjlighet

Går budgetpropositionens förslag om att börsbolagen från och medkommande årsskifte har rätt att återköpa egna aktier igenomborde det vara mycket intressant för investmentbolagen. Det ärju ett effektivt sätt att både minska rabatten och bättreanpassa kapitalbasen till de prioriterade investeringarna.Enligt det förslag som ligger kan företagen välja om de villdöda de återköpta aktierna eller ligga på dem och sälja ut demvid behov. För investmentbolagen ger ju det senare möjlighet attfinansiera nyinvesteringar genom att sälja ut sina egna aktier.Problemet är om bolaget då fortfarande handlas med en storrabatt kommer kritiken från befintliga ägare på goda grunder attbli stark.Inställningen till återköp varierar dock mellaninvestmentbolagen. Investor och Industrivärden är de mestförsiktiga, medan exempelvis Custos säger sig vilja utnyttjadenna möjlighet.För att motivera sin existens måste investmentbolag med entraditionell inriktning mot börsnoterade aktier antingengenerera en högre totalavkastning änbörsen som helhet eller vara ett unikt eller det mestkostnadseffektiva instrumentet för att komma åt vissainvesteringar.Investor har under Claes Dahlbäcks ledning kontinuerligt förmåttgenerera en överavkastning i förhållande till Stockholmsbörsensutveckling. Även Latour har klarat detta. Industrivärden harlyckats hyfsat medan Custos och Ratos genomled en dramatiskkapitalförstöringsperiod under det inledande 1990-talet.

Inget kopieringsskydd

Att generera en avkastning som är bättre än index räcker dockinte alltid. En attraktiv men statisk aktieportfölj är ju lättatt kopiera för större investerare, som därmed också slipperinvestmentbolagets merkostnader.Om några statiska innehav får en stark kursutveckling leder detockså till att investmentbolagens portföljer får en skevfördelning. Det leder i sin tur till att investmentbolagensaktier blir mindre attraktiva som placeringar. Incitamentenstärks för investerarna att i stället investera direkt i detunga bolagen om de tror på dessa placeringar.Hos Latour svarar exempelvis Assa Abloy och Securitas för drygt60 procent av portföljen. Custos har efter genomförd inlösenhälften av sina tillgångar placerade i SCA-aktier. För Investorsvarar de tre största innehaven Astra-Zeneca, Ericsson ochScania för närmare 60 procent av portföljen, Astra-Zeneca ensamtför en tredjedel. Hos Industrivärden utgör Ericsson drygt 30procent av tillgångarna.

De stora investmentbolagen har traditionellt legitimerat sittlångsiktiga (läs statiska) ägande genom att de har tagit på sigden aktiva ägarrollen, det vill säga att i första hand tillsättastyrelserna i portföljbolagen. De kan sägas ha haft en informellfullmakt från de större institutionella ägarna att utöva denroll som inte de ägarna har velat eller haft kompetens attutöva. Men även här har det skett en scenförändring i och medatt de institutionella ägarna har blivit mera aktiva, inte minsti nomineringsarbetet till bolagens styrelser.Med ett statiskt ägande följer också risken att ägarstyrningenav portföljbolagen blir alltför passiv, att huvudägarens tryckpå de delägda bolagens ledningar att maximera företagets värdeblir för lågt. Ett exempel är det tidigare förhållandet mellanCustos och dess portföljbolag Skanska och Volvo, där dessabolagsledningar kunde bygga upp väldiga och knappastvärdemaximerande konglomerat. Det har också funnits en tendenstill att investmentbolagen gärna låter sina portföljbolag byggaupp ett lågavkastande överskottskapital, eftersominvestmentbolaget inte kan ta in något nytt kapital för attdelta i en nyemission och inte vill späda ut sitt eget ägande omportföljbolaget skulle behöva det.

Stort förändringstryck

Det externa trycket på investmentbolagen ökar också genom deregelförändringar som har genomförts från årsskiftet, däravskattningsreglerna vid uppköp av investmentbolag har lättatsväsentligt. Det nyligen beslutade införandet av budplikt medförockså en ökad press på bolagen. Den innebär att ägare, inklusivenärstående, som i dag har mindre än 40 procent av rösterna,måste lägga bud på hela bolaget om de tvingas öka sitt innehavöver denna gräns för att försvara sina positioner.Investmentbolagen har med varierande framgång försökt att klaradetta ökade tryck. Ratos har insett sin begränsning och byttstrategi från att investera i börsnoterade aktier till attförvärva, utveckla och sälja onoterade bolag. Den förändradestrategin har emellertid ännu inte vunnit placerarnasförtroende.

Custos försöker hitta egna vägar för att ta betalt för sittaktiva ägande och öka sin kapitalbas, men med fortsattinriktning mot börsnoterade bolag. Men Custos har även börjatsniffa på onoterade placeringar. Bolaget är emellertid berettatt likvidera sig självt om strategin inte skulle hålla.Branschjätten Investor har ordat mycket om satsningar på nyainvesteringar inom tillväxtbranscher, men har haft mindre attsäga om hur bolaget ska kunna få ut ett mervärde för sitt aktivaägande av den traditionella och stora portföljen av börsnoteradeaktier.Industrivärden är det investmentbolag som för närvarande ärutsatt för det största externa förändringstrycket, men gersamtidigt det mest statiska intrycket. Graden av självprövningär fortfarande låg. I stället är det förvaltandet ochförsvarandet av ägarpositionerna i ett antal kärnföretag somexempelvis Ericsson, SCA, Skanska och Handelsbanken som står icentrum. Trots reapriser på investmentbolagen föredrar placerarna andraportföljer. Ett av problemen för investmentbolagen är att utomståendelätt kan kopiera deras portföljer.

INVESTOR: Flott men otrendig

Investors nysatsningar väger lätt i förhållande till denjättelika portföljen av börsnoterade aktier.

Investors nye VD Marcus Wallenberg gjorde ett kraftfullt, menkanske något för välregisserat framträdande på Investorsbolagsstämma för någon vecka sedan. Han betonade vikten avnysatsningar inom tillväxtbranscher som IT, utbildning,medicinsk teknik och service. Målet är att öka andelennyinvesteringar från dagens 5 till 15 procent av portföljen.Vad gäller den befintliga börsportföljens sammansättning gavsinga konkreta svar annat än vad gäller Scania. Investor betonadeåterigen att Scania klarar sig utmärkt på egen hand, och attInvestor har en långsiktig syn på sitt ägande.

Fortsatt tunga kärninnehav

De börsnoterade kärninnehaven, vilka fortfarande svarar för 95procent av substansen, kommer även framdeles att styra Investorstotala värdeutveckling. För kärninnehaven betonar MarcusWallenberg att det är viktigt att de inom en rimlig tid kanuppfylla följande fyra kriterier: Att de ska kunna leverera engod avkastning, att de ska ha en god potential för tillväxt, attde ska ha möjligheter att bli ledande i sin bransch, samt attInvestor ska kunna vara en inflytelserik och aktiv ägare. Det äruppenbart att företag som Saab, SKF, SAS och även Stora-Enso harsvårigheter att uppfylla alla de tre första kriterierna och detär troligt att dessa innehav står först i tur att fasas ut. IStora-Enso har Investor emellertid stärkt sitt inflytande underårets första kvartal genom att växla över sina röstsvaga aktiertill röststarka dito.Det stora problemet för Investor blir emellertid att uppfylladet fjärde kriteriet. Redan i dag är Investors ägande iAstra-Zeneca och ABB nere på femprocentsnivån och denkapitalmässiga andelen i Ericsson uppgår till knappt 3 procent,men 22 procent av rösterna.

Flera investeringskanaler

De nya investeringarna ska kanaliseras genom flera separataorganisationer. En är Investors helägda venture-capital-bolagNovare, vilket går in som partner i nystartade än så längefrämst svenska, potentiella tillväxtföretag. En annan kanal ärinvesterarfonderna inom EQT, som är inriktat mot uppköp ochomstruktureringar av medelstora företag i mogna branscher.Dessutom tillkommer minoritetsinvesteringar i tillväxtföretaginom sektorerna IT, hälsovård och utbildning, för vilkaInvestors kontor i New York, Hong Kong och Amsterdam haransvaret.Poängen med att hålla isär dessa verksamheter är attmedarbetarna ska kunna koncentrera sig på det de kan bäst.Samtidigt ska de emellertid ha tillgång till Investors storakontaktnät och kunskapsbas.

Konglomerat av affärsidéer

Ur ett investerarperspektiv bildar emellertid Investors nyainriktning ett konglomerat av affärsidéer, där kärnportföljen avbörsföretag väger mycket tungt och där investerarna kan gå förbiInvestor. Vill de ha en exponering mot mognaomstruktureringskandidater finns ju Ratos och Custos somalternativ. Investor har heller inget bra svar på hur det skakunna få betalt för sitt aktiva ägande i de börsnoteradebolagen. De traditionella verkstadsföretagen i Investors portfölj, medScania i spetsen, har haft en mycket stark utveckling underinledningen av året. Det potentiellt största problemet utgörAstra-Zeneca. Affärsvärlden tvivlar på bolagets möjligheter attuppfylla de högt ställda förväntningarna.

Frågor till VD: Vi får se

Intervju med Marcus Wallenberg.

I nya Astra-Zeneca och ABB har ert röstmässiga inflytandeminskat till runt 5 procent i de båda bolagen. Är dettatillräckligt för att kunna vara en aktiv och inflytelserikägare? Det får vi se på sikt. Ett bolag som Astra-Zeneca har så storamarknadsvärden att det är svårt för någon ägare att göra störreförvärv. Vi håller nu på att jobba oss in i Astra-Zeneca ochsedan för vi en dialog med de andra stora ägarna.Finns det inte en risk att satsningarna på nya investeringargenom tre olika organisationer, Novare, EQT och erautlandskontor leder till ett splittrat fokus för företaget ochdess ledning? Vi har separata organisationer för att de som jobbar meddess investeringar ska kunna fokusera på sina områden och slippahålla på med andra frågor. Sedan är det vår ambition att byggakunskapsbroar mellan organisationerna för att kunna ta del avvårt stora gemensamma kontaktnät vår och kunskapsbas.Ericsson är nu det enda bolag som har kvar en rösträttsskillnadpå 1/1000. Är detta motiverat? Och är inte rösträttsskillnadernaett hinder om Ericsson skulle vilja finansiera sina förvärv medegna aktier?

Det har inte varit någon konkret diskussion om detta. De har jumöjligheter att emittera aktier till sina nuvarande aktieägareom de skulle behöva nytt kapital. Men det är naturligtvisföretagets utveckling och affärsmöjligheter som i slutändanstyr. Din företrädare Claes Dahlbäck har tidigare uttalat att återköpav egna aktier kan vara ett intressant sätt att minskainvestmentbolagsrabatten. Hur ser du på detta?Vi får se när, och om förslaget går igenom. Investors aktie ärnaturligtvis ett investeringsalternativ bland andra. Minföreställning om de som köper bolagets aktie är emellertid attde gör det för att vi ska hitta andra investeringar som kan geen högre avkastning.

INDUSTRIVÄRDEN: Modell utan finesser

Industrivärden verkar helt sakna strategi för hur det ska få uten meravkastning från sitt aktiva ägande.

Affärsvärlden benämnde Industrivärden i en analys i nr 21 /1997som ett naturreservat för indu-strialister. Bilden av att Industrivärden i första hand ser sigsjälvt som ett skydd för sina portföljbolag mot kortsiktigamarknadsaktörer har knappast ändrats sedan dess. Visserligen harIndustrivärden genomfört en hel del affärer under denna period,exempelvis blivit ny huvudägare i Sandvik, sedan Skanska sålt sittinnehav, och i höstas axlade Industrivärden Custos roll som huvudägare iSkanska. Innehavet i förpackningsföretaget PLM har avyttratsliksom de helägda dotterbolagen Thorsman och Fundament. Alla medgoda reavinster.Men försäljningarna stärker bilden av att vissa innehav, såsomde som Industrivärden har i sin medelfristiga portfölj och dehelägda rörelsedrivande dotterbolagen, i första hand utgör enfinansieringskälla för att bygga ut innehaven i kärnportföljen.

Tveksam Skanskaaffär

Det är också betecknande att Industrivärden var berett attbetala Custos en betydande premie för dess röststarka A-aktier iSkanska. Visserligen kan affären försvaras med att köpet ökadevärdet på Industrivärdens egna A-aktier i Skanska, eftersomIndustrivärden därmed blir den röstmässigt störste ägaren iSkanska. Samtidigt är det emellertid osannolikt omIndustrivärden skulle kunna få ut något mervärde för sinaröststarka aktier vid en eventuell försäljning av Skanska.Skanska är redan i dag en av världens största bygg- ochfastighetsutvecklare, varför det knappast finns någonindustriell köpare till bolaget. Ett tänkbart, om än intesärskilt sannolikt scenario är att Skanska skulle fusionera mednågot internationellt bolag. Vid en sådan affär skulle sannoliktde röststarka aktierna stämplas om och alla aktier skulle fåsamma röstvärde.Industrivärdens roll som ett mer förvaltande än ett aktivtägande investmentbolag förstärks också av bolagets mycket lågaförvaltningskostnader, vilka motsvarar endast 0,2 procent avportföljvärdet.

Ingen övertygande ägarstyrning

Det är också intressant att notera Industrivärdens egna exempelpå den ägarstyrning som bolaget bedriver i sinaportföljbolag. I årsredovisningen nämns exempelvis det minskadekorsägandet mellan SCA och Industrivärden, SSAB:s inlösen avaktier samt renodlingen av Agas och Skanskas verksamheter.Åtgärderna i SCA och SSAB har emellertid föregåtts av en kraftigextern kritik under en längre tid. Vad gäller renodlingen avSkanska och Aga har de andra storägarna, Custos och MartinEbners Gasvision, en stor del i de vidtagna åtgärderna.Minskningen av korsägandet med SCA måste också betraktas somhalvhjärtad. Skogsföretaget är fortfarande den röstmässigtstörste ägaren i Industrivärden. Även om SCA för halva dettainnehav har ställt ut ett konvertibelt skuldebrev. Konvertibelnkan bytas mot Industrivärden-aktier.Som aktieplaceare finns det emellertid på kort sikt ingenanledning att ha en alltför negativ inställning tillIndustrivärden. Innehaven i Skanska, Sandvik, SSAB, SCA ochSkandia har haft en mycket stark kursutveckling underinledningen av året. I nuvarande marknadsläge finns det knappastnågon anledning till att inte denna positiva utveckling skullekunna fortsätta. Utvecklingen i SCA kan förstås bli extraintressant eftersom den andre storägaren Custos kan förväntassätta in ett stort tryck för att driva på skogsföretagetsrenodling mot förpacknings- och hygienområdet.

Frågor till VD: Välkomnar återköp

Intervju med Clas Reuterskiöld.

Industrivärden talar tyst om att använda sig av återköp/inlösenav egna aktier. Med en substansrabatt runt 30 procent borde inteden egna aktien vara ett intressant placeringsalternativ?Kanske, men beror på återköpsreglernas utformning och dessa harvi ännu inte sett. Återköp av aktier är dock i princip en reformvi välkomnar som ytterligare ett verktyg för att förädla värdeni våra kärninnehav. Industrivärden har gjort en framgångsrik investeringi Skandia. Ett bolag som idag saknar huvudägare. Varför har ni inte ökatdenna investering? Har Industrivärdens övriga exponering motfinanssektorn, genom innehavet i Handelsbanken där ni är näststörste ägare, haft någon betydelse?

Vi har ökat vår exponering och äger idag 3,6 procent av Skandiasaktier. Med tanke på Skandiaaktiens utveckling borde vinaturligtvis köpt mer, men vi har på kort tid fått envärdestegring om 1,8 miljarder på en investering på 845 miljonerkronor. Skandia och Handelsbanken står för ca 20 procent avportföljvärdet, vilket är en medveten överviktning avfinanssektorn som en följd av vår analys av bolagen.Industrivärden lyfter i årsredovisningen fram det minskadekorsägandet med SCA som ett exempel på aktiv ägarstyrning. Ärinte det mer ett resultat av den massiva externa kritik somlänge har funnits mot korsägande, än Industrivärdens aktivaengagemang och varför har inte korsägandet mellan bolagenavskaffats helt?Frågorna bör ställas till SCA, men man har inom bolaget tagithänsyn till marknadens synpunkter när korsägandet minskat.Industrivärden har inte bromsat utvecklingen.

CUSTOS: Ny design på väg

För att Custos långsiktigt ska kunna motivera sin existens måstebolaget lyckas med nyinvesteringarna.

Under VD Christer Gardells treåriga ledning har det mestahandlat om att strukturera Custos gamla innehav. Liksom i Ratoshar företagsledningen varit duktig på att avveckla. Hittills haremellertid Custosledningen inte varit alltför framgångsrik närdet gäller nya innehav i portföljen. Det gäller såväl antaletnyinvesteringar som avkastningen på dessa. Att stuva om i denärvda portföljen med tunga innehav i Hufvudstaden, Skanska, SCAoch Perstorp har tagit mycket kraft från Christer Gardellsorganisation.

Lämnat bygg och fastigheter

Custos har nu helt avvecklat sina innehav i bygg- ochfastighetssektorn, vilka svarade för närmare 60 procent avportföljvärdet. Försäljningen av Skanskainnehavet, inklusive detav Skanska utdelade fastighetsbolaget Drott, gav entotalavkastning på 90 procent sett under en dryg tvåårsperiod(maj 1996 till september 1998). Det kan jämföras med att ettdirektinnehav i Skanska-aktier under samma period gav 74procent. Skillnaden förklaras av att Custos lyckades få ut enpremie för sina röststarka A-aktier i Skanska och Drott. På treår har Custos, via utdelningar, avknoppningar (HufvudstadenInternational) och olika inlösenprogram, skiftat ut sammanlagt4,5 miljarder kronor till sina aktieägare.Efter detta har dock portföljen fått en slagsida motskogssektorn, via det stora SCA-innehavet. Omkring halva Custostillgångsmassa utgörs av SCA.

Fokus på medelstora företag

Tanken är att Custos ska satsa slantarna i ett mindre antalmedelstora, i huvudsak börsnoterade företag, där man genom ettaktivt ägande kan frigöra och skapa mervärden. Custos har somambition att ta in medinvesterare i sina investeringar, vilkaskulle vara beredda att betala en premie för detta.Upplägget liknar Nordic Capitals och EQT:s sätt att arbeta.Custos tror sig därmed kunna få en meravkastning i förhållandetill en direktinvestering i portföljbolagen och samtidigt fåtillgång till en större kapitalbas.Svedala, ASG, Bilia och det finländska konglomeratet Aspo ärbolag som tillkommit under den nya ledningen. Än så länge hardock inte utvecklingen i dessa innehav genererat någonmeravkastning till Custos i förhållande till börsindex.Affärsvärlden tycker dock att Custos strategi, att gå in imedelstora bolag, är rätt. Därtill är bolag som SCA, Perstorp,ASG på väg upp efter några svåra år, vilket också talar för Custos.

Frågor till VD: Stor potential i SCA

Intervju med Christer Gardell.

Kan ett bolag som varje år riskerar att likvideras och somregelmässigt gör stora återköp/inlösen av egna aktier agera somen trovärdig långsiktig ägare?Vårt syfte är att vara trovärdiga och kompetenta ägare. Men hardu en hög rabatt så har du ett trovärdighetsproblem. Planerar viåterköp anpassar vi naturligtvis portföljen till detta.SCA svarar för halva Custos aktieportfölj, efter det senastebeslutade inlösenprogrammat är genomfört. Är inte det en orimligfördelning av en investmentbolagsportfölj?I ett normalläge är det naturligtvis en för stor del avportföljen. Idag ser vi det inte som ett problem eftersom vi seren stor potential i SCA. Stora indextunga bolag värderas idag klart högreän medelstora och mindre börsföretag. En del i er strategi med eraportföljbolag har ju varit att knoppa av verksamheter som intehar någon stark rörelsemässig koppling till det delägda bolagetsövriga verksamheter, för att bolagen därmed ska kunna få enbättre värdeutveckling. Har marknaden satt stopp för dennautvecklingslinje?

På sikt är det knappast hållbart att en krona värderas olika iolika bolag beroende på dess storlek. Syftet med friståendebolag är att ledningen liksom styrelsen kan koncentrera sig påett bolags utveckling. Vi ser också att värderingen av små ochmedelstora bolag är på väg att vända.Custos har tidigare talat om att ta in medinvesterare vidnyförvärv, vilka i likhet med investerare i investerarfonder somEQT och Nordic Capital skulle betala er för att ni sköterinvesteringen. På det sättet skulle ni få betalt för att ni taren aktiv ägarroll och få en mer flexibel kapitalbas. Iårsredovisningen lyser dessa resonemang med sin frånvaro. Finsdet i dag inga förutsättningar för sådana arrangemang?Vi är kvar i de tankarna, men har inte velat gå ut med detförrän vi har något på plats. Att skapa en flexibel kapitalbasär en mycket viktig fråga för ett investementbolag.

RATOS: Svårsåld modell

I motsats till börsen gillar Affärsvärlden Ratos strategibyte.Affärsvärlden anser att Ratos nye VD Arne Karlssons strategibyteär motiverat. Ratos har med sin tidigare inriktning motbörsnoterade aktier haft svårt att skapa en meravkastning föraktieägarna. Med den nya strategin, som innebär att bolaget skakanalisera investeringarna till onoterade företag, får Ratos bättremöjlighet att skapa en mera exklusiv position. Arne Karlsson harstor erfarenhet frånsin tid som ansvarig för Atles affärsområde Mergers &Acqusitions av att komma över köpvärda onoterade bolag och attutveckla dessa. När Ratos som ägare inte kan tillföra mer skainnehavet säljas. Den nya strategin innebär att Ratos skainvestera i företag som privatpersoner och mindre institutionernormalt aldrig har en chans att komma åt.

Egen profil

Målet är att i sinom tid skapa en portfölj av 10-20 onoteradebolag. Värdet på det genomsnittliga innehavet ska ligga på ca enhalv miljard kronor och ägarandelen normalt mellan 20 och 50procent.Genom att Ratos har en så egen profil som möjligt ska dessutomkonkurrensen om de potentiella förvärvsobjekten bli begränsad.Prisnivån på intressanta företag kan därmed hållas lägre. Densämre likviditeten i ett onoterat innehav medför också ett lågtpris jämfört med ett marknadsnoterat.

Stor portfölj att fylla

För att Ratos kunna hävda sig i konkurrensen om företagen krävsemellertid en viss storlek på kapitalet, vilket är den främstaanledningen till att inlösenprogrammet avvecklades. Frågan ärdock ifall det finns tillräckligt många intressanta objekt somkommer att passa in i Ratos profil för att fylla upp en portföljpå ca 7 miljarder kronor. Konkurrenter om investeringsobjektenkan dock, enligt Ratos, bli medinvesterare i projekten istället. Till exempel gjorde Ratos gemensam sak medriskkapitalbolaget EQT nyligen när bolagen köpte utVVS-grossisten Dahl från börsen.

Dahl skyddat från marknaden

Ratos ser köpet av Dahl på två till fyra års sikt och som ettsteg på vägen för att slutligen komma ur investeringen. Ratosägde redan före utköpet 28 procent. Dahl tvingades av börsen attfokusera på kortsiktiga åtgärder för att höja resultatet. EnligtRatos blev de långsiktiga åtgärderna, som en omstrukturering avlogistiken och lagerhållningen, därmed lidande. Dahl kan nu utanmarknadens krav på snabba resultat arbeta mer ostört med delångsiktiga värdeskapande förändringarna.För närvarande har Ratos nio aktiva innehav i portföljen somalla befinner sig i olika faser. Prifast på väg ut ur portföljenefter Balders kontantbud nyligen. Hotellfastighetsbolagen Caponaoch Pandox bör också vara på väg ut. Till och från har detspekulerats om huruvida det inte är dags för Ratos att äntligensälja Esselteaktierna. Esselte är i dag ett världsledanderenodlat kontorsvaruföretag.Ratos strategi påminner i hög grad om Atles. Atle har under långtid värderats med en premie i förhållande till sin substans. OmRatos nya strategi gynnar aktiekursen återstår att se. Man skakomma ihåg att Atle kom in på marknaden vid en tidpunkt då detvar betydligt lättare att hitta intressanta förvärvskandidatertill rimliga eller rent av rabatterade priser .

Frågor till Vd: Strategibyte tar två till fyra år

Intervju med Arne Karlsson.

Sustansrabatten i Ratos är nu uppe i 36 procent, vilket innebäratt investering i den egna aktien genom inlösen/återköpomedelbart ger en avkastning på 50 procent. Är det inte svårtatt matcha en sådan investering?Visst, kortsiktigt blir det så. Vi har ställt oss frågan vilkenavkastning Ratos skulle behöva ge på fyra år för att klaradetta. Det tror jag att vi kan. Vi gjorde samma kalkyl på Atle,där rabatten var närmare 50 procent. Atle har visat att det går.Vilken tidshorisont har Ratos för att genomföra den nyastrategin?Två till fyra år för att helt växla över till den nyainriktningen. Men vi hoppas att börsen ska ha diskonteratutvecklingen innan dess.Varför är det så viktigt att att ha en uttalad exitstrategi? Brainvesteringar ska man väl försöka behålla och inte sälja?Det finns två huvudskäl. För det första måste vi ha ett egetförädlingsvärde. Ratos har normalt en roll att spela i fyra tillåtta år. Därefter kan vi avyttra eller skifta ut aktierna tillvåra ägare. Det andra skälet är att om man vill få ut maxvärdenmåste man realisera innehaven, exempelvis genom att hitta enindustriell köpare som kan får ut ett högre resultat.Ratos har inte lyckats genomföra några större nyinvesteringarunder de senaste åren. Är det särskilt troligt att bolaget meden ny VD, men i övrigt i stort sett samma organisation skalyckas särskilt mycket bättre nu?Vi har en annan strategi, och jag bedömer att vi har rättorganisation för att genomföra den. Vi har redan många processeri gång.