ANALYS: TOTAL/ELF Högoktanig blandning

Klichébilden av en fransk företagsledare är lätt att skissa: enytterligt välklädd, verserad man i 55-årsåldern, som är bådeordförande och koncernchef, har perfekta kontakter i regeringoch förvaltning och som rynkar på näsan åt utländska aktieägare.Den beskrivningen passar ytligt sett väl in på de bådaallvarliga herrar som framträdde vid en presentation i PavillonGabriel i Paris den 13 september. Thierry Desmarest, chef föroljejätten Total Fina, talade om att en ny fransk världskoncernnu tog form. Även Philippe Jaffré, chef för fusionspartnern ElfAquitaine, hyllade affären, som innebär att Europas sjättestörsta börsbolag bildas.

Men under ytan sker det stora förändringar inom fransktnäringsliv. Total/Elf, till exempel, blir en högeffektiv ochsnabbväxande spelare på internationella oljemarknaden. OchDesmarest och Jaffré är inte ensamma inom den franskadirektörskåren om att vara effektiva och tillväxtinriktade.Snabbare än många av sina tyska kolleger har franskaföretagsledare insett att konkurrensklimatet numera är globaltoch att det inte duger att hålla på som förr.I stället arbetar hundratals monsieur président directeurgénérale (titlarna är fortfarande grandiosa) hårt på att görasina bolag konkurrensfähiga. Det innebär inte bara att låtatrycka ordet aktieägarvärde i årsredovisningen utan också attgöra saker som förr var otänkbara. Det är till exempel intelängre ovanligt med budstrider mellan direktörer som är du ochbror med varandra.Moderniseringen av det franska näringslivet har inte skett överen natt; trenden är några år gammal. Sedan 1990 hararbetsstyrkan i tillverkningsindustrin minskats med 15 procent.Men takten i utvecklingen har accelererat under de senastemånaderna. Däcktillverkaren Michelin beslöt förra veckan attsäga upp 7.500 man, trots att bolagets vinst ökade 20 procentförsta halvåret. Och i finanskvarteren intill Parisoperan ärfusionsfebern det allmänna samtalsämnet. Affärerna har kommit en efteren. Den största uppmärksamheten har riktats mot bankstriden mellanBanque Nationale de Paris (BNP) och Société Générale/Paribas.Resultatet blev seger för BNP. Andra samgåenden har varitvänliga till formen, som den mellan stormarknadsjättarnaCarrefour och Promodäs. Ytterligare ett exempel på fusionsyranär att aluminiumkoncernen Pechiney slår sig ihop medkonkurrenterna Alcan i Kanada och Alusuisse i Schweiz, vilket irealiteten innebär att utlandet tar kontrollen över det franskaföretaget.

Franska storföretag när de är som bäst

Totals köp av Elf är däremot en helfransk och från börjanfientlig affär, där Total och Elf lade bud och motbud påvarandra. Kombinationen visar vad franska storföretag, när de ärsom mest välskötta, kan erbjuda världen. Om man ser tillverksamhet utanför Nordamerika är den nya franska oljejättenbara något mindre än de tre megabolagen Exxon/Mobil,BP/Amoco/Arco och Shell. Företaget blir Europas sjätte störstanoterade bolag med ett börsvärde på över 800 miljarder kronor.Aktien kommer sannolikt att hamna i flera svenskafondförvaltares portföljer.Det nya företaget blir alltså ett ansenligt tillskott till deneuropeiska börslistan. Och ett kryddstarkt sådant. Total/ Elfhar åtskilliga särdrag som kan sägas vara typiskt franska – ipositiv bemärkelse. Koncernen förenar politisk djärvhet medhögteknologisk briljans. Företagskulturen skiljer sig rättmycket från det stabila och försiktiga Shell och detmaskinmässigt effektiva BP.

Total bildades 1924 och gjorde sitt första fynd i Irak, bara treår senare. Nästa större utvinningsprojekt blev de stora fälten iAlgeriet i mitten av 1950-talet. Därefter följde tidigaengagemang i Nordsjön, i Indonesien och – framför allt – iAfrika (Kamerun, Algeriet, Angola, Nigeria, med flera).Företaget finns dessutom i Sydostasien, Sydamerika ochMellanöstern. Det är inte missvisande att säga att Total gjortdet till sin affärsidé att leta efter och producera olja iländer som andra bolag håller sig borta från.Afrika är en besvärlig plats att driva affärsverksamhet i. MenTotal har haft utmärkt lönsamhet på sitt engagemang, trotskaoset i länder som Angola och Nigeria. Bolagets fördomsfrihetnär det gäller att välja samarbetspartners har också gjort attTotal kunnat gå in i Iran, trots att detta land anses stödjaterrorism, och i Burma. Thierry Desmarest har tecknatpreliminära avtal med Irak, som kan förverkligas så snartFN-sanktionerna mot landet upphävs. Kontrakten har retat uppUSA:s oljebolag, som är förhindrade att gå in i Iran och Irak.Total har ryckt på axlarna på vanligt galliskt manér.Elf grundades också före andra världskriget och är verksamt iNordsjön och Afrika. Men företaget har inte samma geografiskabredd som Total. Däremot är Elf världsledande inom utvinning pådjupt vatten. Två tredjedelar av världens återstående olje- ochgasfyndigheter finns på sådana djup att de fram till nu ansettsomöjliga att bearbeta till rimliga kostnader.

Favoriter på aktiemarknaden

Elf har varit pionjär när det gäller att hitta på och användakostnadseffektiva metoder för att borra och producera. En sådanmetod är att placera borr- och produktionsplattformen påhavsbotten. En annan är så kallad horisontell borrning frånbefintliga plattformar. Lönsamheten i en sådan teknik framgår avdet nya Elgin-Franklinfältet i Nordsjön, därutvecklingskostnaderna var under tre dollar per fat. Detta skajämföras med ett marknadspris i dag på 22-23 dollar.Aktiemarknaden har under flera år varit välvillig till de bådabolagen. Franska staten har successivt dragit ner sin andel. Istället har utländska investerare köpt in sig, så att de i dagkontrollerar 50 procent av aktiestocken i Elf och inte så mycketmindre i Total.Reaktionen på samgåendet har varit positiv. Det är flera sakersom lockar. En är förstås det just nu höga oljepriset. Sedanjanuari har priset på ett fat råolja mer än fördubblats. Enannan är Totals ambitioner att etablera företaget som en tungspelare i branschen. Koncernchefen Thierry Desmarest gör medElf-transaktionen sin andra storaffär på ett par månader. Ivåras köpte han belgiska Petrofina. Desmarest har dessutom gjortsonderingar med ENI, den italienska oljebjässen, och med Cepsa,en spansk oljedistributör. En eventuell affär med en annanspanjor, Repsol som nyligen tagit över argentinska YPF, voreinte heller ologisk.

Alla planerade strukturaffärer i oljebranschen blir förvissointe verklighet. Chevron och Texaco försökte, men fick inte tilldet. Och Elfs bud på Saga Petroleum i Norge fick nobben avregeringen i Oslo, som i stället lät det sömnigare men norskaNorsk Hydro ta över företaget.Därför fäster aktiemarknaden också vikt vid möjligheterna tillorganisk tillväxt. Här har Total/Elf en förmånlig sits.Produktionen beräknas öka med hela 40 procent fram till år 2005,vilket är i särklass i branschen. Fransmännen har så storareserver, och arbetar på så många olika projekt samtidigt ilovande delar av världen, att produktionsprognoserna blir starktpositiva nästan av bara farten.

Billig väg till fler mackar

Det finns även en annan förklaring till det ljusatillväxtscenariot. Strukturförändringar på bränslemarknaden görnämligen att bolaget kan räkna med ökade intäkter även idetaljistledet, vilket hittills varit den svaga punkten hosTotal/Elf. Varumärkena Total och Elf är starka i kärnmarknadernaFrankrike, Belgien och Spanien. De har fått ett visst genomslag iStorbritannien och Tyskland, men är obetydliga i övriga Europa.Petrofina, Totals dotterbolag sedan i våras, har haft vissverksamhet i Sverige. Men fotavtrycket utanför kärnområdet ärmycket svagt. Den nya koncernen har alltså en tuff uppgift närden ska försöka bygga en detaljiströrelse som matchar den starkaställningen inom utvinning.Skulle Total/Elf försöka skapa varumärken med en styrka somligger i närheten med den hos Exxon, BP eller Shell, så skulledet kosta många miljarder. Men som tur är kan bolaget kanskekomma billigare undan och sannolikt öka sin tolvprocentigamarknadsandel i Europa en hel del framöver.

Det beror på följande: I Europas stora folkrika länder – där detär ont om plats och dyrt att bygga nya, storabilserviceanläggningar – blir det allt vanligare attstormarknaderna säljer bensin som ett komplement till sin övrigaverksamhet. Stormarknadsdistributionen kommer sannolikt att ökai betydelse när internationella detaljhandelskoncerner stärkersitt grepp om Europamarknaden (se specialen i nr 37). Samtidigtmärks en internationell trend, som även är tydlig i Sverige, motfärre och större bensinstationer. Effekten av det här blir attde lojalitetsprogram med kundkort och bonus som bensinbolagensatsat hårt på under 1990-talet tappar en del i styrka (vem villtanka ett visst märke när det är glest mellan mackarna?).Däremot är stormarknaderna väl positionerade (dit åker folk ivilket fall som helst så varför inte passa på att tanka därockså?).

Stormarknaderna, som ägs av exempelvis amerikanska Wal-Mart,franska Carrefour eller brittiska Tesco, har förstås inga egnaoljekällor eller tankerflottor. Istället köper de bensin ochdiesel från de stora oljebolagen. Här kan Total/Elf alltså räknamed avsättning för en ökad produktion.Det som till slut avgör om Total/Elf når framgångar är dock ombolaget kan hålla aktieägarna på gott humör. Det har börjatrelativt bra. Franska staten äger inte längre några aktier ibolaget. Elf har skiftat ut överskottskapital till ägarna viaaktieåterköp, något som även den nya koncernen kommer attfortsätta med.

Besparingar är inte allt

Visserligen är de besparingar som ställs i utsikt blygsamma 1,5procent av de totala kostnaderna. BP:s köp av amerikanska Amocogav besparingar på fyra till fem procent. Men det är inte mycketatt bråka om. Drakoniska sparprogram är svåra att genomföra iKontinentaleuropa. Det som är positivt – och nytt – är att detöver huvud taget går att rationalisera även lönsamma företag.Sänkta kostnader är heller inte allt. Total/Elf har redan i daglåga driftskostnader och ska de närmaste åren säljakringverksamheter för 50 miljarder kronor (bland annat en storaktiepost i läkemedelsbolaget Sanofi). Under 1990-talet harTotal bland annat sålt sin detaljiströrelse i USA, eftersomverksamheten där varit för liten för att kunna göra siggällande.Dessutom växer, som sagt, Total/Elf snabbare än konkurrenterna.Målet på 20 procents vinsttillväxt per år över enkonjunkturcykel är inte orealistiskt.

Total/Elf

Verksamhet: Total/Elf blir världens femte största oljebolag.

Koncernchef Thierry DesmarestKoncernchef Thierry DesmarestBörsvärde cirka 817 miljarder kronorMiljarder kronor proforma 1997 1998 1999#Omsättning 563 465 283Nettovinst 18 13 12# 6 månader

Ännu en jätte

RaffineradeMiljoner fat oljeekviva- produkterlenter per dag 1998 Utvinning försäljningExxon/Mobil 43 8,9Shell 3,7 5,7BP/Amoco/Arco 4,1 5,4Total/Elf 2,1 3,2Chevron 1,5 2Texaco 1,3 2,9Källa: Total/Elf

Attraktiv värdering: Köp

Total/Elf är ingen dyr aktie. Konsensusprognoserna ger ettp/e-tal på 19 för år 2000 och 15 för år 2001. Det ska jämförasmed ett genomsnitt på 22, respektive 19 för konkurrenterna BPAmoco och Shell. Detta ger en rabatt på 20 procent för år 2001.Tittar man på kassaflödesvärderingen, justerat förskuldsättningsgrad, blir skillnaden än större, cirka 27 procent.Mot den här bakgrunden – och med tanke på att Total/Elf är entillväxtaktie i en mogen och stabil bransch – betecknas aktiensom klart köpvärd av flertalet internationella mäklarfirmor. Detär bara att instämma.

Vågade – och vann

Total/Elf visar att det kan löna sig att göra tvärtemot vadkonsulterna och kapitalmarknaden säger.

Den nya koncernens största tillgång är utsikten till snabborganisk tillväxt till låga kostnader. Men Total/Elf hadeknappast varit i den behagliga situationen om ledningen följt debudskap som förståsigpåarna trumpetat ut under 1990-talet.Många bolag mår bra av att följa råd om att hållateknikkostnader i schack, att strunta i perifera marknader ochatt enbart verka i länder där lagstiftning och infrastrukturfungerar. Men Total och Elf har agerat annorlunda och skördar nufrukterna av det. Bolagen har tagit stora politiska risker genomatt verka i skakiga länder, som Algeriet, Angola, Burma, Iran,Irak och Nigeria. Fransmännen har resonerat som så, att även demest instabila regimer alltid behöver oljeintäkter och att dedärför kommer att måna om produktionen. Så har det också blivit.Agerandet har väckt irritation bland de amerikanskakonkurrenterna. Washington hotade med sanktioner mot Total 1997sedan bolaget tagit över en amerikansk koncession i Iran.Tvisten bilades först efter medling av EU. Nu har Total/Elf ettutmärkt utgångsläge när allt fler länder i Mellanöstern öppnarsina oljeindustrier för utländska intressenter.Elf har också tagit risker, men av ett annat slag. Bolagetssatsning på djuphavsborrning kostade initialt stora pengar, menbetalar sig nu när det visar sig att sådan utvinning kan blikommersiellt gångbar i oväntat hög grad.