Åtta goda år – men nu stiger arbetslösheten

Kanske borde statsminister Göran Persson skicka en tacksamhetens tanke till arbetsmarknadsstyrelsen (Ams) för att arbetslösheten inte blev en speciellt het potatis under valrörelsen. Det är nämligen Ams som under sensommaren har hållit den öppna arbetslösheten nere genom att placera arbetslösa i allehanda arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Att personerna placerats i åtgärder i väntan på en ökad arbetskraftsefterfrågan är förvisso lovvärt. Men om konjunkturuppgången dröjer så kommer det med tiden att lukta valfläsk om hela upplägget.

Det kanske förvånar många att det faktiskt är först nu som den svenska arbetslösheten visar tecken på att stiga – för första gången på närmare tio år. Den som har följt den vanliga mediala dramaturgin skulle väl snarare tro att vi just har genomlidit en djup lågkonjunktur och nu för första gången på några år kan skönja ljuset i konjunkturtunneln.

Men faktum är att den internationella konjunkturnedgången som inleddes år 2000 egentligen inte haft något som helst effekt på arbetsmarknaden i Sverige. Antalet arbetslösa har ända sedan 1994 visat en fallande trend. En välkänd delförklaring är att antalet sjukskrivningar ökar men huvudförklaringen är trots allt att svensk ekonomi, med vissa väl kända undantag, klarat sig oerhört bra genom det här internationella stålbadet.

Den svenska kronan har direkt och indirekt varit orsaken till detta. Därmed är det på sin plats för Göran Persson att skicka ett tack också till den internationella finansmarknaden som på ett drygt år inte lyckats skilja på svaga statsfinanser och skenande underskott i utrikeshandeln (USA), och starka statsfinanser och betryggande överskott i utrikeshandeln (Sverige).

I stället har dollarkursen rusat medan kronan har sjunkit som en sten. Sent omsider har finansmarknaderna vaknat upp. Under de senaste veckorna har de förstått skillnaden och har handlat upp kronan.

Ett trendbrott

Enligt de ekonomiska prognoserna ska samtidigt den svenska konjunkturen ta fart under de kommande åren, stöttad av en internationell konjunkturuppgång.

Men precis då vänder den svenska arbetsmarknaden neråt. Antalet sysselsatta sjunker och det enda skälet till att arbetslösheten inte visar tecken på att stiga är att Ams numera öser på med åtgärder.

Frågan är om det vi nu ser är ett trendbrott på den svenska arbetsmarknaden. För det talar att den internationella konjunkturuppgången dröjer och att den inhemska efterfrågan väntas sjunka i spåren på nästa års skattehöjningar (fastighetsskatt, kommunalskatt och landstingsskatt).

Det faktum att sjunkande arbetslöshetskostnader under de senaste åren varit den huvudsakliga finansieringskällan för regeringen, härifrån har pengarna till i stort sett alla politiska reformer hämtats, bidrar också till oro kring skicket i statens finanser.Av Pekka Kääntä