Bankhånarna

De svenska hushållens skulder har fördubblats de senaste tio åren och över 80 procent av skulderna utgörs av bolån, enligt SCB. Totalt uppgår de nu till 3 117 miljarder kronor. Det är inte bara mängden utlånat kapital som ökat, även bankernas marginaler på bolån har varit stigande, visar siffror från Finansinspektionen. Snittmarginalen på nya lån ligger på 1,64 procent.

Den enes skuld är den andres fordran och de svenska storbankerna har uppvisat rekordresultat i flera år. Det är inte konstigt att nya aktörer vill sno åt sig en del av den kakan.

Under en föreläsning anordnad av föreningen SNS i slutet av april i år redogjorde Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen för sin syn på bolånemarknadens uppstickare. Han inledde föreläsningen med att referera till Bob Dylans klassiska låt The Times They Are a Changing.

Bakgrunden är att företag som Hypoteket, Stabelo och nu senast Enkla utmanar de traditionella storbankerna. Det har rapporterats att fler är på väg. I flera år har även aktörer som Länsförsäkringar och Avanza knapprat åt sig marknadsandelar. Mellan 2013 och 2017 ökade utlåningen från ”övriga” med över 60 procent till 489 miljarder kronor. Det är summor som bankerna måste börja ta på allvar.

Uppstickarnas pitch till kunderna är enkel: låna billigare till ditt bostadsköp. I nykomlingen Enklas fall talar man om bolåneräntor på under 1 procent.

Med tanke på att svenska hushåll tillhör de mest skuldsatta i världen kan man fråga sig om det är billigare bolån vi behöver. Men enligt Erik Thedéen kan uppstickarna faktiskt bidra till att avlasta systemet. Och det har med finansieringsformen att göra.

För storbankerna Nordea, SEB, Handelsbanken och Swedbank, som fortfarande står för den absoluta majoriteten av de svenska bolånen, är den vanligaste formen av finansiering så kallade säkerställda obligationer. De är knutna till en särskild säkerhetsmassa. Om utgivaren drabbas av likviditetsproblem har obligationens ägare rätt till den underliggande tillgången, vilket utgör ett skydd.

De började ges ut av svenska kreditinstitut genom en lagändring 2004 och har sedan dess kommit att ersätta de gamla bo­låneobligationerna. Lagstiftningen ställer krav på hur kvaliteten på säkerhetsmassan kontrolleras och de har sedan de började ges ut haft ett högt förtroende bland investerare både i Sverige och utomlands.

De nya bolåneaktörerna finansierar sin utlåning på annat sätt. Stabelo och Hypoteket tar in kapital i en bolånefond. Enkla planerar att skapa en bolåneobligation, vilket innebär att bolånen genomgår en värdepapperisering. Gemensamt är att det handlar om att inte behålla lånen på den egna balansräkningen. De ska ligga i någon form av finansiellt instrument.

För Erik Thedéen och Finansinspektionen har dessa alternativa finansieringsformer potentiellt positiva konsekvenser. I dag matchar inte de säkerställda obligationernas löptid den kontraktstid som ett bolån traditionellt har. De flesta säkerställda obligationer har en löptid på runt fem år, medan de flesta bolån läggs upp på långt längre perioder.

– Bankernas stora uppgift här i världen är att göra en löptidstransformation. Ta in korta pengar och skicka ut långa pengar, sa Erik Thedéen till åhörarna.

Löptidsobalansen skapar en sårbarhet för systemet, eftersom en ändring i marknadsförutsättningarna kan göra det svårt för bankerna att låna upp nya pengar. Där tror Erik Thedéen att de nya aktörernas finansieringslösningar kan fylla en funktion. Institutionella investerare, som försäkringsbolag och pensionsbolag, skulle sannolikt ha intresse av att hitta obligationer med längre löptider, som bättre matchar deras långfristiga skulder. Enligt Finansinspektionen är det också välkommet med en riskspridning som gör att bolånen inte är så koncentrerade till de systemviktiga storbankerna. De nya aktörernas finansieringslösningar innebär ju att risken till en högre grad bärs av investerarna som köper fondandelar eller bolåneobligationer. Vid en eventuell kris blir därför inte betalväsendet lika hotat.

Men om risken är större för investerarna kan man självklart förvänta sig att de också vill ha bättre avkastning på sin investering. Således borde bolånen vara dyrare att finansiera för de nya aktörerna. Så är det. Men de kan hålla nere kostnaderna genom att spara in på annat håll.

Johan Hansing, chefsekonomon på Bankföreningen, menar att en av anledningarna till det är att de inte berörs av de kapitalkrav som bankerna har. För ett bolån med en ränta på 1,5 till 2 procent, kan ungefär 0,5 procent härledas till kapitalkraven.

– Det är en ganska stor del av kostnaden för en bank. Kapitalkraven är försumbara eller finns inte alls för de här nya aktörerna.

Uppstickarna lägger nämligen inte lånen i egen balansräkning.

Uppstickarnas fokus på digitala lösningar gör att de möter kunden online. De behöver därför inte bekosta kontorslokaler och personal som då tillkommer.

– För enklare bolåneaffärer behöver man inte ha kontor och man behöver inte ha en personlig kontakt med en kund, säger Johan Hansing.

Alexander Widegren, Enklas vd och grundare, betonar just fördelarna med de digitala verktygen. I kreditprövningen förlitar man sig på algoritmer och databaser, vilket enligt Alexander Widegren innebär att man inte bara behöver mindre personal, det gör också kreditprövningen säkrare. Bankerna använder exempelvis en värdering som underlag, medan Enkla använder tre. Dessutom synar man låntagarens ekonomi i sömmarna.

– Vi har 300 parametrar som vi tittar på innan vi ger dig ett kreditbeslut, säger Alexander Widegren.

Att Enkla genom sin digitala struktur får en annan relation till kunden är också något som Alexander Widegren räknar som en fördel. Numera är ett möte med en rådgivare inte nödvändigtvis en konkurrensfördel.

– Vi har en Ikea-strategi. Vi bygger en portal till dig så att du kan göra arbetet själv.

Än så länge har Enkla inte gett ut några obligationer, men tanken är att de ska konstrueras så att de har en löptid på 40 år och att räntan låses de första tre åren. Efter det tänker sig Alexander Widegren att den kan utformas så den följer exempelvis Stibor.

Men obligationen lämnar som sagt Enklas balansräkning och blir egentligen ett avtal mellan obligationsägarna och låntagarna. Därför blir låntagarens ränta närmare själva finansieringskostnaden. Enkla blir bara en mellanhand och tar betalt därefter.

– Man ska komma ihåg att vi lånar pengar på väsentligt dyrare villkor än vad bankerna gör och ändå kan vi ge ett billigare erbjudande. Det är för att kunden gör det mesta av jobbet, säger Alexander Widegren.

Enligt Johan Hansing finns det dock en potentiell konsumentskyddsproblematik med de nya aktörernas finansieringssätt. Han menar att det inte är uppenbart att en kund som flyttar sitt bolån förstår skillnaden.

– En del av de nya affärsmodellerna är komplexa och svåra för kunden att förstå. Här har Finansinspektionen ett ansvar, säger han.

Oavsett om konsumenterna till fullo förstår vad de ger sig in på, kan förstås rätt prislapp locka, och enligt Enkla hade man redan två dygn efter lanseringen fått in 10 000 ansökningar om att flytta sitt bolån. Det är siffror som sannolikt får storbankerna att dra öronen åt sig. Enligt en aktieanalys gjord av Nordea, som Di Digital rapporterat om, bedömer Nordea att det inte är omöljigt för Enkla att nå målet om 100 miljarder kronor under 2019.

Pehr Wissén jobbar på Swedish House of Finance, ett nationellt centrum för finansforskning vid Handelshögskolan. Han var under 15 år finanschef på Handelsbanken. Han berättar för Affärsvärlden att man sett utmanare på bolånemarknaden förut. De har inte tagit särskilt mycket mark. Men han tror att den nya vågen av aktörer har en del egenskaper som gör att bankerna har anledning att vara oroliga.

De alternativa finansieringsformerna tror han är av mindre vikt. Varken värdepapperisering eller bolånefonder är något nytt. Det finns inget som hindrar bankerna från att själva använda sig av de finansieringsformerna.

Under hans tid på Handelsbanken tittade man kontinuerligt på värdepapperisering av bolån, men det bedömdes aldrig vara konkurrenskraftigt. Pehr Wissén tror inte att den delen av ekvationen har ändrats i dag.

– Jag kan inte föreställa mig att någon av de nya aktörerna lånar billigare i marknaden än vad de stora bankerna gör med sina säkerställda obligationer, säger Wissén.

Han tror i stället att den riktiga kampen kommer att handla om huruvida bankerna kan få ner sina kostnadsmassor. Om de inte lyckas ta till sig av nya teknologier som algoritmer och big data kommer de att få problem. Han tillägger att de flesta banker ställer om mot det digitala och att det kan innebära ganska radikala förändringar för bankerna, framför allt på personalsidan.

– Det blir en existentiell fråga. Gör de inte det förlorar de.

Enligt Wissén utmanar de nya aktörerna banksystemet på flera sätt. De är alla starkt nischade till sin natur, och sysslar enkom med en bankaffär, i detta fall med bolån. De svenska storbankerna är universalbanker där kunden använder samma bank för alla sina ekonomiska behov. Det är ett system som länge varit starkt i Sverige och Europa. Om konsumenterna är villiga att flytta en del av sin ekonomi, alltså bolånen, till en annan aktör, är man sannolikt också beredd att flytta andra delar. I förlängningen kan det leda till att man i framtiden har mer av vad Pehr Wissén kallar en ”boutique-marknad”, där man går till ett företag för sitt bolån, ett annat för sitt sparande och ett tredje för sina placeringar.

– Det har diskuterats väldigt länge, hur starkt det här universalbanksystemet är. Det kommer att testas de kommande åren.