Bara för de rika

Drömmen om att själv hitta ett nytt Microsoft eller Intel utanför Sveriges gränser lär förbli en dröm för de allra flesta. Det är för dyrt och krångligt att köpa utländska aktier som privatperson visar Affärsvärldens kartläggning av handel med utländska aktier.

För att kartlägga hur mycket det kostar en privatperson att handla utländska aktier hos de olika mäklarfirmorna har Affärsvärlden gjort en tabell (se den tryckta tidningen, nummer 16/1997) över alla avgifter. Vi har räknat ut vad det kostar för tre olika kundprofiler.

Den första personen handlar sällan och lite varje gång, den andra har mer på depåkontot och handlar för större belopp. Den tredje har mycket pengar på kontot och handlar för stora belopp.

För den kund som handlar minst är Nordbanken och Sparbanken dyrast på grund av höga depåavgifter. Aktieinvest och Nettrade är billigast. Låg årsavgift och inget minimicourtage är nyckeln till Aktieinvests låga kostnad. Det blir allra billigast om man sparar minst 100 kronor per månad vilket ger 30 procent rabatt på courtaget. Bilden ser annorlunda ut för den kund som handlar mycket. Då är Aktieinvest, Nordbanken, S-E-Banken och Östgöta Enskilda Bank dyrast.

Det är svårt att få fram den exakta kostnaden för att handla utländska aktier på egen hand. Anledningen är att förutom de avgifter som den svenska mäklarfirman tar ut, tillkommer den utländska mäklarens avgifter för att utföra affären. En avgift som givetvis läggs på slutkunden.

Utlandskostnaden varierar kraftigt mellan olika marknader. Den genomsnittliga kostnaden är cirka 0,3 procent av köpeskillingen. Vi har lagt in detta snitt i tabellen för att få med utlandskostnaden, som dock kan variera mycket, alltifrån 0,1 procent hos någon billig amerikansk lågprismäklare till 2,5 procent i Ryssland.

Endast Aktieinvest kan specificera utlandskostnaden, 1,3 procent utöver det vanliga courtaget.

Dyrast är det att handla på tillväxtmarknader, så kallade emerging markets (Asien, Ryssland, Östeuropa och Latinamerika). Billigast är det generellt i USA och Kanada. De övriga nordiska länderna ligger ganska nära de svenska mäklarnas avgifter, och övriga Europa är generellt något dyrare. På tillväxtmarknaderna finns det ibland ingen motsvarighet till VPC, Värdepapperscentralen, vilket gör att en så kallad omregistreringsavgift tillkommer utöver courtage.

Den viktigaste förklaringen till de höga kostnaderna är de höga minimiavgifterna. En kund måste komma upp i nivåer på 200.000 kronor per köp för att komma över mäklarfirmornas höga minimicourtaget vid handel med utländska aktier.

Att månadsspara i utländska aktier med Aktiespararnas Aktieinvest är ett intressant alternativ för den som vill bygga ihop sin egen utlandsportfölj men inte kan satsa så stora summor. Begränsningen är att det bara finns ett hundratal aktier att välja på. Men för den som handlar mer är systerorganisationen Aktiespar Fondkommission billigare.

För den som kan nöja sig med att bara köpa norska aktier, är Sparbankens internettjänst Nettrade allra billigast.

Slutsatsen är att det idag är bäst att köpa utlandsfonder trots att avgifterna och förvaltningsresultaten kunde vara bättre. De flesta utlandsfonder klarar inte index men så länge inte utländska indexfonder finns i Sverige finns inga alternativ.