Basel II: Så funkar de nya reglerna

För EU-länderna har Basel II-reglerna omstöpts i ett direktiv, Capital Requirements Directive. Reglerna måste följas av alla banker och vissa värdepappersföretag, men i vissa fall har länderna tillåtits göra så kallade nationella undantag för någon specifik regel.

Förutom EU-länderna arbetar de flesta länder, och särskilt stora banker, efter regelverket som fått sitt namn efter schweiziska Basel, där den första globala överenskommelsen om kapitalkrav för banker träffades 1988. Där bestämdes alltså hur mycket kapital bankerna ska ha i förhållande till lån och andra riskåtaganden. I Basel sitter Baselkommittén för banktillsyn där 13 länders centralbanker och finansinspektioner är medlemmar. Det är dessa som arbetat fram kapitaltäckningsreglerna och en mängd andra förslag om hur banker bör skötas och övervakas.

I reglerna från 1988 gällde att bankerna måste uppfylla en riskbaserad kapitaltäckningsgrad på minst 8 procent. Det innebär att för varje 1 000-lapp banken lånade ut utan säkerhet måste den ha 80 kronor i tillgångar. För bolån där hus eller lägenhet lämnats i pant var kravet lägre.

Sedan dess har mycket hänt i den finansiella sektorn. Metoderna för att mäta och hantera risker har utvecklats. Nya komplexa finansiella instrument ställer högre krav på riskhantering. Samtidigt har globala jättebanker som amerikanska Citigroup bildats och skillnaderna mellan stora fullsortimentsbanker och små lokala spelare har blivit allt större. Det behövdes nya regler – och efter sju års arbete presenterades Basel II.

De nya reglerna ska uppfylla kraven på en nära koppling mellan kapitalkrav och faktisk risk, omfatta alla väsentliga risker för banker och spegla bankernas sinsemellan olika verksamheter och organisationer. Dessutom ska reglerna driva på en utveckling som minskar risken för framtida bankkollapser.

Basel II är uppbyggt kring tre pelare:

Första pelaren anger vad som måste ingå i de modeller som bankerna får använda för att räkna ut kreditrisken. Nu kommer det inte att bli några större omedelbara effekter då övergångsreglerna, som gäller fram till år 2010, säger att kapitalkravet inte får minskas med mer än 10 procent 2008 och 20 procent 2009 jämfört med tidigare kapitalkrav.

Andra pelaren handlar om hur tillsynsmyndigheterna och bankerna, tillsammans och var för sig, ska arbeta för att uppnå en allsidig och flexibel värdering av risker, riskhantering och kapitalbehov. En bank med många kunder inom samma bransch som inte kan betala sina lån när det blir sämre tider kan lätt få dåligt rykte. För att i förväg kunna bedöma vad som händer ska bankerna regelbundet utföra så kallade stresstester för att se vad som händer med intjäningen och kapitalbehovet i olika scenarier.

Tredje pelaren handlar om vilken information bankerna ska ge. Tanken är att ge marknaden en bättre bild av bankens totala risker och därmed kunna bedöma motpartsrisken och lämpligheten som framtida affärskontakt. Marknadens reaktioner på en banks agerande kommer därmed att ge snabba signaler om hur den bedömer förändringar i riskerna.

Det viktigaste i de nya reglerna är alltså att bankernas samtliga risker bedöms och leder till kapitalkrav och krav på goda hanteringsformer. Basel II innebär också en utveckling i förhållandet mellan banker och tillsynsmyndigheter på så sätt att bankerna får större frihet att själva välja metoder för att hantera sin verksamhet och sina risker. Samtidigt ges myndigheterna större befogenheter att ingripa om bankerna inte anses ha en god riskhantering.