Bästa börsmånaderna

Ännu ett börsår går mot sitt slut. Vid den här tiden på året är det många som blickar framåt och levererar en prognos det kommande året. Men det är lätt att bli avskräckt ifrån att ge prognoser. Ta följande färska exempel.

I mitten av april gjorde nyhetsbyrån Bloomberg en undersökning bland ekonomer. Vart är den amerikanska 10-årsräntan på väg på sex månaders sikt? Uppåt, svarade 67 av 67 tillfrågade ekonomer. Ett halvår senare hade den amerikanska 10-årsräntan fallit från 2,71 procent till 2,21 procent. Alla hade fel.

Givet detta exempel kan man fråga sig hur många som förutsåg att den tyska 10-årsräntan skulle falla från 1,93 procent vid årsskiftet till nuvarande 0,70 procent. Och hur många hade förutspått en kollaps för oljepriset i år?

Avskräckt av detta valde undertecknad att i stället blicka bakåt. Kan historien säga något om framtiden? Ja, faktiskt. Det visar sig nämligen att den amerikanske författaren Mark Twain var helt fel ute när han drog alla börsmånader över en kam. Vissa månader har visat sig betydligt bättre än andra, och andra betydligt sämre.

Diagrammet nedan visar den genomsnittliga utvecklingen för Affärsvärldens Generalindex under respektive månad under tidsperioden 1949–2013. För att öka tillförlitligheten har datamängden också delats upp i två delar, 1949–1979 respektive 1980–2013, för att se om resultaten håller över tid.

Under hela perioden har börsen stigit med 0,9 procent under en genomsnittlig börsmånad. Några månader överträffar emellertid detta betydligt. Bäst är januari som avkastat 3,1 procent. Och den starka utvecklingen gäller båda delperioderna. Näst bäst är juli med 2,3 procent, även där med stabilitet över delperioderna.

I negativ bemärkelse sticker framförallt augusti och september ut med negativ avkastning. Juni är också en svag månad med i princip nollavkastning.

Summeras avkastningen för de historiskt sett sex bästa månaderna, januari, februari, april, juli, november och december, så står de för hela avkastningen. Övriga sex månader har sammantaget lätt negativ avkastning.

En jämförelse med den amerikanska aktiemarknaden, med data från 1946–2001, visar att säsongsmönstren påminner mycket om varandra. Det amerikanska mönstret är i princip att man bör vara på aktiemarknaden från den 30 september till den 30 april, alltså under sju månader.

Åter till Stockholmsbörsen. Hur har denna kalenderanomali fungerat i ett kortare perspektiv? Under perioden 2000–2013, då börsavkastningen varit historiskt sett mycket dålig, visar det sig att den som handlat efter kalendern lyckats riktigt väl.

Sett över hela perioden 2000–2013 har den genomsnittliga börsmånaden bjudit på en uppgång på bara 0,2 procent. De sex starka månaderna uppvisar alla positiv avkastning, och ett genomsnitt på hela 1,4 procent. Medel­värdet för de sex sämre månaderna landar på –0,8 procent, där maj, juni, augusti och september alla uppvisar negativ avkastning. Den svenska kalenderanomalin tycks fortfarande hålla. Förändringarna är små där det som sticker ut främst är en svagare maj och en starkare oktober, vilket innebär en viss amerikanisering av den svenska börskalendern.

Så trots en enorm ökning av datorkapaciteten i världen, internet, mer lättillgänglig börsdata och flera böcker, artiklar och blogginlägg som tagit upp ämnet, har den märkliga kalenderanomalin fortsatt att leverera. Varför då, frågar man sig? Min gissning: för att idén att placera sitt kapital utifrån vilken månad det står i kalendern är så befängd att ingen skulle våga följa en sådan strategi konsekvent.

Okej då, en prognos

Min prognos för 2015 är att situationen med globalt stillastående företagsvinster och nollränta mest överallt, som hållit börsen flytande i ett par år, inte längre håller.

Antingen blir det en europeisk New Deal och kvantitativa lättnader samtidigt som kineserna springer ifrån sin bubbelnota (fastigheter, inte champagne) ännu en gång. Då blir det bra fart på börsen, tills de högre räntorna sätter käppar i hjulen. Men det kan mycket väl dröja till 2016.

Alternativt lyckas varken EMU-länderna eller Kina stimulera tillräckligt, varpå deflation och vikande företagsvinster får börsen att dyka rejält. Börstoppen ligger då närmare i tiden, förmodligen bara några månader bort.