Bästa klapparna i bokhandeln

När Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande släpptes i augusti i fjol hyllades den unisont för sin djupgående undersökning av kärlek, längtan och relationer, vilket ledde till att den belönades med Augustpriset. Men få förstod nog att den även skulle komma att bli en av det här årets största boksnackisar. Det började när filmmakaren Roy Andersson i en intervju i tidskriften Fokus berättade att han är Hugo Rask – karaktären som romanens huvudperson Ester Nilsson är olyckligt förälskad i – och att han och Lena Andersson har haft en relation. ”Jag blev lätt chockad först, det var obehagligt. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att hon skulle skriva om det. Jag hade inte uppfattat att relationen var så allvarlig” sa han under intervjun i oktober och tillade att relationen låg tio år bakåt i tiden. I en kommentar i Dagens Nyheter skrev så Lena Andersson att Hugo Rask är en fiktiv gestalt och att hela poängen med fiktion är att det som sker, det sker mellan pärmarna och bara där.

– En av orsakerna till att Egenmäktigt förfarande är en av årets snackisar är förstås att den redan var en snackis när den kom, eftersom att det är en fantastisk bok. Lena Anderssons dekonstruktion av förälskelsen och den grundläggande orättvisan i obesvarad kärlek fick oss alla att falla och vrida oss av generad identifikation, säger Jessika Gedin, programledare på SVT:s Babel, och tillägger:

– När Roy Andersson ett år senare går ut med att han stått modell för huvudpersonen får boken två liv – ett i fiktionen och ett i verkligheten. Och det är spännande. Boken har ju redan debatterats för sitt innehåll. Nu handlar diskussionen i stället om något som ligger långt från själva läsningen: påverkar fiktionen verkligheten? säger hon.

Fast Roy Anderssons utspel var ändå ingen riktig nyhet – åtminstone inte i kulturkretsar.

– Vi som arbetar med litteratur och har ett nätverk i kulturvärlden kunde ganska enkelt se kopplingarna mellan Hugo Rask och Roy Anderson. Hon gjorde en fiktionalisering av honom, men han blev ändå en lättidentifierad romanfigur. Något jag har haft svårt att förstå är den upprördheten som har visats mot att Roy Andersson liksom har mage att själv gå ut och identifiera sig med Hugo Rask. Jag menar – alla har ju redan pratat om det under ett år, säger Jens Liljestrand, litteraturredaktör på Expressen.

En annan bok som rönt stor uppmärksamhet är Partiledaren som klev in i kylan, som gestaltar Håkan Juholts tumultartade tid som socialdemokratisk partiledare under 2011. Den socialdemokratiske debattören och författaren Daniel ­Suhonen avslöjar i boken hur Håkan Juholt under kupp­artade former fasades ut som parti­ledare och sedan avgick i januari 2012. Ett antal S-toppar, däribland Carin Jämtin och Mikael Damberg, ska exempelvis enligt boken ha hållit i ett för Håkan Juholt ­hemligt möte med syftet att avsätta honom.

– Efter Juholts avgång tystnade debatten ganska snabbt. Alla skyndade sig för att komma vidare och det var nästan som om man hade glömt bort de där stormiga månaderna när Suhonens bok om Juholt kom som en påminnelse, säger Jens Liljestrand och fortsätter:

– Boken är intressant för att den skildrar spelet bakom kulisserna inom Socialdemokraterna och försöker förstå mekanismerna kring hur en partiledare blir vald. Men den är även intressant för att den bygger på insiderinformation och är skriven på ett personligt och engagerande sätt av en intellektuell vänsterprofil som Suhonen. Jag tror att den riktar en kritik mot socialdemokratin som många tar på allvar.

En annan av årets mest omdebatterade böcker är Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof, skriven av bokförläggaren Björn Sahlin och psykologiprofessorn Johan Cullberg.

Författarna berättar om hur den folkkäre Hjalmar Söderberg, med hjälp av inflytelserika kontakter inom psykiatrin, ska ha låtit spärra in hustrun Märta Söderberg på mentalsjukhus och tagit parets tre gemensamma barn ifrån henne – allt för att få möjlighet att gifta om sig med Maria von Platen. Hon blev sedan förebild till huvudpersonen Lydia Stille i Söderbergs populära kärleksroman Den allvarsamma leken.

– Söderberg har ju klassats som en moralisk-politisk föregångare, liberalen som stod på rätt sida i Dreyfusaffären. Ett litteraturhistoriskt avslöjande som visar att han ska ha konspirerat mot sin fru för att få leva ut sina begär låter väldigt intressant. Jag har inte läst boken men är sugen på att göra det, säger Jens Liljestrand.