Bättre förhoppningar

När vi genomför våra förvaltarintervjuer ställer vi ofta frågan om vad förvaltaren undviker och varför. Förhoppningen är att förvaltaren ska såga något stackars börsbolag som han aldrig skulle ta i med tång. Det vore otroligt läsvärt.

Men precis som i många så kallade förhoppningsbolag stannar det vid förhoppningar. Ingen vill riskera att stöta sig med bolagen och deras vd:ar. Tänk om man inte blir inbjuden på nästa träff där man får frottera sig med ledningen. Standardsvaret blir därför ofta en harang om att de undviker – just det – förhoppningsbolag inom bioteknik, teknik och gruvor. Bolagen är för komplicerade, för dyra, för riskfyllda.

Det är lätt att instämma. Om man vill investera med i alla fall hängslen på sig, så vill man ha något med en bevisad affärsmodell. En försäljning. Ett positivt kassaflöde. En låg värdering. Det behövs något mer substantiellt än en karismatisk börs-vd:s optimistiska prognoser, vilka ofta får horoskop att framstå som träffsäkra.

På tips från just en förvaltare snappade jag upp Philip A. Fishers Common Stocks and Uncommon Profits. I boken – utgiven 1958 – finns ett avsnitt om att undvika promotional companies – det vi ofta kallar förhoppningsbolag. Redan för över 50 år sedan varnades för den typ av bolag som ändå alltid dyker upp på framför allt de mindre marknadsplatserna. I extra hög grad i tider som de nuvarande då girigheten är större än rädslan hos investerarna. Han skrev:

”När ett bolag fortfarande är på kampanjstadiet, är allt en investerare kan göra att titta på en ritning och gissa vad problemen och styrkorna kommer att vara./…/. Det finns så många spektakulära möjligheter bland etablerade företag att vanliga investerare borde göra det till en regel att aldrig köpa in sig i förhoppningsbolag, oavsett hur attraktiva de framstår.”

Okej, vi undviker förhoppningsbolagen som ligger i den ena änden av värderingsskalan. I den andra änden finns de ratade värdebolagen, vilka det finns gott akademiskt stöd för att man bör köpa. Dessa bolag tenderar att vara marginalcase som med rätt åtgärder kan bli kortsiktiga kursraketer. Men är bolaget inte i en tillväxtbransch blir det ofta inte så mycket mer. Tittar man över tid så är de stora börsvinnarna sällan rena marginal­case. Det finns nästan alltid en tillväxtaspekt, organisk och/eller förvärvad.

Relevant i sammanhanget är det Bolidens vd Lennart Evrell sa i vårt gruvreportage i ­Affärs­världen nummer 24. Han ansåg då att man inte bör starta en ny gruva utan att vara ägare till en gruva med positiva kassaflöden. Den r­egeln är faktiskt inte så tokig även utanför gruvsektorn. Sätt ­gärna förhoppningar till en ny produkt eller en ny satsning – men gör det i ett redan ­etablerat bolag som kan finansiera satsningen med sitt kassaflöde.

Ett utmärkt exempel på denna typ av förhoppningsinvestering med hängslen är Itab Shop Concept (som Affärsvärlden länge varit positivt inställd till). Bolaget har en stabil och lönsam verksamhet inom butiksinredning samt en ­intressant tillväxtoption i den egenutvecklade heltautomatiska kassadisken Easyflow. Så sent som för ett år sedan värderades denna option mycket lågt. Itabs p/e-tal var bara 11. Investerarnas ökade upphetsning över produkten har på kort tid fått p/e-talet att närma sig 20 och aktien har varit en riktig kursvinnare. Blir produkten en succé finns säkert mer att hämta. Och floppar den finns ju en lönsam verksamhet i botten, vilket begränsar risken. Förhoppningar med substans, alltså.

Ett till exempel

Den som satte förhoppningar till Intrum Justitias affärsområde ”Finansiella tjänster” har blivit riktligt belönad de senaste åren. Läs mer i veckans analys.