Betygen fungerar fortfarande

Affärsvärldens fondindikator har nyligen fyllt fyra år. Efter födseln i oktober 1993 har idén att sortera fonderna per inriktning och sätta betyg baserat på avkastning, risk och avgifter snabbt fått efterföljd i andra tidningar.

Men fungerar det att spå framtiden genom att studera de senaste två åren? Har man verkligen någon nytta av betygen?

När Fondindikatorn funnits i två år gjorde Affärsvärlden en utvärdering som publicerades i nummer 46/1995. Resultatet var att de som 1993 valde fonder med betyget fem stjärnor i genomsnitt fick fyra procentenheter högre avkastning jämfört med index än de som valde fonder med betyget en stjärna. Men samtidigt visade utvärderingen att betygen ofta ändrats drastiskt och att höga betyg inte varit någon garanti mot låg avkastning.

Visst kan man tycka att det borde vara lättare att pricka in vinnarna. Men fyra procentenheter högre avkastning var ändå en stor framgång. Med idag cirka 400 miljarder kronor investerade i fonder så innebär även en procentenhet per år extra avkastning på fyra miljarder kronor.

Nu har det gått ytterligare två år och det är dags att upprepa undersökningen. Vilken nytta gjorde betygen för två år sedan för att förutsäga avkastningen de senaste två åren? Undersökningen i nummer 46/1995 var uppdelad i tre test och vi har nu upprepat dessa.

Test ett

Det första testet gäller hur stabila betygen är. Varierar de planlöst, eller behåller fonderna samma betyg år efter år?

Totalt är det 164 fonder som både fick betyg i Fondindikatorn den 1 november 1995 och den 4 november 1997. Resultatet är ungefär samma som den förra utvärderingen, nämligen att de fonder som fick betyg ett, två eller tre nästan alltid fortsätter att ha låga betyg.

Däremot har de fonder som fick betygen fyra och fem sällan lyckats behålla sina höga betyg. Flera av dem har nu betyg två och en fond som hade betyg fyra har nu betyg ett. Precis som förra gången visar detta test att Fondindikatorn är bättre på att varna för dåliga fonder än att hitta de fonder som kommer att prestera riktigt bra.

En statistisk analys med datorns hjälp av fördelningen av de 164 fondernas betyg visar att korrelationen är statistiskt säkerställd. Det är alltså säkert att det inte bara är slumpen som avgör betygen.

Men höga betyg är inget självändamål: det viktiga för den som sparar i fonder är trots allt hög avkastning. Har de fonder som fick höga betyg för två år sedan därefter givit högre avkastning?

Test två

Nästa test är därför att studera vilken avkastning de 164 fonderna har givit under de senaste två åren. Som tabell ett visar har avkastningen i genomsnitt varit 21 procent per år (23 procent om genomsnittet vägs med förmögenheten i respek-tive fond vid periodens början).

Mycket imponerande är att de fonder som för två år sedan fick betyg fem i genomsnitt har givit 25 procents avkastning per år (28 procent vägt), medan de som fick betyget en stjärna bara har givit 17 procent (13 procent vägt). De två grupperna är dessutom, precis som de borde, bäst och sämst.

Men samtidigt är det gruppen som fick två stjärnor i betyg som har lyckats näst bäst, med en snittavkastning på 23 procent (26 procent vägt). Det skämmer onekligen framgången.Förklaringen till att fonderna med betyget två stjärnor lyckats så bra är att hela tolv USA-fonder fick betyget två för två år sedan. I genomsnitt har dessa fonder faktiskt lyckats sämre än index, men eftersom New York-börsen under perioden stigit med 34 procent per år så lyfter det genomsnittet för gruppen kraftigt.

Detta visar att det är ologiskt att studera den totala avkastningen. Fondindikatorn har aldrig påstått att den kan tala om att USA-fonderna kommer att ge högst avkastning. Den är konstruerad för att tala om vilka förvaltare som är skickliga jämfört med index, tar låga avgifter och har ett lågt risktagande – alltså vilka fonder som är bra jämfört med konkurrenter av samma typ och gentemot jämförelseindex. Test två fångar visserligen in förvaltarnas skicklighet, men testet störs av »brus« från att olika marknader har utvecklats olika bra. Förvaltarnas skicklighet mäts bättre genom att studera avkastningen jämfört med index.

Test tre

Det sista steget i vår utvärdering är därför en analys av vilken avkastning jämfört med fondens jämförelseindex som de fem gruppernas fonder har givit de senaste två åren.Resultatet den här gången är mycket likt den förra analysen. Precis som då finns ett mycket tydligt samband när man jämför den ovägda genomsnittsavkastningen. De vägda genomsnitten är mer tveksamma, men det är även här gruppen med högst betyg som har lyckats bäst.

Argumentet för att beräkna ett genomsnitt vägt med förmögenheten i respektive fond vid tidsperiodens start är att det visar hur det totala kapitalet i respektive grupp har utvecklats. Men problemet med ett vägt snitt är att några få fonder med mycket stor förmögenhet får mycket stor genomslag i undersökningen. Det gör att det ovägda snittet rimligen ger en bättre bild av hur bra betygsättningen fungerar.

Fyra år

Vi har även studerat utvecklingen under hela perioden, fyra år. Tabell två visar denna analys. Som synes är tendenserna desamma: de ovägda genomsnitten för respektive grupp visar en tydlig tendens till att höga betyg har lönat sig, och när det gäller avkastning jämfört med index är trenden mycket tydlig (se digram). Men de vägda snitten ger efter fyra år en betydligt mer splittrad bild.

Totalt sett är skillnaderna mindre tydliga efter fyra år än efter två år. Det är intuitivt rimligt eftersom det är mycket begärt att med hjälp av en tvåårsperiod kunna spå fyra år framåt i tiden.

Sammanfattningsvis har denna undersökning av Fondindikatorn effektivitet givit ungefär samma resultat som förra gången. Det ovägda snittet av fondernas avkastning jämfört med index (som enligt vår mening är det bästa måttet, eftersom det störs minst av ovidkommande faktorer) är precis som förra gången fyra procentenheter bättre för fonder som fick betyget fem stjärnor än de fonder som vid mätperiodens början fick betyget en stjärna.

Resultaten bekräftar alltså att Fondindikatorn ger hjälp att välja rätt fondförvaltare. Men det gäller att se upp. De två viktigaste problemen är att fonderna byter ansvarig förvaltare och att de växer kraftigt i storlek. Både förvaltarbyten och ökad storlek gör nämligen att den framgångsrika förvaltningen ofta upphör.

Byten av förvaltare markerar vi i Fondindikatorn med parenteser runt betygen. Förändringar i fondförmögenheten är svårare att hantera. Uppenbart är att en fond som har blivit hundra gånger större (till exempel Handelsbankens Reavinstfond) inte klarar att vara lika framgångsrik. Men det är svårt att säga var gränsen går när fondförmögenheten har ökat för mycket.

Dessutom bör man studera fondföretagets resurser. Att en enda person på deltid förvaltar en Östeuropafond (som hos Sparbanken) verkar inte seriöst.

Köp inte enstjärniga

Fondindikatorn är och förblir (precis som Sparindikatorn och Aktieindikatorn) ett första steg i urvalsprocessen. Men det behövs mer information för att göra ett välgrundat val. Du behöver läsa resten av Affärsvärlden också.

Dessutom kan man som sagt återigen konstatera att Fondindikatorn i första hand är bra på att varna för dåliga fonder. Och det är intuitivt rimligt att det är större risk att dålig förvaltning fortsätter att vara dålig, än chansen att framgångsrika förvaltare fortsätter att överträffa konkurrenterna. Den viktigaste uppgiften för Fondindikatorn är därför att varna fondspararna, så att de dåliga fondförvaltarna och de dåliga fondföretagen sorteras bort.

Alltså: köp inte fonder som får betyget en stjärna!