Blågul konsumtionsyra

Visst är det lätt att måla upp några mardrömsscenarier för svensk ekonomi. Oljepriset stiger och orkanen Katrina kan bli det som slutligen sätter stopp för den amerikanska konsumentens excesser. Spekulationsbubblor i framför allt fastigheter spricker eller politisk turbulens i oljegiganten Ryssland.

Kinas ekonomiska motor börjar hacka. Allt är möjligt, men en väsentlig skillnad från tidigare år är att alla sådana scenarier tar sin utgångspunkt i internationella ekonomiska förhållanden som vi svenskar inte kan påverka.

Tittar man lite mer på djupet och vänder blicken mot Sverige är det lätt att konstatera att det sällan sett så ljust ut för svensk ekonomi. Men, för att använda finansminister Pär Nuders egna ord, “det feb­riga politiska klimatet” gör att goda ekonomiska nyheter tenderar att glömmas bort till förmån för problematiseringar av det ekonomiska läget. Egentligen inget fel i det, men för den som är intresserad av hur det egentligen går för den svenska ekonomin kan det vara mödan värt att göra en mer opolitisk bedömning av läget.

Men det finns också en annan orsak till att det kan vara svårt att överblicka helheten. För i svensk ekonomi är det på väg att ske ett ordentligt skifte, där exportindustri och börs ser ut att få ge vika som ekonomiska motorer till förmån för en allt starkare inhemsk efterfrågan.

Inflationen och därmed räntan är rekordlåga, vi befinner oss mitt i en investeringsboom, statsfinanserna är i god ordning, hushållen shoppar och sysselsättningen har precis börjat ta fart. Det är startläget i den svenska ekonomin, som ser allt starkare ut.

Det här syns bland annat i att de ekonomiska bedömarna skruvar upp prognoserna i rask takt. I stort sett alla räknar med att svensk ekonomi ska kunna växa med runt tre procent under de kommande åren. Det är i så fall en bra bit över de 2-2,5 procent som ekonomerna anser att landet uthålligt kan prestera.
Men samtidigt med att ekonomerna höjer sina prognoser är en vanlig reflektion att det mycket väl skulle kunna gå ännu bättre. Det talas om, som bland annat Konjunkturinstitutet snuddat vid, den goda spiralen som nu skulle kunna sättas i rörelse.

I korthet går den ut på att låg inflation föder fortsatt låga räntor som i sin tur ger mer pengar i plånboken och som gör att hushållen kan fortsätta att spendera. I ett andra steg innebär spiralteorin att bostadspriserna stiger vilket föder förmögenheter och bidrar till ytterligare konsumtion. Hela den utvecklingen landar i sin tur i stigande sysselsättning som ökar såväl hushållens som statens och kommunernas inkomster.

Men visst finns det en uppenbar fara med en sådan utveckling. Överhettning på bostadsmarknaden är exempelvis något som redan diskuteras ganska friskt, och att hushållen blir överbelånade är en annan. På det enskilda planet är det säkert ganska lätt att hitta den typen av problemhushåll men som helhet är det långt ifrån någon fara på taket.

De räntor som dagens hushåll betalar är, sett i relation till inkomsterna, de lägsta som de betalat på årtionden. Den enda period under de senaste dryga 30 åren som kan konkurrera i det avseendet är möjligen det tidiga 1970-talet när man kunde få 100-procentiga skatteavdrag för räntekostnader för nytt boende. Dagens hushåll har inte samma förmånliga avtal med staten men räntekostnaderna totalt sett fortsätter ändå att sjunka i takt med att hushåll binder om sina bostadslån till betydligt lägre räntor eller väljer att ha rörlig ränta.

Låga räntor gynnar inte bara den privata konsumtionen. De innebär också lättnader för stat och kommuner. Det är ett av skälen till att den offentliga sektorn inte längre har samma krisstämpel på sig som den hade för bara något år sedan. För hushållen betyder bättre offentliga finanser att man både kan räkna med statliga skattelättnader och ökade bidrag men också med att de kommunala skattehöjningarna som varit vanligt förekommande under senare år inte lär komma att upprepas under 2006. Bättre offentliga finanser betyder också att den offentliga konsumtionen kan väntas ta fart under nästa år. Det är ju också ett valår att tänka på.

Sverige befinner sig dessutom mitt i en investeringsboom. Både bostadsbyggande och industrins investeringar stiger i rask takt och planerna inför 2006 är högt uppskruvade. Under nästa år väntas också de offentliga investeringarna öka i en snabbare takt liksom investeringarna i de privata tjänstenäringarna.

Industrin och då framför allt exportindustrin har gått lysande under senare år. Nu ser det ut att bli lite kärvare när den internationella efterfrågan blir något svagare. Svensk industri uppvisar dock en förvånande stabilitet och exporten fortsätter trots allt a tt växa, delvis hjälpt av en fortsatt svag valuta. Framför allt säljer vi till länder i närområdet medan vi under senare tid har tappat i länder som USA, Kina, Japan och Indien.
Lägger man samman alla dessa faktorer så är det snarast så att de ekonomiska bedömarna tycks ha varit alltför försiktiga i sina bedömningar av svensk ekonomi. De troliga är att BNP-tillväxten med råge kommer att passera tre procent under nästa år.

Det som hindrar en ännu högre BNP-tillväxt är att Sverige är på väg att växla om från en nära tioårig period där industrin med några få undantag varit det stora drag­loket i ekonomin. Därför kunde Sverige under fjolåret ståtade med ett bytesbalansöverskott på närmare åtta procent av BNP. Men när den inhemska efterfrågan tar fart så betyder det också att importen tar fart. Affärsvärlden räknar med en veritabel importboom under nästa år.

Men visst finns det stora problem i svensk ekonomi, framför allt strukturella. Hög sjukfrånvaro, hög ungdomsarbetslöshet, demografiska problem förvärrade av att så många har förtidspensionerats, högt skatteuttag och stora marginaleffekter. Listan kan göras lång. På kort sikt måste det dock konstateras att det sällan sett så ljust ut för svensk ekonomi.

Men visst finns det stora problem i svensk ekonomi, framför allt strukturella. Hög sjukfrånvaro, hög ungdomsarbetslöshet, demografiska problem förvärrade av att så många har förtidspensionerats, högt skatteuttag och stora marginaleffekter. Listan kan göras lång. På kort sikt måste det dock konstateras att det sällan sett så ljust ut för svensk ekonomi.