Blir det en baksmälla efter baltboomen?

Det var inte konstigt att Riksbanken övade bankkris med de baltiska centralbankerna i höstas. Viker konjunkturen i regionen med kreditförluster i kölvattnet ligger svenska banker illa till. Swedbank, SEB och Nordea har tillsammans lånat ut över 400 miljarder kronor i Baltikum. I Estland står svenskarna för hela 82 procent av utestående lån. I de andra länderna är marknadsandelen mindre.

Förra veckan kom beskedet att Estlands ekonomi tvärbromsar. Under första kvartalet växte BNP med 0,4 procent jämfört med samma period förra året. Det var 3 procentenheter lägre än förväntat, och med tanke på att tillväxten så sent som under 2007 låg på drygt 7 procent är det onekligen en tvärnit.

Det är ingen tvekan om att de överhettade ekonomierna i Baltikum är på väg att svalna. Frågan är hur långvarig och djup nedgången blir.

– Vi ser en tvär inbromsning i Estland, som kommer att följas av en ännu hårdare i Lettland. Litauen kommer att följa samma mönster, sade Bengt Dennis, före detta riksbankschef och rådgivare till East Capital, i samband med den senares konferens i Vilnius förra veckan.

Han ser en ökad risk för hårdlandning av ekonomin. Ett stort problem är inflationen. Värst är situationen i Lettland där KPI väntas öka med drygt 15 procent i år, medan de andra länderna håller sig strax under 10-procentstrecket. Den höga inflationen gör att övergången till euro dröjer.

– Jag tror att det ligger flera år fram i tiden och min magkänsla säger att euron inte ligger särskilt högt på den politiska agendan i något av de baltiska länderna, säger Bengt Dennis.

En stor del av inflationen importeras via högre mat- och energipriser, samtidigt som lönerna ökat explosionsartat. Omräknat till årstakt steg lönerna med 25 procent i Lettland förra året, 15 procent i Litauen och 12 procent i Estland. Men de är fortfarande låga med svenska mått. Den genomsnittliga månadslönen i Litauen ligger på 4 893 kronor.

Anders Åslund, docent vid Peterson Institute for International Economics och rådgivare till bland annat regeringarna i Georgien och Ukraina, är lite mer optimistisk.

– Tillväxttakten kommer att minska men håller sig fortfarande på en god nivå. Det vill säga vi får en mjuklandning, säger han.

Inflationen har en koppling till de fasta valutakurserna. Det kan förklaras av den så kallade Balassa-Samuelson-effekten. Den innebär att KPI är högre i välbärgade länder och att prisnivån stiger i takt med tillväxten. Och med fasta växelkurser kan valutan stärkas enbart genom att inflationen ökar. Det gör att de baltiska staterna importerar inflation genom valutan.

– Inflationen ska ses som en real uppskrivning av valutan och innebär ett begränsat problem, säger Anders Åslund.

De baltiska länderna har fast växelkurs mot euron, i form av sedelfonder som måste vara lika stora som penningmängden i landet. Centralbankens roll är därmed begränsad till köp och försäljning av lokal valuta till fast växelkurs. Det är ett sätt att importera trovärdighet för den inhemska penningpolitiken, men slår även åt andra hållet.

– Med fasta växelkurser är trovärdighet ett måste. Då kan vi få se en uthållig tillväxt på 6-7 procent per år i kombination med låg inflation, säger Bengt Dennis.

– De baltiska länderna går igenom en svår period just nu, men på lite sikt kommer tillväxten tillbaka, fortsätter han.

Ett bekymmer är de stora underskotten i bytesbalansen, vilka är tvåsiffriga i alla länderna. Lettlands underskott motsvarar för närvarande nästan en fjärdedel av BNP. En tumregel är att underskott större än 5 procent av BNP är riskabelt. Det gör länder sårbara, driver upp finansieringskostnaderna, gör investerarna oroliga och gör att valutan kan komma under press.

Bytesbalansunderskotten finansieras av investeringar från utlandet samt genom lån från svenska banker till deras dotterbolag i regionen. Det är ett problem för Lettland, men inte nödvändigtvis för Estland och Litauen.

– Sedan EU-inträdet har vi sett en stadig ökning av utländska direktinvesteringar. I dag motsvara de 8-9 procent av BNP, säger Anders Åslund.

Han ser den minskande befolkningsmängden som ett större problem. Under åren 1989-2008 har antalet invånare i Estland och Lettland minskat med 15 procent samtidigt som arbetslösheten sjunkit till runt 5 procent.

– Lönerna växer inte tillräckligt snabbt för att hålla balterna hemma, säger Anders Åslund.

Hur går det då för bankerna? Swedbank räknar med att kreditförlusterna i Baltikum kan uppgå till 0,5-0,7 procent av utestående lån i år. Räknar vi med att SEB och Nordea påverkas lika mycket innebär det mellan 2 och 3 miljarder kronor i sammanlagda förluster.

Konkurrenten DnB Nord, som är tredje störst i Litauen, har i dagsläget inga större problem med kunder som inte betalar sina lån.

– Vi ser vissa tecken när det gäller lån till konsumenter, beroende på högre räntor. Men i de flesta fall är det bara tillfälliga förseningar. Vi ser inga tecken på problem när det gäller företagsutlåning eller andra typer av lån, säger Werner Schilli, vd DnB Nord.