Bonniers affärer kartlagda

Bonnierimperiet omsätter cirka 16 miljarder kronor och omfattar allt från bok- och tidningsutgivning till delägarskap i finska Alma Media Oy och TV4. I dagarna kommer den första av tre böcker om hur grunden till det lades, från 1950-talet och framåt. Boken ”Bonnier – en mediefamilj” är skriven av Mats Larsson, ekonomiprofessor vid Uppsala Universitet, omfattar perioden 1953-1990 och är ett stycke industrihistoria initierad av just Bonniers.

Du har gjort över 30 intervjuer med familjemedlemmar och företagsrepresentanter under arbetets gång, vad har du personligen fascinerats mest av hos familjen Bonnier? ”Långsiktigheten, engagemanget, sammanhållningen i familjen. Under den här perioden har ägandet breddats från 5-6 ägare till ett 60-tal och det har blivit betydligt lättare att kliva ur imperiet för de medlemmar som velat det. Ändå väljer de att stanna kvar i bolaget framför att bli utlösta.”

Under den här perioden var Abbe familjens patriark och överhuvud, finns det några likheter mellan honom och Carl-Johan Bonnier som leder imperiet idag? ”Nej, de är väldigt olika. Abbe var en speciell person, stridbar med starka åsikter och stort patriarkpatos. När han dog 1989 var hans ledarstil utdöd för länge sedan. Carl-Johan är snarare en motsats, väldigt modern, bra på att delegera, inriktad på att arbeta med strukturella frågor och att skapa förutsättningar för bra vinstutveckling.”

Är inte risken stor att det här bara ses som ett beställningsjobb och ett smart sätt för Bonniers att bli odödliga i historien? ”Jo, visst. Så fort man skriver om ett företag riskerar man att bli anklagad för att gå någons ärenden. Jag var själv tveksam i början, men jag tog med mig det material som jag fann minst smickrande och lät familjens medlemmar läsa det. Den reaktion jag fick var att Carl-Johan sa ’jaha, är det så det är så ska det väl ut´. Efter det kände jag mig trygg.”

OK, vilken är bokens smaskigaste skandal? ”Nja, det finns nog ingen. Det här är ingen skandalskrivning utan en berättelse om företaget. Men det fanns en period under 1950- och 1960-talen då man systematiskt stuvade om bland företagets tillgångar för att delägarna, det vill säga representanter för familjen, skulle kunna lyfta ut pengar ur företaget till en väldigt billig penning. Det höll sig inom lagens ramar men var väldigt komplicerat, och familjens överhuvud Albert ’Abbe’ Bonnier Jr var mån om att förfarandet inte skulle komma ut. Jag går igenom det väldigt noga på 70 sidor och mig veterligen är det första gången det berättas.”