Börsens doldiselit

Vi är, enligt min bedömning, i dag inte långt från den tidpunkt på dygnet då nattklubbsägaren abrupt tänder belysningen i lokalen – festen är slut, musiken dör ut. Champagnen är uppdrucken förutom den där sista flaskan man just köpte in med sitt kreditkort deponerat i baren – och nu väntar bara en morgon med förfärande huvudvärk, ångest och annat obehag.”

Orden är tagna ur Peter Gyllenhammar AB:s årsredovisning, daterad 7 december 2015.

Överbelåning och överinvesteringar i kombination med försiktiga konsumenter är inte bra för den globala tillväxten. Och med negativ ränta tycks penningpolitiken ha spelat ut sin roll.

Då gäller tillväxtaktier framför värdeaktier och stockpicking framför breda index. Så gör i alla fall några av de skickligaste – och hemligaste – investerarna på Stockholmsbörsens small- och midcap-listor, visar Affärsvärldens granskning av ägarstatistiken.

Peter Gyllenhammar

En av dem är nyss nämnda Peter Gyllenhammar. Han är alltså enligt årsredovisningen allmänt pessimistisk, men positiv till sin egen framtid.

”Vid det ovan nämnda nattklubbsbordet kommer emellertid varken PGAB eller dess dotterbolag att sitta och för det är jag faktiskt en smula stolt, möjligen vis av erfarenhet”, skriver han.

Det har varit en dyrköpt erfarenhet. Knappt 25 år fyllda bildade han tillsammans med finansmannen Sven-Olof Johansson rådgivarfirman Trend Invest, vilket ­slutade i en krasch efter ett misslyckat försök att ta kontroll över stålkoncernen Fagersta.

Peter Gyllenhammar var snabbt upp på benen igen och lyckades skrapa ihop en mindre förmögenhet under 1980-talets glada börskarusell. Men när finanskrisen bröt ut hösten 1990 var Gyllenhammars bolag Mercurius för hårt belånat och överlevde inte stormen.

– Problemet med honom är att av tio affärer han gör är nio väldigt bra. Men på den tionde affären satsar han allt och förlorar, sa en anonym källa då till Dagens Industri.

Sin andra revansch fick Peter Gyllenhammar i slutet av 1990-talet då han, tillsammans med finansmannen Ulf G Lindén, investerade i bortglömda och undervärderade småbolag på Londonbörsen. Bränd av tidigare erfarenhet gick han in i finanskrisen 2008 med låg skuldsättning och kom ut med svarta siffror i resultaträkningen.

I dag finns Peter Gyllenhammar på ägarlistan för en handfull problemdrabbade, och lågt värderade, börsbolag. Förutom en vältajmad investering i kärnkraftsteknikföretaget Studsvik i februari har finansmannen det senaste året ökat sitt innehav i vindkrafts­bolaget Arise. Innehavet uppgår i dagsläget till 1,5 miljoner aktier, vilket motsvarar cirka 4,5 procent av kapitalet och 24 miljoner kronor.

– Dagens elpriser är inte långsiktigt hållbara och jag hyser en förhoppning om att marknaden ska balanseras på en högre nivå i framtiden. I dagsläget återspeglar pris­nivån inte investeringskostnaden på ett korrekt sätt, sa Peter Gyllenhammar i december 2015 till Nyhetsbyrån Direkt.

Den blocköverskridande energiöverenskommelsen som träffades i mitten av juni, och har som mål att Sverige om tjugo år ska ha 100 procent förnybar energiproduktion, lär skynda på den korrigeringen. Därtill talar fler faktorer för ett högre elpris.

– Det kan ske dels genom att utbudet minskar till följd av att vi stänger kärnkraftverk, dels genom att exporten från Norden ökar till Tyskland, Baltikum och så småningom också kanske till Storbritannien. Rimligen bör marknadens balanspunkt då flyttas uppåt en bra bit, sa han till Direkt.

Det är också värt att notera att Studsviks konsultverksamhet och Arises vindkraft båda är vinnare från en tidigarelagd avveckling av kärnkraften.

Därtill har Gyllenhammar fyllt på med aktier i industri- och handelskoncernen Duroc. Han är även huvudägare i tryckeribolaget Scandbook. Gemensamt för båda innehaven, och för Arise, är att aktien handlas till en rabatt mot substansvärdet. Genomgående devisen tycks vara: ”Du skadar dig inte lika hårt om du ramlar ut ur källarfönstret.”

Sven Norfeldt

Värdeinvesteraren Sven Norfeldt har i alla fall historiskt haft näsa för bra bolag. Liksom Peter Gyllenhammar är han minst sagt pessimistisk. I fjolårets årsredovisning för det helägda investmentbolaget Dunross & Co ställer han två retoriska frågor: Vad händer när stora låntagare börjar fallera på sina lån? Vad händer då med realräntan, när riskkomponenten ska bakas in i räntan? ”Centralbankernas ansvarslösa Keynesianism har skapat ett överbelånat och sårbart samhälle”, skriver han.

Att ta rygg på den 57-årige göteborgaren har hittills varit lyckat. Som 26-åring startade han finansbolaget Capinova, som såldes lägligt innan 1990-talskrisen slog till. Dunross & Co startades i januari 1989 och de första tjugo åren gick minst sagt bra, med en avkastning på närmare 40 procent per år.

– Det är klart att förr eller senare så kommer ett dåligt år. Det här kommer att bli ett sådant år. Vi gjorde en fantastisk vinst förra året och jag kan säga att den förlust vi gör i år kommer inte vara i närheten av den stor­leken, sa Norfeldt till Affärsvärlden november 2008.

Den 31 december 2008 stängde Dunross räkenskaperna med ett synligt eget kapital på 1,4 miljarder kronor. I fjol var samma siffra 4,7 miljarder kronor, vilket ger en utveckling på 235 procent exklusive utdelningar. Det räcker för att kvala in som en av Sveriges skickligaste placerare.

Enligt ägardatabasen Holdings har Dunross – förutom mindre positioner i tryck- och tjänsteföretaget Elanders och maskinuthyraren Ferronordic – aktier i sjukvårdskoncernen GHP för 35 miljoner kronor. Det motsvarar knappt 1 procent av Dunross totala substansvärde.

I stället är det breakout nations, som Filippinerna och Thailand, som lockar mest. På så vis kan Norfeldt behålla exponering mot aktiemarknaden trots en pessimistisk syn på världsekonomin. Sedan 2011 har avtagande tillväxt gjort att tillväxtmarknaderna tagit stryk på börsen, men Dunross har av allt att döma inga planer på att överge strategin.

Sven Norfeldt avböjer, liksom flera av doldisinvesterarna, att kommentera sin portfölj.

– Det finns bättre aktörer på marknaden att intervjua, meddelar han genom sin sekreterare.

Lage Jonason

Finansmannen Lage Jonason har även han lärt sig att landa på fötterna när han snubblar. Jonason har varit nere för räkning flera gånger men alltid kommit tillbaka. Det hör till den strategi han lever efter.

– Jag är en stor vän av koncentration och långsiktighet. Put all your eggs in one basket and watch that basket. Do not spread your eggs around in various baskets which you cannot track (Lägg alla ägg i en korg och håll koll på korgen. Sprid inte dina ägg i diverse korgar, som du inte klarar av att bevaka. Affärsvärldens översättning), skriver Jonason i ett mejl till Affärsvärlden.

Med bakgrund som domare tog Jonason första steget in på aktiemarknaden i början av 1980-talet, i rollen som jurist på Handelsbanken. Kunskaperna inom aktiebolagsrätt mötte en stigande efterfrågan.

– Utan att veta om det, höll vi på med det som senare kom att benämnas corporate ­finance. Från det tog jag steget vidare till egna affärer.

Jonason har tillhört toppskiktet inom ­investmentbolaget Skrinet, som blev en raket på börsen under början av 1980-talet. Därtill satt han i ledningen för investmentbolaget Ratos samt var vd för aktiemäklarfirman JP Nordiska. Men han ser inte sig själv som en aktieklippare.

– Jag är inte någon placerare i ordets vanliga mening. I stället har jag medverkat som grundare av ett antal bolag, exempelvis Net Insight, där jag sedan sålt mina aktier när min insats fick anses avslutad.

År 2000 kammade Jonason hem nästan 400 miljoner kronor när it-bolaget Qeyton såldes till den amerikanska jätten Cisco. Vinsten placerades delvis i röstkommunikationsbolaget Invisio, där han varit med sedan starten 2001. Efter en tuff start har Invisioaktien rusat 1 500 procent sedan 2013, vilket ger Jonasons innehav ett värde över 650 miljoner kronor.

– Sedan starten har aktieägarna stoppat in cirka 370 miljoner kronor, varav knappt hälften efter strategiomläggningen 2008. Det har varit en tuff resa, men sedan några år tillbaka stiger omsättningen kraftigt, resultatet ökar och Invisio har råd med ­offensiva satsningar inom FoU och försäljning för att trygga fortsatt god utveckling under många år.

Till aktiemarknaden är Jonason i grunden positiv. De senaste femton åren har varit ­något sega, vilket talar för att kommande 10–15 åren kan bli en bra tid. Men det är viktigt att vara selektiv, anser han.

– Jag tror det lönar sig mer än någonsin att vara aktieintresserad av det skälet att det inte finns några lågt hängande frukter. Nu skiljs agnarna från vetet, säger Lage Jonason till Affärsvärlden.

Jan Barchan

Finansmannen Jan Barchan följer även han strategin att lägga alla ägg i några få korgar, och bevaka dessa noggrant. Största innehavet är nätutrustningsbolaget Net Insight, där han tagit stafettpinnen vidare från Lage Jonason. Barchan är även huvudägare i samma Studsvik där Peter Gyllenhammar under våren seglat upp i ägarlistorna.

– Nu har jag investerat i två bolag som stor aktieägare, tidigare har det varit tre. Min ­filosofi är att gå in i hightechbolag för att vara aktiv i styrelsen, säger Barchan.

Allt började år 1991 när Barchan, med bakgrund som finanschef för Ikea, köpte upp det lilla cd- och dvd-teknikbolaget ­Audiodev. Omsättningen var knappt 4 miljoner kronor, och säljaren var konkursförvaltaren för den kraschade Inventkoncernen.

Vinden vände snabbt och när bolaget börsnoterades år 2000 var det till en miljardvärdering. Barchan stannade kvar som huvudägare med drygt 60 procent av aktierna, men slutade som vd våren 2003. Det var då han dök upp som huvudägare i Studsvik.

De första köpen i Studsvik gjordes till en aktiekurs runt 50 kronor. Tre år senare stod kursen i 240 kronor. Då valde Barchan att skala ned innehavet från 22,6 procent till 15,3 procent, vilket inbringade i runda slängar 150 miljoner kronor.

–Min analys var att det radioaktiva avfallet måste tas hand om oavsett om man bygger nya kärnkraftverk eller kärnkraftverken läggs ner och att Studsviks huvud­affären därför var oberoende av kärnkraftens ­framtida användning, säger han.

Efter finanskrisen hade Audiodevs marknad förändrats i grunden och juni 2009 lämnades konkursansökan in. Barchan ägde då 58 procent av aktierna och hade därtill lånat ut 15 miljoner kronor via sitt ägarbolag. Det var ett hårt slag, men långt ifrån en nådastöt.

Tre år tidigare hade Barchan nämligen köpt 18 procent av 3d-skrivarbolaget Arcam, som strax därefter vaknade till liv. När han år 2014 sålde hela innehavet, ”för att inte spänna bågen alltför hårt”, hade aktie­kursen tjugofaldigats och han fick loss närmare 280 miljoner kronor.

De 115 miljoner som Barchan investerade i Net Insight hösten 2014 har sedan dess trefaldigats i värde. Och bolaget har mycket kvar att ge.

– Media kommer att transporteras via ­ip-nätet vilket lär leda till en stor revolution. Vart den tar vägen vet vi inte riktigt ännu, men vi kan se konturerna. Net Insight är då en nischspelare inom området, med starka produkter och starka idéer, säger Barchan.

Likt flera andra finansveteraner är Jan Barchan pessimistisk inför aktiemarknadens utveckling.

– Jag förstår inte hur man kan ha en såhär låg ränta. Man förstår inte säkert vad ­värden ska ställas emot. Förutom mina stora positioner som har egna affärsidéer är jag generellt väldigt lite inne på börsen. När man ­tjänar pengar på pengar, även bankens, känns det konstigt. Det gör mig lite orolig, säger Barchan.

Peter Lindell och Staffan Persson

För tillväxtintresserade investerare är Peter Lindell och Staffan Persson ett radarpar värt att hålla ögonen på.

De träffades år 1984 när Staffan Persson, som då var chef för Sundsvallsbankens corporate finance-avdelning, hjälpte Peter Lindell att köpa ut databolaget Turn Key. De började investera tillsammans först i början av 1990-talet.

Peter Lindell hade då hunnit skrapat ihop en mindre förmögenhet genom för­säljningen av sitt bolag Nordic Datadistribution medan Staffan Perssons grund- plåt lades i samband med att han 1986 sålt sin andel i Nordis Fondkommission. Snabbt därefter köpte Persson loss pc-återförsäljaren Owell, börsnoterade samma ­bolag, och accepterade ett bud från WM-data.

Tillsammans gjorde Persson och Lindell tidiga investeringar i bolag som Neonet, Gant, Tradedoubler och Lexington. Duons stora vinnare var Unibet, där de tillhörde de tidiga investerarna, och kunde vid börsnoteringen 2004 inkassera över en halv miljard kronor.

Lindells innehav i Unibet är i skrivande stund nedhyvlat till ett värde kring 20 miljoner kronor medan Staffan Persson sålt hela sin andel.

– Unibet har varit en krävande investering och det är en svår sektor. Jag har haft tio bra år med Unibet, men nu har jag identifierat ett par andra investeringar där jag hellre lägger pengarna, sa Persson till för Dagens Industri 2010.

I dag är Persson och Lindell partners i det svenska läkemedelsföretaget Pled Pharma som utvecklar nya terapier för livshotande sjukdomar relaterade till oxidativ stress. ­Bolaget är en spin-off från Accelerator, en inkubator inom medicinteknik och hälsovård, noterat på Aktietorget.

Pled Pharma bygger egentligen på ett ­redan godkänt läkemedel som används i ett nytt område för att lindra och förbättra behandling av tjocktarmscancer.

– Generellt har life science lyckats dåligt i Sverige. Men nu har vi hållit på med detta i flera år och tror att det här kan bli ett läke­medel som kommer till marknaden. Men det är långa processer, säger Lindell.

Staffan Persson har via Swedia Capital närmare en miljard kronor investerade på Stockholmsbörsen. Förutom Pled Pharma har han större positioner i medicinteknik­bolaget Synthetic MR och fastighetsutvecklaren Oscar Properties.

Peter Lindells plattform för investeringar är riskkapitalbolaget Rite Ventures.

– Inom Rite Ventures har vi fokuserat på onoterade bolag inom internetindustrin, säger Peter Lindell.

Bland Rite Ventures få noterade inne­hav hör e-handelskoncernen Qliro, auktions­sajten Lauritz.com och spelutvecklaren G5 Entertainment.

På kort sikt vågar Peter Lindell inte uttala sig om aktiemarknaden. Men han är försiktig.

– Jag tycker generellt att börsen är ganska högt värderad och ganska likviditetsstyrd. Det finns otroligt mycket pengar där ute. Det gör att priserna kan hållas högt, men det kommer att vara volatilt. Förr eller senare måste räntorna börja stiga. Då är stockpicking och bolag med starka kassaflöden bästa sättet att skydda sig.

Monterrogänget

Ett annat konsortium med öga för tillväxt­bolag är investerarna kring riskkapital­bolaget Monterro: Martin Bjäringer, Thomas Bill, Carl Rosvall, Peter Larsson och Lars Sveder. Gemensamt har de it-succén Protect Data som i slutet av 2007 såldes till det israeliska it-säkerhetsföretaget Checkpoint för 4,2 miljarder kronor. Grundaren Rosvall och storägaren Bjäringer kunde då hämta hem närmare en halv miljard kronor.

Peter Larsson och Thomas Bill, båda ­tidigare vd för Protect Data, driver i dag riskkapitalbolaget Monterro tillsammans med före detta Protect Data-analytikern Lars Sveder. Carl Rosvall och Martin Bjäringer finns med som grundare. Till fondens innehav hör onoterade bolag som Orc, Episerver, IAR Systems och Lundalogik.

– Vi har själva byggt upp bolag och investerar en stor del av våra egna pengar. Det brukar entreprenörerna gilla, säger Peter Larsson till Breakit.

Enligt Holdings är Carl Rosvall privat näst största ägare i det First North-noterade fastighetsbolaget Byggmästare Anders J Ahlström.

Fjärde största ägaren i samma bolag är Martin Bjäringer. Rosvall har därtill tagit rygg på Staffan Persson och Peter Lindell in i läkemedelsbolaget Pled Pharma.

Martin Bjäringer ökade i juni sitt innehav i kalsongbolaget Björn Borg från 4,4 procent till 9,7 procent av aktierna. Nästa år slutar bolaget betala av på varumärket som köptes loss 2006, vilket kommer att lyfta rörelseresultat med över 20 miljoner kronor per år framöver.

Tedde Jeansson

Även Martin Bjäringers kompis Tedde Jeansson Jr har tryckt på köpknappen i Björn Borg. Jeansson och Martin Bjäringer arbetade ihop på Alfred Berg under 1980-talet, och har följts åt sedan dess. Utöver att de garanterat en mängd småbolagsemissioner seglade de år 2006 upp som huvudägare i telefonbolaget Doro i samband med en nyemission. Ett år senare klev duon in tungt i Pricer och medicinteknikbolaget Tigran Technologies.

”Juniors” affärsnäsa kan spåras tillbaka till fadern Theodor Jeansson, som genom sitt Scandinavian Trading Company, STC, handlade olja över telefon från kontoret intill Dramaten i Stockholm. När Volvo sedan svalde bolaget 1981 hade aktien under flera års tid varit en av Stockholmsbörsens stora vinnare.

Enligt Holdings har Tedde Jeansson Jr innehav i 20–50 miljonersklassen i it-bolaget Dist It, fastighetbolaget Hufvudstaden, elektronikförsäljaren Electragruppen, Doro, mjukvaruutvecklaren IAR Systems, prismärkningsbolaget Pricer och läkemedels­bolaget Hansa Medical.

Parallellt med de större innehaven har Jeansson under andra kvartalet köpt på sig aktier i betaltjänstbolaget Paynova och ­kuverttillverkaren Bong. Den sistnämnda har efter vårens konvertering av skulder till aktier reducerat skuldbördan betydligt, vilket underlättar en efterlängtad turnaround.

Mats Arnhög

Trion Jeansson Junior, Bjäringer och Rosvall hade i början av år 2014 alla en position i läkemedelsbolaget Active Biotech, där Mats Arnhög är storägare.

Arnhög var för övrigt pappa Theodor Jeanssons andreman och finanschef i STC under de glada åren. Det var också genom STC som Mats Arnhög grundade sin förmögenhet.

Men i Active Biotech fick alla fyra en ­snyting när den europeiska läkemedels­myndigheten EMA den 24 januari 2014 nekade ­Active Biotech tillstånd att marknadsföra sitt läkemedel mot MS, laquinimod. Effekten mot sjukdomsutbrottet var inte tillräcklig. Dessutom hade preparatet visat tecken på att framkalla cancer i råttor i preklinisk fas.

Aktien nära nog halverades på dagen, från 75 till 40 kronor. Därefter har Active Biotech fortsatt ned till 11 kronor. Värst har det ­varit för Mats Arnhög, som fått se sitt innehav minska med nästan två miljarder i värde.

I ett slag köpte han i april 2000 hela förre storägaren Bo Håkanssons aktiepost på ­totalt 681 020 A-aktier. Därefter har han köpt på sig ytterligare 23 miljoner B-aktier. Men trots att aktien tagit mycket stryk tror Arnhög fortfarande på bolaget. I fjol köpte han ytterligare fyra miljoner aktier till en ­aktiekurs kring 24 kronor.

Enligt ägardatabasen Holdings består Arnhögs portfölj därtill av en samling Large Cap bolag, varav de största innehaven är H&M, Tele2, Skanska, Atlas Copco, Sandvik och SKF.

Staffan Rasjö

Slutligen är ingen lista över finansdoldisar komplett utan Staffan Rasjö, tidigare stjärnförvaltare på Alfred Berg och sedan aktiechef på tjänstepensionsförvaltaren Alecta. Rasjö tjänade under 2000-talet stora pengar på forskningsbolag inom medicin- och bioteknik, däribland Orexo, Medivir och Bioinvent. Det sistnämnda äger han fort­farande andelar i.

Med sina 67 år, och mer än 40 år av aktieplaceringar bakom sig, har Rasjö på senare tid haft en relativt okomplicerad inriktning när han valt investeringar. Han klev år 2011 in tungt i svenska fastighetsaktier, däribland Balder och Corem.

Därefter har han fyllt på med stora positioner i Diös, D Carnegie, Byggmästaren Anders J Ahlström och Bufab. I fjol seglade han även upp som femte största ägaren i fastighetsbolaget Stendörren, ett innehav som i dag är värt drygt 90 miljoner kronor.

Det har varit en vinnande strategi, minst sagt. Bara under fjolåret steg de svenska fastighetsbolagen i snitt med 17 procent, vilket bidragit till att Rasjös aktieportfölj i dag är värd över en halv miljard kronor, enligt Holdings. Under årets andra kvartal har ­Rasjö sålt D Carnegie-aktier till ett värde kring 30 miljoner kronor, efter att aktien på ett år dragit iväg över 100 procent.

***

De ovan nämnda finansveteranerna är i flera fall risktagare, men historiska smällar har lärt dem att kombinera detta med försiktighet. Gemensamt hyser de en skepsis till centralbankernas penningpolitik, men också en tro på stockpicking som koncept. Baserat på våra finansdoldisars innehav har Affärsvärlden satt ihop en portfölj, doldisportföljen. Ta rygg på den – men på egen risk. Historisk avkastning är ingen garanti … som det brukar heta.

DOLDISPORTFÖLJENBolag – På ägarlistan

Anders J Ahlström – Bjäringer, Jeansson, Rosvall, Rasjö

Pled Pharma – Persson, Lindell, Rosvall

Björn Borg – Bjäringer, Jeansson, Rosvall

Studsvik – Gyllenhammar, Barchan

Synthetic MR – Persson, Rosvall

Net Insight – Barchan

Invisio – Jonason

GHP Specialty Care – Norfeldt

Active Biotech – Arnhög

Arise – Gyllenhammar

Ta rygg på veteranerna. Affärsvärlden har satt ihop en portfölj baserat på några av finansdoldisars favoritinnehav. Resultatet har blivit en mix av tillväxtbolag och värdeaktier, med övervikt på den förstnämnda. Portföljen är ett urval, gjort av Affärsvärlden.