Bostadsmarknaden nere för räkning

Redan tidigare har det stått klart att den amerikanska ekonomin har svalnat av betänkligt ju längre in på det här året som vi kommit. Tillväxten under årets första kvartalet var imponerande 5,6 procent, bland annat som en följd av en rekyl uppåt efter de stora orkanerna för ett år sedan. Under andra kvartalet hade tillväxten sjunkit till mer beskedliga 2,5 procent i beräknad årstakt. Ett starkt bidragande skäl till den svagare utvecklingen var att investeringarna och då främst bostadsinvesteringarna sjönk. Dessa har därmed sjunkit i en accelererande takt tre kvartal i rad.

Nu ser det dessutom ut som att den negativa trenden inom bostäder har blivit ännu värre. I juli sjönk bostadsbyggandet med ytterligare 2,5 procent samtidigt som antalet bygglov sjönk med 6,5 procent. Samtidigt minskar försäljningen av befintliga bostäder och priserna sjunker. Därmed ser det ut som att amerikansk ekonomi är på väg in i den negativa spiral som många ekonomer, främst amerikanska, har varnat för i flera år.

Den amerikanska ekonomin har allt sedan lågkonjunkturen i början av 2000-talet varit en ekonomi som till mycket stora delar har haft bostadsmarknaden som motor. Stigande bostadspriser har gjort hushållen rikare och gjort det möjligt att kraftigt öka konsumtionen trots modesta inkomstökningar. Något som bidragit till att sparandet för hushållen som helhet är negativ. En stark bostadssektor har också bidragit till ökade investeringar och stigande sysselsättning. Byggindustrin har levererat tiotusentals nya jobb per månad under de senaste fyra åren.

Nu befarar pessimisterna att den här processen kan börja gå baklänges. Sjunkande bostadspriser och minskad bostadsefterfrågan ska dämpa aktiviteten i amerikansk ekonomi rejält när hushållen måste ställa om sina ekonomiska kalkyler efter helt nya förutsättningar. Och efter 10 år av i de närmast ständigt stigande priser så finns det gott om fallhöjd. Om priserna fortsätter nedåt så minskar också bostadsinvesteringarna och de amerikanska hushållen måste börja spara för att återställa sina balansräkningar vilket i sin tur dämpar den privata konsumtionen. Och då börjar det märkas. Privatkonsumtionen är den andra motorn i den amerikanska tillväxten.

Flera amerikanska ekonomer, med den välkände Paul Krugman i spetsen, anklagar den nyligen avgångne centralbankschefen Alan Greenspan att ha blåst upp en makalös bubbla på den amerikanska bostadsmarknaden. Har kritikerna rätt och den amerikanska ekonomin hårdlandar så kommer Alan Greenspans fantastiska renommé att få sig en ordentlig knäck.

Situationen i USA är inte helt olik den som förelåg i Sverige strax innan den stora krisen i början av 1990-talet. Skillnaden är att det inte finns samma lånebubbla på den övriga fastighetsmarknaden eller i näringslivet och att den amerikanska centralbanken (Fed) inte kommer att höja räntan till 500 procent. Men Fed har ändå ett begränsat handlingsutrymme att sänka räntan från dagens 5,25 procent i och med att inflationen numera ligger på dryga fyra procent.

Men visst finns det ljuspunkter. Industrin fortsätter att utvecklas i hygglig takt och kan väntas få ytterligare hjälp av en stadigt sjunkande dollar. Dessutom är de amerikanska hushållen faktiskt fortfarande påfallande optimistiska när det gäller synen på sin egen ekonomi – trots höjda räntor, kraftigt stigande bensin- och energikostnader samt internationella kriser. Ett skäl till detta kan vara att skuldsättningen är värst i de högre inkomstklasserna medan mindre bemedlade hushåll inte tagit ut svängarna lika rejält.

Den bästa gissningen är trots allt att den amerikanska ekonomin är på väg in i en betydligt lugnare fas. Något som i stort sett alla ekonomer är överens om. Den stora skiljelinjen går mellan den som tror på en relativt mild och kortvarig svacka och de som tror att det blir en rejäl recession när amerikanerna ska rätta mun efter matsäck.