Botten nådd i USA

Att den amerikanska produktiviteten under sista kvartalet förra året ökade med 3,5 procent (eller med 1,6 procent från sista kvartalet år 2000) låter inte så fantastiskt om man jämför med det sena 1990-talets ökningstakter. Men att den bottnar på så här höga nivåer är ändå ett mycket gott tecken. Under recessionen i början av 1990-talet var produktivitetstillväxten nere på noll och under 1970- och 1980-talens konjunkturnedgångar sjönk produktiviteten till och med.

Det är visserligen långt kvar till 1950- och 1960-talens ökningstakt, då produktiviteten ökade med i snitt 3-3,5 procent per år. Sedan bar det utför och 1980-talet blev ett riktigt dåligt decennium med en genomsnittlig ökning på bara 1,5 procent. Under 1990-talet som helhet ökade produktiviteten med i snitt 1,9 procent. Under 2000 och 2001 har produktiviteten ökat med i snitt 2,6 procent.

Styr välståndet

Hur produktiviteten utvecklas är helt avgörande för ett lands utveckling. Det är ju bara genom att producera mer med en given insats som man kan öka välståndet. Och produktiviteten är ett uttryck för just detta.

Betyder det att det är dags att börja höja den amerikanska ekonomin och börsen till skyarna igen? Nej, knappast. Även om det är oerhört positivt att produktiviteten ökar så finns det mycket annat som tynger den amerikanska ekonomin. Hög skuldsättning hos både företag och hushåll och stora underskott i bytesbalansen bör dämpa konsumtion och investeringar. Det finns helt enkelt inte samma expansionsutrymme som efter den förra lågkonjunkturen i början av 1990-talet.

Och även om ökande produktivitet är positivt för företagens vinster så är förväntningarna redan oerhört högt ställda. Vinsterna i de företag som ingår i S&P500 väntas öka med runt 35 procent i år. Givet dessa vinstförväntningar ligger p/e-talet ändå över 20 och det är en historiskt sett ganska hög värdering. Så det är svårt att se några fundamentala skäl till att börsen skulle stiga särskilt mycket från dagens nivåer.

Dessutom är det förstås alltid mycket svårt att urskilja den långsiktiga trenden i produktivitetstillväxten. Det är lätt att hitta enskilda faktorer som påverkar talen just för ögonblicket. Och när man granskar den senaste statistiken är det lätt att bli litet orolig.

Farlig tillväxt

Det visar sig nämligen att de relativt höga ökningstalen just nu i hög grad bygger på en ovanligt snabb minskning i antalet arbetade timmar. Det är bra att företagen är snabba att anpassa sig. Men om fortsatta neddragningar är en förutsättning för att företagen ska kunna fortsätta att hålla produktiviteten och därmed vinsterna uppe så är det förstås inget som i längden är positivt. Då måste ju allt färre sysselsatta försörja även de som är arbetslösa. Dessutom är risken stor att hushållen börjar höja sitt sparande kraftigt för att gardera sig mot risken för arbetslöshet.