Bredbandsfeber

Sverige har bredbandsfeber. Sällan har väl ett begrepp så snabbt satt sig i medvetandet hos en hel nation. Just nu är det rena rama vilda västern på marknaden, både hos leverantörer och kunder. Bredbandsbolagets initiativ har gjort att alla andra har hakat på i rädsla för att missa tåget.

I debatten framställs ofta bredband som en revolution. Men bredband är egentligen inget nytt. Många har redan tillgång till bredband via jobbet, i det lokala nätverket. Det rör sig snarare om en naturlig utveckling mot högre överföringshastigheterna som pågått länge.

Bredare och snabbare

Det nya är att hushållen får tillgång till samma digitala upp-kopplingar som företagen. Uttrycket bredband kommer av ordet bandbredd, som är överföringskapaciteten i en kommunikationskanal, vilken som helst. Hög bandbredd ger möjlighet att överföra mer information.

Det mesta av uppmärksamheten kretsar kring den sista biten av bredbandsnätet ut mot kunden, det så kallade accessnätet. Det finns i huvudsak tre olika sätt som man kan nå ända ut till hushållen på. Dels är det Telias telenät, dels är det kabel-TV-bolagens kabelnät, eller så kan aktörerna bygga egna nät. Nya radiotekniker är också på gång som accessmetoder.

Men minst lika viktigt är det så kallade stamnätet, som likt en ryggrad av optisk fiber ska koppla samman städer runt om i landet. Här konkurrerar statliga Banverket och Svenska Kraftnät, som hänger upp fiberkablar i kraftledningsstolparna, med uppstickaren Utfors och Telia, vars infrastruktur utgörs av telenätet. Inne i städerna finns stadsnät, som kommunerna oftast äger.

Det som verkligen satte fart på marknaden var Bredbandsbolagets initiativ att bygga ett helt nytt accessnät, baserat på fiberoptiska nätverk. Initiativet har satt fart på de aktörer som suttit på de gamla accessnäten, telefon- och kabelnäten, och jagat upp dem på banan. Bredband kan nästan lika gärna förmedlas genom de vanliga telefonledningarna och via kabelnäten.

En annan viktig förändring med de nya bredbandstjänsterna är att de nya acessmetoderna vilket innebär att vi kan vara ständigt uppkopplade på nätet utan rörlig kostnad. Det kommer också ändra det sätt vi använder nätet på. På sikt kommer sannolikt all elektronisk hemutrustning kommunicera genom internetprotokollet och vara kopplade till internet.

Ett nytt internet

Hur mycket bandbredd som är bredband är en definitionsfråga. Gränsen för bredband går alltifrån 500 kbit till över 10 mbit per sekund, beroende på vem man frågar. Idag surfar de flesta med max 56 kbit/s. Med högre överföringshastigheter kommer internet att förändras. Sättet som vi använder nätet på idag är kopplat till de låga bandbredderna i anslutningarna. Med ett par megabits överföringskapacitet kan vi på allvar börja för över ljud och rörliga bilder i realtid.

Men högre bandbredd kommer inte automatiskt att innebära snabbare surfande. Det finns många potentiella flaskhalsar på nätet och höga överföringshastigheter ut på nätet kan inte garanteras. I slutändan begränsas hastigheterna av serverprestanda hos de olika sajterna på nätet. I stor utsträckning kommer därför de nya bredbandstjänsterna att bli lokala tjänster. Bredband kommer i alla fall initialt att krympa nätet igen.

Vi kommer inte att ladda ned filmer och musik från sajter på andra sidan jorden, utan på närmare håll, där bredbandsoperatören i större utsträckning kan garantera kvalitet och kapacitet.

Statliga risker

Bredband är alltså inget som kommer över en natt. Det krävs att även det övriga nätet dimensioneras för de nyare tjänsterna. Här har statens roll debatterats kraftigt. Inte minst från vissa marknadsaktörer har krav ställts på att staten ska ta på sig ett ansvar för byggandet av ett geografiskt heltäckande bredbandsnät. Flera politiska företrädare är inne på samma spår och statliga IT-kommissionen har lagt fram ett förslag som innebär att staten bildar ett eget bolag för utbyggnad av infrastrukturen.

Det här är en farlig utveckling – staten riskerar att hämma den spirande marknad man vill gynna. Det bästa staten kan göra är att genom att övervaka konkurrensen och sätta fasta spelregler ge förutsättningar för en fri marknad. (Mer om statens roll på sidan 46.)