Corona är en sträng tuktomästare

En enkel fråga om jag vill hänga med ut på restaurang och standup, växer till ett ödesmättat moraliskt vägval. Ta ansvar för ekonomin och tacka ja, men då riskera de gamlas liv? Ta ansvar för pandemin och tacka nej, men då riskera de ungas framtidstro? 

Febrilt googlandes efter vägledning – från Wold och Wolodarski till Spanien och Sydkorea – fastnar jag hemma framför HBO med egenlagad grönsakssoppa och fläsklägg och en gnagande oro över att ha slagit ut Stockholms nöjesliv.

Men i mitt bröst spirar även känslor av gemenskap, koncentrerad nyfikenhet och rentav upprymdhet. En återhållen upprymdhet, förvisso, människor dör ju. På samhällelig nivå, däremot, anar jag redan friskhetstecken.

Ett sådant är just den mogna och argumentspäckade diskussion om ekonomiska versus pandemiska hänsyn som väcktes av restaurangfrågan.

Den påminner om politikens grund av dilemman, prioriteringar och målkonflikter, vilka tyvärr ofta sopas under mattan. Paradexemplet: den långvariga inbillningen att flyktinginvandringen var en vinstaffär, med kompetensregn och allt.

Migrationen erbjöd narcissisten ett hus med speglar, i vilka den egna godheten kunde bekräftas, medan förortens folk fick ta smällen. I huset Corona är speglarna ersatta med fönster ut mot verkligheten. Mormor kan dö och firman konka.

Att DN-liberalen Peter Wolodarski klev upp ur kulturkrigets skyttegravar och blev frontkamrat med ”coronahögerns” Hanif Bali mot Folkhälsomyndighetens överoptimism, inger också hopp. För oavsett om man delar deras kritik, pekade de på möjligheten att avpolitisera våra rädslor.

I ena laget är man rädd för invandring och kriminalitet. I andra laget fruktar man global uppvärmning, metoo-strukturer och hög gini-koefficient. Och aldrig mötas de två, vilket är fördummande.

Men tack vare corona får vi vara rädda utan att stämplas ideologiskt; ett uppmuntrande bakslag för tribalismen.

Det tog ett tag. I krisens början skulle ju alarmister brännmärkas, som när tv-stjärnan Emma Frans twittrade: ”Kul att så många plötsligt vill vara epidemiologer! Trist att så många inte förstår att man måste gå en utbildning innan man blir det.”

Den här överhetsreflexen att vifta bort kritik med hänvisning till ”experter” och ”forskning” är ett otyg. Expertis handlar ju per definition om ett specifikt och smalt område, som att bygga klimatmodeller eller studera hur virus sprider sig. Policy, däremot, bestäms av politikerna, det vill säga amatörer, som i samklang med väljarna ska beakta helheten.

Experter tycker dessutom ofta olika. Och kan ha fel. Ibland är de inte ens experter. Spanska sjukan har kunnat studeras i hundra år – men det nya viruset covid-19 bara några månader och framtidens klimat inte alls. ”Expert” och ”gällande forskningsläge” är därför i någon mån flytande begrepp. Respektera yrkestiteln, javisst, men tysta inte argumenten. Att icke-virologerna Bali och Wolodarski vågade tala, förberedde oss på de alltmer otrevliga siffror som skulle komma.

Andra vinster i spåren av corona:

• Den demokratiska förruttnelseprocess som stavas DÖ och JÖK tycks ha tvärbromsat.

• Sweden first. Stefan Löfvens tal till nationen påminde om att nationalstaten är den självklara huvudarenan för såväl demokratin som solidariteten. Och att det inte är skamligt, utan tvärtom nödvändigt, med kontroll över det egna territoriet. En insikt som givetvis inte står i motsättning till internationellt samarbete.

• Ändrade grundprioriteringar. Var håller alla genusvetare, värdegrundskonsulter och feministiska snöröjare hus? Ja, ingen bryr sig, för nu söker vi kunskap och orientering på svåra och viktiga områden. Även om den som vägleder oss råkar vara en äldre, vit, heterosexuell man.

• Ökad krisberedskap. En poäng med välfärdsstaten är att kollektivet ska bära risk, inte individen. När det gäller cykelhjälmar och statsfinanser är vi duktiga, men inte när det gäller intensivvårdsplatser, skyddsmasker och den privata skuldsättningen.

Med coronapiskan vinandes över våra ryggar, kan vi nog göra ett omtag också i den avvägningen.

OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.