Dags att göra om partipolitiken

I en sakpolitiskt otydlig valrörelse framstår åtminstone en sanning med all önskvärd tydlighet. Fredrik Reinfeldt är Sverigebäst i triangulering. Talet om asylapparatens miljardrullning, tankarna om att kriminalisera jihadcharter, hårdare straff för våldsbrott – här är det förstås SD-väljarna han smeker medhårs. I det sistnämnda alliansutspelet – alltså det kriminalpolitiska – lyckades han dessutom med konststycket att samtidigt flirta med feminister. Detta genom att öppna för samtyckeslagstiftning gällande våldtäkter.

Till det otydliga i valrörelsen hör också de sena valmanifesten. Det tycks som om partierna vill vänta in motståndarnas lista av löften för att där hitta svagheter och inkonsekvenser, innan man binder sig till något eget. En omvänd triangulering, alltså: man tar ut avståndet mot motståndarnas mest impopulära förslag.