Därför duger tyskahamnen åt Scania

Efter förmiddagens drygt en timme långa presentation av två tyska och två svenska direktörer – Volkwagens koncernchef och finanschef respektive Investors Börje Ekholm och Scanias Leif Östling – är en slutsats klar: Scania kunde ha råkat värre ut.

Risken är mikroskopisk för att världens mest lönsamma lastbilstillverkare hamnar i en likartad situation under sina nya utländska ägare som till exempel Pharmacia på 1990-talet. Det som en gång var Uppsalas stolthet är nu nedbrutet i dels ingenting, dels ett antal små bioteknikföretag med skiftande framtidsutsikter.

För Scania ser det långt ljusare ut. Tyska ägare tenderar att vara teknikorienterade och långsiktiga. Med VW som storägare finns förstås möjligheten att det så småningom blir en hopplös 50/50-fusion med MAN, där VW också har stora intressen. Men det verkar inte vara på agendan de närmaste åren.

Scania har särklassiga produkter och en högrationell produktionsapparat. Men bolaget är litet globalt sett med allt vad det betyder för dyrare komponentupphandling och ökade risker när det gäller avgörande framtida teknikval. Förr eller senare var det oundvikligt med en affär med en mer resursstark part.

Den parten blir alltså Volkswagen. Viktigt i det sammanhanget är att Tyskland alltjämt är vad man skulle kunna kalla en huvudkontorsekonomi, med ett oöverblickbart antal industriföretag med global räckvidd. Det förs en allvarlig debatt om huruvida “Standort Deutschland” (Tyskland som produktionsland) kan leva vidare. Men då handlar det om den starka eurokursens och de förändringsskeptiska politikernas inverkan på förutsättningarna för tysk tillverkning – inte om själva ägandet kan finnas kvar i landet. I Sverige har vi den motsatta diskussionen.

Ägandet ligger på fastare händer i Tyskland. Även om bankerna inte har samma kontroll över näringslivet som för tio år sedan så är de fortfarande starka och traditionen i näringslivet är att prioritera långsiktighet och industriell strategi. Det är något som både företagsledningar och ägare kan kosta på sig att göra. De internationellt verksamma tyska bolagen är bland världens mest framgångsrika.

Visst kan man, i fallet Volkswagen, tycka att det är underligt att delstaten Niedersachsen alltjämt äger en femtedel av aktierna och därmed blockerar alla tänkbara fientliga bud. Men det har inte lett till något hejdlöst favoriserande av produktion och investeringar i hemmabasen Wolfsburg med omnejd. I själva verket har VW i decennier visat att man kan härbärgera ett antal olika varumärken i koncernen, bland dem Audi, Skoda och Lamborghini.

Företag med hög tekniknivå och stort produktionskunnande åtnjuter en enorm respekt i Tyskland. Den respekten lär rimligen också komma Scania till del, och säkra ett betydande oberoende för det svenska företaget.nullnullnullnull