De kan väl äta bakelser?

Om de etablerade partierna bara hade varit mer f��rtrogna med sin historia och ideologiska grund, så hade mycket sett annorlunda ut.

Så var det bekräftat. Sverigedemokraterna kan verkligen bli landets största parti. Mätinstitutens siffror skiljer sig en del, men att partiet snabbt vinner terräng är oomtvistligt. Möjligen är framgångsvågen ännu starkare än den ser ut. SD:s valresultat brukar underskattas. Dessutom medför partiets breddning att ”skamstämpeln” försvagas; allt fler kommer att öppet stödja partiet.

Parallellt pågår en utveckling där SD-vänliga medier, som Avpixlat, blir mer mainstream. Där får flera hundratusen unika besökare i veckan verklighetsbilder som befäster Sverigedemokraternas agenda. Alltifrån islamistisk terror till Bert Karlssons lukrativa flyktingfabriker. Utvecklingen borde inte förvåna. En rad omständigheter har på senare år gynnat det parti som ensamt äger nischen ”minska invandringen”.

En uppenbar sådan är att invandringen har ökat kraftigt, och som en följd segregationen och påfrestningarna på mottagningsapparaten hos myndigheter och i kommuner. En annan att väljarna enligt attitydmätningar har uppgraderat frågans betydelse. En tredje att väljarna har blivit mer negativa till invandring. I senaste SOM-undersökningen ville runt 40 procent minska flyktinginvandringen, medan inte ens hälften så många ville öka den.

Som sagt, utvecklingen borde inte förvåna. Ändå är det som att polletten inte vill trilla ner hos etablerade partier och medier. Opinionsinstituten ifrågasätts. Liksom SD:s uthållighet och trovärdighet; sjukskrivna partiledare, järnrörsskandaler och rasistiska uttalanden förmodas sänka partiet, varefter det ska bli business as usual.

Business as usual. Det trodde nog Marie Antoinette också. Den franska 1700-talsdrottningen som påstås ha sagt att ”Om de fattiga inte har råd med bröd, så kan de ju äta bakelser”. Och Rumäniens ledare Nicolae Ceausescu, som 1989 blev utbuad när han skulle tala till folket.

Priset för båda blev högt: revolution och avrättning. Till deras försvar kan anföras att de levde före sociala medier, utan twitter är det svårare att hålla sig à jour med folket. Men vilken försvarslinje ska kunna rädda de svenska parti­ledningarnas renommé? Domen kommer för det första att falla hårt från de egna partiaktiva, när väljarbasen och därmed makttaburetter och partibidrag ryker.

En annan anklagelsepunkt kommer att bli bristen på legalitet och kontroll. Så kallade ensamkommande flyktingbarn ålderstestas inte. Schackrandet med oseriösa arbetstillstånd sker ostraffat. Detta är två av många exempel på hur flyktingspolitikens kärna – asylrätten – komprometteras, vilket förstås urholkar dess legitimitet.

Och alla de väljare man försökt lura med falsk matematik, vilket straff kommer inte de att vilja utmäta? Stefan Löfven och Aftonbladets ledarsida med flera har utan forskningsstöd påstått att vi tjänar på dagens flyktinginvandring. Sveriges nestor på området, professor Jan Ekberg, har beräknat att invandringen började gå minus runt 1980.

Inte heller den majoritet svenskar som i grunden är stolta över att bo i ett generöst invandrarland, kommer att vara nådiga i sin kritik: Hur kunde ni låta SD bli landets största parti?

Om de etablerade partierna bara hade varit mer förtrogna med sin historia och ideologiska grund, så hade mycket sett annorlunda ut. Socialdemokratin kunde ha inspirerats av hur Olof Palme gick i dialog med 68-radikalerna, i stället för att odla beröringsskräck. Moderaterna och Centern kunde ha dammat av sin konservatism och nationalism och vårdat insikten att alltför snabb samhällsförändring kan vara destruktiv. Vänsterpartiet hade kunnat vara mer vaksamma mot framväxten av ett låglöneproletariat och hårdnande konkurrens om jobben.

2018, om inte förr, kan ”den humanitära stormakten Sverige” mycket väl hysa Europas största antiinvandringsparti. Men den utvecklingen är inte ödesbestämd. Svenskarna är av allt att döma alltjämt ett solidariskt och främlingsvänligt folk. Fast inte heller det är ödesbestämt. Ett folk kan byta skepnad snabbt. Fråga Marie Antoinette.

Författare och debattör som medverkar i Affärsvärlden med en krönika varannan vecka.

SD dödar DÖ

Enligt analysen intill kan SD:s opinionslyft bara bromsas om andra partier får genomslag för sin politik. Därmed faller december­överenskommelsen, som ju skulle ge SD noll inflytande.

Om å andra sidan SD blir fortsatt utestängda kommer partiet växa sig så stort att DÖ faller av det skälet. DÖ är alltså snart stendött.

 

Dela:

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB (”Ifrågasätt”) erbjuder Afv möjlighet för läsare att kommentera artiklar. Det är alltså Ifrågasätt som driver och ansvarar för kommentarsfunktionen. Afv granskar inte kommentarerna i förväg och kommentarerna omfattas inte av Affärsvärldens utgivaransvar. Ifrågasätts användarvillkor gäller.

Grundreglerna är:

  • Håll dig till ämnet
  • Håll en respektfull god ton

Såväl Ifrågasätt som Afv har rätt att radera kommentarer som inte uppfyller villkoren.

OBS: Ursprungsversionen av denna artikel publicerades på en äldre version av www.affarsvarlden.se. I april 2020 migrerades denna och tusentals andra artiklar över till Affärsvärldens nya sajt från en äldre sajt. I vissa fall har inte alla delar av vissa artiklar följt på med ett korrekt sätt. Det kan gälla viss formatering, tabeller eller rutor med tilläggsinfo. Om du märker att artikeln verkar sakna information får du gärna mejla till webbredaktion@affarsvarlden.se.