Den amerikanske patienten

Bostadskorrektioner av den storlek som USA går igenom nu brukar sluta i recession.

De enda två tillfällena sedan andra världskriget som recession undvikits har i stället kriget kommit: 1951 i form av upptrappning i Korea och 1967 i form av Vietnam. Men en recession är förmodligen att föredra framför en segdragen anpassning, mer om det här nedan.

Den forskning som publicerades vid centralbankschefernas årliga möte i Jackson Hole i augusti pekar i stora drag åt samma och inte särskilt muntra håll. Bostadsmarknaden är roten till tre olika men besläktade problem, som gemensamt skapar ett tungt sänke för amerikansk tillväxt:

1. Uppbromsad prisuppgång sänker bostadsbyggandet.

2. Uppbromsad prisuppgång stramar åt hushållens konsumtionsutrymme.

3. Betalningsinställelserna i subprime-segmentet och osäkerheten om riskernas vidare spridning har vidgat kreditspreadar och fördyrat kreditförsörjningen.

Forskningsinsatserna som lades fram i Jackson Hole fokuserade på den finansiella utveckling som på senare år gått hand i hand med utvecklingen av bostadspriser, byggande och konsumtionsutrymme

Två faktorer har ägnats särskild uppmärksamhet:

Den första är att möjligheten att plocka ut pengar i värdeökningen på sitt hus har varit en central faktor bakom den höga amerikanska konsumtionstakten, och en viktig anledning till att recessionen efter it-bubblan vid millennieskiftet blev jämförelsevis kortvarig.

Den andra faktorn är den finansiella ingenjörskonst, som öppnade för subprimesektorn. En lång kedja av intressenter bidrog: hushåll med sämre kredithistoria ville hänga på bostadsrallyt. Bolånemäklare slussade lånen vidare för ompaketering till strukturerade produkter i bankledet. Och slutligen investerare världen över som ville höja avkastningspotentialen.

Fed-ledamoten Frederic Mishkin, i Sverige mest känd som en av författarna bakom den granskning där Riksbanken kritiserades för sitt agerande kring bostadsmarknaden, efterlyser en betydande ödmjukhet inför svårigheterna.

Han har tidigare inte sett bostadsfinansieringssystemet som ett tänkbart epicentrum för en finansiell turbulens men har nu tänkt om. Skälet är just den finansiella ingenjörskonst som enligt Miskin är välkommen, men som på kort sikt orsakar obalanser i risktagandet. Att finansiella innovationer kan leda till oväntad expansion och svårigheter att fatta rätt penningpolitiska beslut var en lärdom som också gjordes efter 1980-talet, inte minst i Sverige. Det var först i efterhand som det stod klart att 1980-talets avregleringar av kreditrestriktioner i en lång rad länder skapade kreditexpansion som centralbankerna inte insåg vidden av.

Nyckeln till framgångsrik penningpolitik är att förstå den så kallade transmissionsmekanismen, hur styrräntan påverkar ekonomin i stort. Den så kallade kreditkanalens inslag i transmissionsmekanismen har blivit mer svårbedömd.

I debatten kring bostadskorrektionen och amerikansk penningpolitik hörs ofta argumentet att centralbanker ska avhålla sig från att ingripa för att inte hjälpa de aktörer som har förköpt sig på riskfyllda instrument. Ingrepp från centralbanker ökar moral hazard-beteendet heter det. Men de konjunkturdämpande krafterna som bostadskorrektionen ger upphov till är för stora för att centralbanken ska kunna bortse ifrån dem.

Frågan är emellertid på hur fast mark beslutsfattarna står.

Frederic Mishkin underkänner bankens egna modeller för dynamiken kring bostadsbyggandet och konstaterar att bankens egna modeller varken har kunnat förutse kraften i uppgången i bostadsbyggandet eller kraften i fallet.

Vidare slår han fast att osäkerheten är stor om hur förändrade bostadsvärden påverkar konsumtionsbeteendet. De finansiella innovationernas påverkan på hushållen har inte gjort analysjobbet enklare.

Trippelhotet från bostadsmarknaden som nämndes här ovan har potentialen att utlösa en recession i USA. Frågan är vilket förlopp som är det mest önskvärda: Ett snabbt men djupt eller ett långdraget och ytligt?

Hushåll tenderar att anpassa sig långsammare än företag. Sitter man på en dålig aktie kan man sälja den utan vidare spisning men förlustaversionen för en bostad är betydligt större.

Den amerikanska recessionen vid millennieskiftet var en snabb och djup historia där företagssektorn snabbt drog ned sina investeringar och där det politiska systemet snabbt sköt till stimulanser i form av skattesänkningar. Den andra ytterligheten är den segdragna stagnationen i Japan under 1990-talet.

En recession betyder snabbare anpassning, den utlöser politiska åtgärder och den innebär en snabbare omvärldsreaktion i form av till exempel försvagad dollar.

Avslutningsvis också en filosofisk reflektion. Övergår bostadskorrektionen till en recession har USA haft två bubbelrelaterade recessioner på mindre än ett decennium. Kanske blir det en signal till det politiska systemet att fundera kring hur man undviker den typen av välfärdsförluster.

* Cecilia Skingsley är analyschef på Swedbank Markets. Hon återkommer var fjärde vecka med en finanskrönika i Affärsvärlden.

Referenser: Anföranden och working papers från Economic symposium Jackson Hole. www.kansascityfed.org.

CECILIA SKINGSLEY

red@affarsvarlden.se