Den europeiska flygindustrins franska hjärta

Den 8 oktober 1890, 13 år före bröderna Wright i USA, gjorde Clément Adèr, uppfinnare från Toulouse, världens första flygtur i en maskin tyngre än luft. Fast flygtur är kanske en överdrift. Det var nog snarare ett lufthopp. Adèr själv hävdade emellertid att han flugit 50 meter på några deci­meters höjd med sin ångdrivna fladdermus­liknande Éole.

Sju år senare hade han vidareutvecklat sin konstruktion. Den nya maskinen kal­lades Avion III (en akronym för Appareil volant imitant l’oiseau naturel – flygande apparat som imiterar de vilda fåglarna) och hade dubbla motroterande propellrar och en spriteldad ångmaskin på 20 hästkrafter. Trots detta hade maskinen svårt att lätta från marken. När detta äntligen lyckades blåste den in i en skog och välte.

Avion III reparerades och donerades i sinom tid till Musée des arts et métiers i Paris. Där kan den fortfarande beskådas i trapphallens tak.

Pionjärtid

På 1920-talet blev Toulouse centrum för det franska postflyget till kolonierna i Nordafrika. Det var härifrån som djärva flygare som Antoine de Saint-Exupéry startade sina rutter mot Alger, Casablanca och Dakar, och sedan vidare över Atlanten till Sydamerika.

Saint-Éxupery har skildrat postflygets äventyrliga pionjärtid i böckerna Postflyg syd, Courrier sud, som kom 1929 och Nattflyg, Vol de nuit, från 1931. Fast mest berömd är han för sin egenhändigt illustrerade saga om Lille prinsen, Le petit prince, som han skrev under andra världskriget i New York.

Den 31 juli 1944 blev han nedskjuten över Medelhavet under en rekognoseringsflygning inför de allierades invasion i Sydfrankrike. Rester av hans P-38 Lightning återfanns år 2000 i havet strax utanför Marseille.

I dag är Tououse känt för sina flygplans­fabriker. Vid flygfältet Blagnac arbetar 14 000 människor med att montera Airbus passagerarflygplan i jättelika hallar. Störst är l’usine Lagardère, hallen där A380, världens största passagerarflygplan, monteras ihop. Hallen sägs vara världens största industribyggnad – 45 meter hög, 250 meter bred och 450 meter lång.

Airbus är ett paneuropeiskt konsortium, och flygplanens sektioner tillverkas runt om i Europa. Till A380 kommer vingarna från Storbritannien; cockpit, centrala flygkroppen och motorfästen från Frankrike; bakkropp, stabilisator och delar av undersidan från Spanien, och roder, fena och akterskepp från Tyskland. Även Saab i Linköping är med på ett hörn och levererar vingbalkar.

Beställarna av planen väljer själva motorer, antingen från brittiska Rolls-Royce eller amerikanska Engine Alliance (samägt av General Electric och Pratt & Whitney).

Korta ledningar

Det gäller att bitarna passar när man ska sätta ihop jättelika flygplan av delar från Europas alla hörn. Tyvärr gör de inte alltid det.

När A380 våren 2006 gjorde sin bejublade jungfruflygning över Toulouse hade det just visat sig att sektionernas kablage inte gick att montera ihop. Ledningarna var lite för korta. Det blev till att dra om alla ledningar på 16 halvfärdiga plan. En A380 innehåller 50 mil ledningar och 40 000 kontaktdon, så leveranser till beställarna fördröjdes i två år.

Anledningen till problemet visade sig vara att olika produktionsdelar i koncernen använde något olika programvara. Liksom större delen av världens flyg- och fordonskonstruktörer använder Airbus ett konstruktionsprogram ursprungligen utvecklat på 1980-talet av den franska vapentillverkaren Dassault Systèmes för konstruktionen av Mirage-planen. Programmet kallades först CATI (Conception Assistée Tridimensionnelle Interactive) men bytte namn till CATIA (Computer Aided –Threedimensional Interactive Application) när IBM började marknadsföra programmet.

Problemet var att fransmännen använde version V5 av programmet medan tyskarna använde den äldre V4. Små skillnader mellan versionerna gjorde att när man i programmet bytte från kopparledningar till billigare kablar av aluminium så passade inte längderna.

Full produktion

Numera har man kommit över sådana barnsjukdomar, och produktion av Airbus superjumbo pågår för fullt i Toulouse. De stora beställarna av planet är Gulf­staterna, som vill använda A380 för att flyga pil­grimer till Mecka. A380 kan i sitt mest packade utförande ta över 800 passagerare mot cirka 500 för de vanliga modellerna.

Det är bara de riktigt stora flygplatserna som har kapacitet och plats att ta emot så många människor. Så A380 kommer huvudsakligen att gå på långrutter mellan hubbar där passagerarna får byta till mindre plan som tar dem slutdestinationen.

Konkurrenten Boeing nöjde sig med ett bränslesnålt mindre plan som kan flyga direkt mellan olika destinationer. Vilken strategi som är bäst får vi se i framtiden.

Airbus moderföretag EADS bildades på 1980-talet genom sammanslagning av delar av en rad europeiska bolag inom flygindustrin – franska Matra och Aerospatiale, tyska Dasa, spanska Casa, British Aerospace med flera. Drivande kraft var den franske superentreprenören Jean-Luc Lagardère, då chef för Matra.

Lagardère hade många järn i elden. Förutom industriprojekt ägnade han sig åt att föda upp travhästar och att tävla med snabba bilar. Matra blev genom Jackie Stewart världsmästare i Formel 1 1969 och Matrabilar vann tre gånger 24-timmarsloppet i Le Mans.

1987 tog Jean-Luc Lagardère kontroll över Frankrikes största bokförlag, Hachette, som i sin tur kontrollerar stora delar av franska medier. Det var Hachette som 1953 lanserade pocketböcker i Frankrike.

En av de allra första titlarna i Livre de Poche var för övrigt Saint-Exupérys Vol de nuit.