Den stora baksmällan

Egentligen skulle de alla ha underkänt. Och förresten har jag ingen lust att vara med i den här undersökningen överhuvudtaget. Varför ska jag bidra till att öka uppmärksamheten åt en kår som fullständigt har gjort bort sig och är alldeles för överbetald?”

Mannen i andra änden av telefonluren är en av landets tyngsta förvaltare och han är arg. För att inte säga rasande över att vi har mage att ställa frågan om vilken analytiker som bevakat telekomsektorn bäst under det gångna året. Han är bara en av många som nu gör sitt bästa för att ta heder och ära av analytikerkåren.

Efter att ha haft ett par liknande samtal i våras då arbetet med att samla in underlag för den årliga analytikerrankningen började, var vi på väg att blåsa av alltihop. Sedan insåg vi att listan i år tvärtom är viktigare än någonsin, både för analytikerna själva och för deras kunder.

Misstroendet

Finansmarknaden präglas ett kompakt misstroendemörker. Analytikerna har hårda år bakom sig, kantade av fiaskoprofetior och riktkurser på himmelska nivåer. När arbetet nu, efter avbönernas tid, börjar med att återerövra kundernas förtroende är alla kvitton på trovärdighet hårdvaluta. Ett tydligt bevis på det är att intresset för rankingen har varit större än någonsin. Veckorna närmast före färdigställandet har Affärsvärlden blivit nerringd av analyschefer som “bara velat ha en indikation” på hur de ligger till.

Affärsvärldens analytikerrankning är den mest omfattande som görs i Sverige och genomförs i år för nionde gången. Listan bygger på svar från landets tyngsta aktieplacerare. Ingen av dessa förvaltar mindre än en miljard kronor. Därmed är det förvaltare med flera hundra miljarder i kapital, en stor del av börsens värde, som givit sin bild av den svenska analytikerkåren. Tillsammans har de utsett årets bästa analyshus, bästa analytiker totalt, bästa makroanalytiker/strateg samt topp-tre-analytikerna i fjorton av börsens tyngsta branscher.

Carnegie behåller greppet

Carnegie behåller sin plats som bästa analyshus och tar även hem förstaplaceringen i klasserna strategi samt analys av småbolag. Därmed fortsätter Carnegies framgångar, trots alla varningar om motsatsen. Som förklaring till den positiva trenden anges Carnegies bredd, exemplifierad av att firman fortsatte satsa på analys av skog och fastigheter under den tid då kunderna skrek efter telekomanalyser. Denna strategi fortsätter att belöna sig, även i en sämre marknad. Den avgående chefen Lars Bertmar har därmed visat sig framförallt vara skicklig på att utnyttja det starka varumärket under hela nedgångsperioden. I skrivande stund har Carnegie annonserat stora personalneddragningar. Huruvida dessa på sikt kommer att slå mot firmans renommé återstår att se.

En seger har Carnegie redan tappat. Det är huvudkonkurrenten Enskilda som vinner klassen “att kommunicera budskapet” med stor marginal. En särskild guldstjärna i kommunikation får bolaget för “Enskilda-sajten”, den internettjänst som firman erbjuder kunderna. Denna utgörs av en egen researchdatabas där kunderna har tillgång till rapportbibliotek, själva kan plocka fram nyckeltal och göra egna jämförelser och även kan ställa interaktiva frågor till databasen. Framförallt sajtens snabbhet har givit upphov till flera spontant berömmande kommentarer.

Enskilda tar också hem spelet i en annan tung klass, bästa analytiker, där placerarna är rörande ense om att Björn Jansson är årets bästa analytiker, alla kategorier.

Av de fjorton branschsegrarna går fem till Carnegie och två vardera till Enskilda och Handelsbanken. Årets starkast lysande stjärna är dock ABG Sundal Collier som också kapat åt sig två guldmedaljer, varav en i börsens tyngsta bransch, bank och försäkring, och en i börsens svåraste bransch, telekom. Det är Affärsvärldens fasta övertygelse att ABG de närmaste åren kommer kommer att bli ett allvarligt hot mot både Carnegie och Enskilda. Firman är ett lysande exempel på hur – trots alla försäkringar om motsatsen – viktigt det är med enskilda stjärnanalytiker.

För årets stjärnfall står Alfred Berg som jämfört med förra årets lista noterar bottenrekord. Från att 2001 ha vunnit fyra branschsegrar (service, konsumentkapitalvaror, bygg- och fastigheter samt makroanalys) har 1990-talets dominant i årets ranking bara lyckats utmärka sig i en bransch, bygg- och fastigheter. Skälet till firmans fall är att företaget de senaste åren dränerats på kompetens.

En firma som inte dränerats på kompetens utan snarare köpt på sig en hel del är Nordea. Trots detta, och trots att bankens aktieavdelning är betydligt större än exempelvis lilla ABG, har Nordea fortsatt svårt att utmärka sig i rankingen. Interna bråk mellan danskar och svenskar har fått några analytiker att lämna skutan och de nya förvärven syns ofta inte till i rankingen.

Ständigt denne Hähnel

I en kategori hamnar dock firman bland de tre främsta och det är i strategi. Orsaken till tredjeplatsen är att många förvaltare är imponerade av firmans sätt att förena strategin med aktieanalysen. Återigen figurerar Anders Hähnel som en av anledningarna till detta. Mycket riktigt segrar också Hähnel i kategorin makroanalys.

Swedbank syns sällan till i rankningen, vilket säkert hör ihop med firmans litenhet men i klassen småbolag utmärker de sig genom att hamna på andra plats, långt före giganter som Alfred Berg och Enskilda. Det är imponerande att företagets satsningar på småbolag verkligen har gått fram hos placerarna.

Inte enda problemet

De närmaste åren lär analytikerkåren kämpa med näbbar och klor för att återerövra kundernas förtroende. Men den som ger sig på frågan om vad som är det största trovärdighetsproblemet landar snabbt i ett svar som omfattar hela finansbranschen. För även om kritiken mot analytikerkåren i många fall är befogad är den också ett sätt för kritikerna att friskriva sig själva från ansvar.

I ett av de samtal som följde på arbetet med rankningen, när Affärsvärlden talade med en av landets främsta skogsanalytiker, kom frågan upp hur denne kunde ha köprekommendation på Stora Enso, både med tanke på det hårt kritiserade förvärvet av amerikanska Consolidated Papers och stora goodwillposter i balansräkningen.

– Jag skulle ju inte köpa aktien själv, men den väger tungt i index och institutionerna vill ha likvida aktier, kom svaret.

Det ömsesidiga beroendet och bristen på objektivitet och civilkurage att gå mot strömmen, har präglat hela börsbubblan. Den tydligaste lärdomen vi kan dra när den nu har spruckit är inte att analytikerna är mest skyldiga, utan att ingen i det tätt sammanflätade nät av aktörer som utgör finansmarknaden är oskyldig. Inte heller vår arge placerare från inledningen.

Hur det slutade med honom? Han sansade sig och insåg att det finns ljus även i det svartaste mörker. I telekomklassen, som var den som var upphov till hans ilska, lade han, som så många andra, sin röst på Anders Bråtenius vid ABG – som faktiskt varit negativ till Ericsson-aktien de senaste fyra åren.

Av Lotta Edling och Simon Blecher